Gusum
Tillbringar några dagar i Gusum tillsammans hos mickes familj. Skönt att komma bort lite grann, andas in ny energi och bara vara lite grann så där.
Hörrni! Idag har jag haft 1timma och 30 min aktiv träningstid! Inte så illa ändå va!?? Klart jag är nöjd.....
Och barnen var ju Inte rädda för honom...
Jag bad dem ställa sig brevid honom, men närmre än så här kom de inte. De vågade förstås inte.
...och maskar och ormar, älgögon mm.
Och till deras (min) gullunge
Mer kärlek!
I morse blev det en pre-frukost promenad på 45 minuter med min kära William, som efter viss övertalning och belöning gick med på att hänga på ut. Han har ju uppehåll på fotbollen och behöver hålla igång han med :-)
Inget klagande alls utan det blev en härlig, givande promenad i uppför och nedförslut, och viss vilsegång.
Det var fint väder, solen lyste, det var svalt med friskt luft och det var en riktigt härlugt att andas in under morgonprommisen. Avkopplande. Rogivande. Trevligt. Kvalitetstid.
Sen hann Jag egentligen inte längre än hem innan tankarna började gå över till jogg. Väntade dock ett par timmar innan jag glatt kröp i mina träningskläder.
Dessvärre var det riktigt motigt idag, men som jag tidigare läst på Emma Eklunds instagram, så återupprepade jag frasen i huvudet " I don't stop when I'm tired. I stop when I'm Done." Hjälpande ord under en tung runda. Ja men visst! Har jag problem så drar jag ner på farten. Men nej, jag stannar inte! Inte om jag inte MÅSTE.
Idag var jag inte tvungen, även om det kändes som det gick baklänges ibland.
Sen så är jag van att springa flackare, och här är det upp o ner härochvar.
Bjuder på en snygg bild till. Det var precis så illa som bilden visar. Trött. Slut. Men såklart ändå nöjd! All jogg har sin charm...även om det inte var den bästa av rundor. Utan snarare tvärt om!
Hörrni! Idag har jag haft 1timma och 30 min aktiv träningstid! Inte så illa ändå va!?? Klart jag är nöjd.....
Så nöjd...
Att jag tog med mig Annelie och grabbarna (B)grus och åkte till Gusums enda fik och beställde in läskiga bakelser! 
Vi hade det verkligen jättemysigt... Och rätt vad det var dök ett monster upp!!!
Show!
Och barnen var ju Inte rädda för honom...
Eller?!
Sen fick vi höra att det skulle vara en spökvandring, så vi återkom ett par timmar senare.. Barnen fick känna i olika hinkar på
Bajs
Inte jättekul var det, Lite kanske men ett bra tidsfördriv iaf, och ett trevligt initiativ tyckte jag ändå att det var.
Här hemma har det sedan dess mysts för fulla muggar (blandat med gap och skrik och sånt som hör till ungar)
De är så fina mickes systrar, som visar kärlek till mina pojkar <3
Och till deras (min) gullunge
Och älskade farmor också!!
Och var har vi pappan då? Jo han har pluggat hela dagen... Och Bengt då? Han har jobbat!
Jag är så glad att jag har er alla här i viken/Gusum <3 love you!
Efter den här dagen så är jag helt slut. Hjärnan på högvarv, trött, men ändå nöjd!
Ligger redan i sängen och ska släcka ner nu!
Lugn dag
Idag har det varit en lugn hemmadag med min familj, och har även haft besök.
I morse kom Agnes favoriter Carro och Nova över och passade barnen medans jag gick på ett givande möte. Och i eftermiddags kom Agnes nya favorit Elin och Benjamin över på fika. Trevlig och lugn dag... Micke har lyst med sin frånvaro hela dagen skolan och hela kvällen jobbet. Bra där!
Så jag har multitaskat lite här under em /kväll och har således både dammsugit, torkat golv, tvättat 3 maskiner tvätt och ser nu äntligen botten på tvättkorgen. Skön känsla det dära.
Dessvärre känner jag mig sämre i min sjukdom igen och det här kortisonet tar ju nästan kålen på mig.
Efter dammsugning och golvtorkning så bokstavligen rann svetten om mig. Värsta dagen hittills. Det droppade från huvudet och håret var dyngsurt. Hjärtat slog hårt och fort... Behöver jag säga att jogg, eller övrig träning inte var aktuellt idag.
Så det blev helt enkelt en behövlig vilodag. För att jag var värd det.
Dagens workout!
Idag var det svettigt värre! (P.g.a kortisonet tror jag) Men jag gillar ju att svettas när jag rör mig så det är helt i sin ordning!
Idag hade jag tänkt att ha en vilodag, så all träning är bonus!
Min granne var sugen på att ta sig ut på en runda, och så blev det!
Hon har inte joggat på ett tag, men vi kämpade oss runt på 4,3 km iaf! Vi växlade mellan powerwalk och jogg, och var ute i 40 minuter.
Vädret var helt perfekt, lite duggigt och lite blåsigt. Förvarning på stormen Simone kanske.
Iaf har jag hämtat in dagens energi al'a endorfiner delux igen. Nu mår jag så himla bra!
Svettig som bara den!
Eftermiddagsjogg
Efter en jobbhelg så kan det vara skönt att rensa tankarna lite. Vad passar inte bättre än en jogg då?
Sist jag sprang så gick det ju inget vidare, eller det gick ju bra men jag var ju slut i bröstet. Idag gick det mycket bättre. Jag glömde slå på pulsmätaren, men misstänker att pulsen var rätt hög, men på en okej nivå ändå eftersom att det fungerade att andas bättre idag.
Jag gick in för att bara ta mig ut och njuta. Jag hade inget som helst krav på mig på nåt sätt, men jag hade ett delmål att ta mig runt ca 3 km iaf. Att jag sen tog det så lugnt gjorde att jag körde på till 6 km och jag är så nöjd med det! Ett halvlångsamt 6.38 tempo bjöd min kropp på idag, och nu har jag hämtat in ny positiv energi till min kropp!!
Jag försökte ta lite fina bilder i springande stund och det kan vi ju se hur bra det gick....
Härligt att springa i solnedgången iaf :)
Och riktigt skönt att va svettig, och känna att man gjort något bra :)
Nu kommer strax mina grabbar som jag ska pussa på! En vecka utan dem, men nu, snart, närsomhelst är de här!!!
KÄRLEK!
Idol-fredag
Längesen hon och jag bara hängde en kväll. Väldigt trevligt! Snackade massa skit och lyssnade på idoldeltagarna. Just like Old Times. Tidigare hängde Vi varenda fredag, och även på idol-livesändningarna dök vi upp.
På tal om Agnes så rök hennes första hårstrån ikväll. Babylocken är nu mer ett minne blott, men Agnes var så glad i saxen och försökte klippa sig själv till en början. Lite myror i brallan blev det, och säkert inte helt jämt, men så är det väl med barn?
Bara toppat ca 7 cm! Skönt!
Nu är det najt najt för den här mamman som ska upp och jobba i ottan...
Agnes tyr sig till Nina också, och ikväll gosade de järnet i soffan. Hon låg på mage i Ninas knä och blev kliad på ryggen och rörde inte en fena. Älskade unge! Sen valde hon sin vällingplats med omsorg, och det blev förstås i Ninas knä..
På tal om Agnes så rök hennes första hårstrån ikväll. Babylocken är nu mer ett minne blott, men Agnes var så glad i saxen och försökte klippa sig själv till en början. Lite myror i brallan blev det, och säkert inte helt jämt, men så är det väl med barn?
Nöjd och glad var hon iaf!
Här är en innanbild... Tunna toppar!
Hej! Jag är en Galenstrumpa!
Agnes var inte den enda som klippte sig idag heller. Självaste jag kostade på mig ett besök hos frissan, och tro det eller ej, men sista gången nån rörde mitt hår var i maj - förra året!! 2012! Inte illa va? Mitt hår är i rätt bra skick för att inte blivit klippt på snart 1,5 år!
Efter!
Zzzz
Runners
Man måste hålla uppe en positiv känsla, även i motgångar och även om jag inte kommer ta rekordtider i löpning närmaste året så kan jag väl iaf få drömma och trigga mig lite? Hämta inspiration och nya tillvägagångssätt.
Jag Har en god kopp kaffe i handen tillsammans med världens godaste flicka sitter jag här, ser solen gå upp och med en inspirerande tidning i handen.
Här preppas för nästa säsong....
Leverprover
Igår och i förrgår har jag börjat må lite sämre igen. Svetten bara rinner på mig, och jag har en allmän olustkänsla i kroppen. Jag kan egentligen inte riktigt sätta ord på vad som är fel, mer än att jag är totalt slut.
Ögat har börjat kännas allt mer påverkat igen. Dubbelseendet liksom smyger sig på mellan varven, och ögat känns ansträngt.
I förrgår var jag hos neurologen. Vi skulle sätta in mig på låg dos cellgift, enligt planering för den här kortisonbehandlingen jag går igenom. Men så blev tyvärr inte fallet. Mina leverprover hade gått upp och var avvikande, och eftersom cellgifter kan höja levervärdena så fick jag inte påbörja behandling, utan nu ska det tas nya prover om två veckor igen. Håll tummarna! Det känns som att det är mycket uppförslut nu!!! (Men om jag jämför det med löpträning, så är ju uppförslut väldigt effektivt att träna, man blir starkare då!! )
Tänk positivt Simone! Det här löser sig!
Free your endorphins!!
Kroppen och själen blir ju så där oändligt glad när endorfinerna frigörs vid fysisk aktivitet. Ni vet hur det känns va? Jag återkommer ständigt till det här med endorfiner, men vilken J*kla kick alltså! Det är ju verkligen som balsam för själen. Man blir så glad av att springa. Det är som ett lugn i själen och samtidigt en kick de Lux.
Det roligaste att kolla efter en runda är ju kaloriförbrukningen! Alltid lika härligt att se kalorier droppa av!
Love it!
Idag blev det först en cykeltur på 6,5 km
Och det var riktigt tungt idag av nån anledning. Vädret kanske? Det både regnade och blåste. Benen skakade som asplöv när jag var klar. Jag låg rätt många minuter efter idag om man jämförde mot min "normala tid". Hur som helst så kändes det helt okej att kliva upp på sadeln igen iaf!
Sen började det krypa i benen och vad passade inte bättre då än en jogg? Jag tänkte att Anna, hon är nog rätt så lätt att få med sig, även om det var hennes 3e springdag så hängde hon på. Tack, så himla trevligt!
Första kilometrarna galopperade vi, sen tog jag rätt tvärt slut. I slutet fick hon valla mig rejält, och ändå kom vi fram på nästan lika bra tid (eller dålig om du så tycker) som i söndags. Grejen är inte att ha bråttom, grejen är att slutföra det man påbörjat.
Idag var det lätta ben och ett rätt tungt bröst. Jag körde med pulsklocka, och maxpulsen var uppe i 209 slag/min och det känns inte helt okej faktiskt. Medelpulsen låg runt 197, så det säger Sig ju självt att man inte orkar flåsa på fortare då, kroppen brottades nog som det var ändå... Men en halvmil blev det, och jag får vara nöjd!
Det roligaste att kolla efter en runda är ju kaloriförbrukningen! Alltid lika härligt att se kalorier droppa av!
Nu är jag nyduschad, uppkrupen i soffan med Emmas ullpläd, och den mysiga pyjamasen jag fick av mickes fina systrar.
Med en tallrik kvarg blandat med massa goda bär från Östersund, plockade av Mickes pappa och fru, tar jag nu njutningsfejset på mig, ler lite för mig själv och drar mig tillbaka efter en bra dag!
Livet är bra ibland iaf :)
75%
75% jobb blir det för mig ett tag framöver. Jag behöver återhämta mig lite bättre. Min kortisonkur ger mig sömnproblem och jag blir trött, sjukt trött, när jag väl behöver vara vaken. Sen så är jag inte helt munter heller, av förståliga skäl. Samtidigt behöver jag hålla igång, och hålla kroppen tränad eftersom kortisonet inte bara ger mig sömnproblem utan även viktproblem, och hälsan behöver att jag rör på mig!
Jag kommer gå på blodprovstagning emellanåt, och idag var en sån dag, fast denna gång med vc som uppdragsgivare. 5 rör blod snodde de av mig. Skönt att det bara behövde bli ett stick den här gången (ibland behövs både ett och fyra försök nämligen. )
Det är bara att bita ihop och gilla läget. Jag kommer ta mig igenom det här också. Det finns ju inga andra alternativ. Fokusera på här och nu, och vad jag kan göra för att hjälpa mig själv att må bättre. Jag måste lära mig att acceptera att jag är sjuk, att jag tar 24 piller om dagen, ja det gör jag ju för att må bra. Och tids nog kommer jag ju faktiskt att må bra!
Det är bara att bita ihop och gilla läget. Jag kommer ta mig igenom det här också. Det finns ju inga andra alternativ. Fokusera på här och nu, och vad jag kan göra för att hjälpa mig själv att må bättre. Jag måste lära mig att acceptera att jag är sjuk, att jag tar 24 piller om dagen, ja det gör jag ju för att må bra. Och tids nog kommer jag ju faktiskt att må bra!
Jag ska bara försöka ändra inställning, på nåt sätt, och försöka tänka på att det jag inte kan ändra på, eller påverka, det ska jag inte ägna så mycket tid till att försöka påverka heller.
Acceptera. Acceptera.
Kvällsjogg med dåliga förutsättningar
...vändes till nåt jäkla bra alltså!
...så kunde jag ju bara inte låta blivit testa lyckan.
Efter och under min medicinska behandling skulle jag inte klara av att springa så bra förmodligen, men jag var fri att prova. Efter en veckas vila.
Sen att jag blev nedsatt och även magsjuk till på köpet gjorde mig kanske inte starkare.
Men efter en dag hemma, med städ, bak och mer städ och tvätt så började det suga i springbenen. Det om något är ju ett friskhetstecken.
Och med tanke på att jag stoppat i mig en drös med.....
...så kunde jag ju bara inte låta blivit testa lyckan.
Jag vet att jag sprang med sämre förutsättningar och gick ut utan krav på mig själv. Sen att Anna som sprungit maraton råkade komma förbi med springkläderna i en eventuellt -ut-och-springa-med-Simone påse var ju bara en bonus!
Jag behövde bara himla lite med ögonen och tjata några gånger, sen var hon med på banan. Hon var totalt opepp men det gick över i samma stund som kläderna åkte på. Tuffa Anna!
Vi siktade på 3km men landade ändå på halvmilen. Benen var lätta men bröstet kändes lite tungt, och tiden landade faktiskt på en normal Simone tid, även om bröstet var tyngre än normalt. Om det beror på kylan eller medicinen är svårt att bedöma. Det återstår väl att se tänker jag!
Sen hem, käka bulle igen, duscha och nyss kvällsmys med rostat bröd och kall choklad. Sista kvällen med grabbarna på en vecka igen.
Jag måste bara få göra ett glädjetjut här i bloggen! I made it!! Jag sprang, och jag sprang bra efter dåliga förutsättningar! Och jag är himlans stolt och glad i ikväll!
Tidiga morgnar
Det kan vara rätt mysigt att vakna upp tidigt till en ny dag. Bara njuta av lugnet innan alla barn springer runt på högvarv, även om det på sitt vis också har sin charm.
Agnes har börjat knöla lite om nätterna igen. Hon sover sedan nån-ett par veckor tillbaka lite oroligt och vaknar och gråter. Dock somnar hon om igen, direkt när hon får nappen. Detta har resulterat i några tidiga morgnar, senaste dagarna. Hon har velat gå upp redan vid 4-5 tiden. Eftersom att jag legat och sovit en vecka så kan min andra halva vara värd sovmorgon den här helgen, så jag har valt att gå upp med lillan.
Jag funderar på det här med hennes sömn lite. Jag tänker om det kan ha att göra med att hon nyligen börjat förskola? Mycket nya intryck, som bearbetas nattetid. Va tror ni? Visst låter det rimligt? Allt är ju nytt. Nya människor att lära känna, nya aktiviteter, ett nytt språk som börjar formas, på hennes vis. Och nya utmaningar helt enkelt.
Här sitter vi alltså en tidig söndagmorgon och har det riktigt mysigt.
Härligt att se när solen går upp!
Liten tittar på Bolibompa med stor
Första mellisen är också redan intagen.
Stolt tjej äter banan själv!
Inne hos Ludvig ser det ut så här. Alla labolinor ligger på rad, också nerbäddade. " de måste ju också ha täcke" .
Han är väl för härlig????
Bilden är från igår kväll.
Höstpromenader
Lägger ut lite bilder från två höstpromenader mellan "sjukorna"
Agnes gillar att och gå runt och lulla ute. Hon vill oftast hellre gå promenad än vara i lekpark.
Pappa och Agnes
Höstlöven var jätteroligt att kasta i luften och leka med.
Agnes gillar att och gå runt och lulla ute. Hon vill oftast hellre gå promenad än vara i lekpark.
Sen när snön kom så kom eskimåkläderna på. Sötnöt. Och jag vet! Det var alldeles för tidigt på säsongen med den här utstyrseln!
Men visst är jag söt?
Pappa och Agnes
Och ja, Liiite snö fanns det ju faktiskt, men Agnes reagerade inte alls på den.
Skolfoton
Nu har grabbarnas skolfoton kommit. Tänk vad stora de blivit, och va fort tiden faktiskt går med små barn springandes runt benen. Jag tyckte nyss att de var blöjbarn, och nu går de i skolan, och William redan i andra klass. Så ansvarsfulla, gör sina läxor utan protester, går till och från skolan i sällskap utan att hitta på en massa hyss på vägen.
William 8 år.
Jag valde svartvita bilder i år.
Ludvig 6 år.
Lite tråkigt att bakgrunderna hade olika färg. Nu blev jag kluven vad man ska ha för ramar till detta? Olika färg på ramarna? Samma färg? Ge mig tips!
Älskade pojkar! Ni är det bästa jag vet!
Myastenia gravis
Senaste 1,5 veckan har verkligen inte varit en höjdare. Jag har genomgått en kraftig kortisonbehandling för att häva mitt dubbelseende. Så kraftig att 10% med samma behandling riskerar att hamna i respirator, pga att behandlingen först gör en sämre i sjukdomen för att sen bli bättre, och där med slår ut lungorna så att man inte orkar andas. Men eftersom att jag bara har min sjukdom begränsat till ögat så var risken väldigt liten att just jag skulle vara en av de 10%.
Och svullnat har jag också till viss del
Lagom tills det var jobbdags igen, 6 dagar efter infusionstart, så vändes allt och sömnlösheten infann sig ( så som det skulle varit från början)
Sen har jag fått fina kryapåmig blommor av två fina vänner (som fick dela vas med varandra eftersom att jag numer bara äger en endaste vas) och en jättemys-pyjamas av mina fina underbara svägerskor som var här och grattade sin bror i samma veva.
Annelie och Agnes.
Men det började så här.
För ett par månader sen bestämde jag mig för att börja cykla till jobbet. Samla vardagsmotion och kombinera nytta med nöje, så att säga.
Jag åt då tabletten mestinon för min myastenia gravis. Min kropp har egentligen aldrig gillat den här tabletten utan svarat med kraftiga muskelryckningar, vilket i sin tur bidragit till att jag fått äta tabletten av och till och sedan trappat upp under en lång lång tid tills jag är uppe i rätt dos. 3 år har jag hållt på.
Nu äntligen fungerade mestinonet och min kropp hade accepterat det.
Tills jag började cykla till jobbet på morgnarna.
Ungefär en timma efter tablettintag (tillsammans med aktivitet) så började min tunga protestera i form av att inte kunna få ut ord och även att de stakades fram. Det lät som jag hade fått en stroke. Talet lydde inte alls, och blicken blev som i delay. Jag tittade åt ett håll men blicken bara smög sig efter, och det var en vidrig känsla att varken kunna prata eller se normalt. Jag blev yr, illamående och det kändes allmänt svajigt och scary att vara Simone att the moment.
Jag fick genast trappa ner i dos (igen) och då blev förstås ögat sämre och symtomen kom som ett brev på posten, för att stanna. Ögat både hängde mer och så såg jag dubbelt.
Jag har senaste veckan genomgått en behandling via dropp för att "chocka" kroppen kan man säga. Salu-medrol tror jag att läkemedlet hette, och det gavs i droppform under två dagar. Man skulle bli speedad, men jag reagerade precis tvärt om. Jag sov i princip i 4 dagar. Jag åt dåligt, och känner mig svag nu i efterhand, med lite bestående hjärtklappning. När jag mådde som sämst var även pulsen lite låg. Den låg mellan 40-50 ungefär. Jag kände mig inte jättekaxig.
Första dagen hade jag Emma med mig som sällskap, och det var tacksamt för det var en väldigt lång dag.
Här är droppet
Man kan se att ögat, och jag med för den delen, först blev sämre i symtomen
Sen får jag knapra massa tabletter ett tag fortsättningsvis... Jag har räknat ut att det kommer bli 23 st /dag. Är jag 35 eller 85???
Lagom tills det var jobbdags igen, 6 dagar efter infusionstart, så vändes allt och sömnlösheten infann sig ( så som det skulle varit från början)
Efter en sömnlös natt så släpade jag mig till jobbet, trött, och med hjärtat som slog hårdare än kyrkklockorna på söndagseftermiddagen, glåmig, svag och ja, jag var väl inte redo att jobba helt enkelt. (Trots att min chef verkligen ifrågasatte om jag var redo att jobba när jag friskskrev mig dagen innan, så sa jag jaaaaa jag mår bra, jag klarar att jobba! Jag kommer! Vem försökte jag lura???)
Jag vill inte vara sjukskriven!
Nästan direkt efter ankomst till jobbet kände jag mig sämre och sämre. T o m nästan lite illamående. Jo då.
Innan jag visste ordet av det stod jag på toaletten och kräktes och fick snällt gå hem med svansen mellan benen. Magsjuka på köpet! Precis vad jag inte behövde.
Så är statusen nu.
15 diarréer och dryga dygnen senare så har jag både ätit och druckit utan nåt bakslag, så nu håller vi tummarna att det får vara lugnt för mig. Men allt jag gått back i näring den senaste 1,5 veckan tar väl ett tag att återställa, jag känner mig fortfarande ganska svag.
Här är en bild från idag. Det hängande ögat syns fortfarande, inte så mycket som tidigare korten, men dubbelseendet är väck, även om jag såg lite dubbelt igår, så är jag tacksam att jag kan se bättre än för en vecka sen.
Det går åt rätt håll. Håll tummarna för mig.
Sen har jag fått fina kryapåmig blommor av två fina vänner (som fick dela vas med varandra eftersom att jag numer bara äger en endaste vas) och en jättemys-pyjamas av mina fina underbara svägerskor som var här och grattade sin bror i samma veva.
Annelie och Agnes.