Den här morgonen åkte vi in till förlossningen för att göra ett nytt vändningsförsök. Först skulle man göra en ctg kurva för att se att hon mådde bra innan, men det gick inte att få en kurva för att hon var för rörlig där inne. Planen var att vända på henne och sen sätta igång mig, om min livmodertapp var så mogen att man skulle kunna ta fosterhinnorna så att vattnet skulle gå. Men nu var jag omogen så de ville skicka hem mig. Plus att vi såg via ultraljud två ggr under loppet av en timma att hon vänt sig från tvären, och sen till säte. Samt att hon låg på tvären dagen innan, fast på tvären åt andra hållet. De berättade att jag hade en överrörlig bebis i magen, fast det hade jag redan förstått ;) Jag stred lite för min sak, berättade att jag var orolig att veta att hon låg fel titt som tätt, och hur hon kunde ligga om vattnet skulle gå. Det blev för psykiskt stor stress för mig. Jag fick igenom mitt förslag och De valde att sätta igång mig. Jag fick "gel" som skulle mjuka upp livmoderrtappen. Utan att vända henne. För vänder de henne  utan  att jag har värkar, så skulle hon ju snart vända tilbaka sig igen.

Jag fick ganska snabbt massa sammandragningar, och de blev kraftigare och kraftigare. Till slut, vid 16.30 tiden valde man att vända på henne trots att man inte kunde spräcka hinnorna, annars riskerade hon att bli fixerad i sätesläge. Sagt och gjort, så vändes hon, en andra gång. Jag fick gå runt med små värkar, samt "trycka ner" henne så att hon inte skulle kunna vända sig tillbaka till säte. Tillslut var jag öppen så pass att man kunde ta hinnorna. Man verifierade med ett ultraljud att huvudet var nedåt.

Så här långt var ju allt bra, och enligt plan. Hon låg rätt. Jag hade värkar. De blev kraftigare och kraftigare, men jag verkade inte öppna mig så mycket. Max 4-5 cm.När nattpersonalen kom så kopplade De på värkstimulerande dropp för att jag skulle få ännu kraftigare värkar.. Jag tyckte själv att jag var jätteduktig. ;) Andades lugnt i lustgasen genom varje värk. Trodde vid detta läget att jag skulle klara mig på enbart lustgas. Här är lite bilder.

Lite ont, och ska börja andas lustgas här...





Sen kom nattpersonalen, och då var det dax att kliva upp och få igång värkarbetet. Fick sitta på en boll. Det var jätteeffektivt!



Sen var det dax att Känna hur öppen jag var igen... Barmorskan kände, och gick sedan iväg och ringde läkaren.

Sen kom läkaren och kände. Han i sin tur ringde bakjouren. Så kom hon och kände. Nej men visst. Nu när allt gått så bra hittills, allt som äntligen blivit rätt, och som det skulle, hade blivit fel igen. Istället för att det var en rumpa nedåt, så låg armen ivägen. Armen/handen låg över barnets huvud. Hon ville komma ut som superman. Så när läkaren kände på mig, så sa hon "goddag goddag" så tog hon hand med mitt barn.

Nu var ju nästa fråga. Vill jag föda ut ett barn så här? Det fanns ju risker. Både för mig och för barnet. Men mest för mig. Det "kunde funka" dock.  Men jag öppnade mig  ju inte rätt eftersom  hon inte kunde ta sig igenom bäcken ingången ordentligt. Det fanns ju inget som tryckte på neråt, eftersom att hon inte kom förbi bäckenet. Så beslutet blev ju rätt så enkelt. Jag var ju HELT emot snitt en timma tidigare. Men nu blev valet lätt. Jag och Micke  och läkarna var överens. Jag valde deras förslag att akutsnittas.

Sagt och gjort. En timma  senare var vi föräldrar tilll världens sötaste flicka.  Hon kanske inte såg så söt ut när hon kom ut, hon var full med fosterfett. :)  Allt gick jättebra, och skedde under lugna former. Jättebra förlossningsläkare, narkosläkare, och operationssköterska och narkossköterska och barnmorska, samt undersköterskor!  Narkospersonalen trodde att jag var stressad, för jag hade så hög puls, men faktum är ju att min puls varit hög väldigt länge. Den låg upp mot 160.  Efter förlossningen fick jag nåt påslag av nåt slag och fick världens frossa, men blev lugnare sen på IVA.

Träffade en del känd "sjukhuspersonal" Hoppas att de Hade överseende med mig. Jag var ju lite drogad :D


Här följer lite bilder från förlossning och bb, från den 23/3

Inne på operationssalen. Fast spänd haha..



Första bilden på Agnes





Första mötet med mamman


Vikt



Längden



På mammas bröst för första gången



Välkommen till världen finaste  flickan <3 Kärlek <3







Den fina pappan <3






Första mötet med bröderna





Sen fick farmor också träffa Agnes :))




Agnes föddes den 23/3, kl 01.54 och på morgonen kl, kl 10.00 var jag uppe på benen. Lite hög av ketogan, men med kämparglöd!
Nu följer några jobbiga veckor och månader, då jag inte får bära mer än Agnes. Jag kan inte dammsuga, ingenting. Det känns konstigt, när man "känner sig" så frisk, men inte får. Då är det svårt att låta bli.

IDag var jag hos barnmorskan. Hon såg direkt att bebisen låg felvänd, IGEN. Tvärläge, precis lika stil som förra gången. Vi tog ett ultraljud för att verifiera. Och mycket riktigt, längst ner vid livmodern, där huvudet ska vara, fanns istället tio små gulliga tår, som gnodde sig mot varandra...... SÅ... Imorgon är det dax för vändning nummer två. Det är med blandade känslor. Hoppas att det går att vända den... Jag vill inte snittas. Jag VILL inte snittas.  VILL INTE. Och skulle det gå att vända, så skrev ju läkaren i journalen att man ska ev sätta igång mig...Tänk om jag blir mamma i morgon?

Kanske dags att packa bb väskan?? Men törs man göra det.... Då blir det säkert inget i morgon... suck..Kan packa den, och lämna den hemma.

Jag är lite rädd....Mest för att det inte ska gå att vända.. Men även rädd för att jag kanske ska bli mamma för tredje gången. Helt plötsligt, så blev det kort om tid. Det som varit en så lång graviditet... I morgon kanske den kommer vara slut? Nu känner jag att jag inte hinner med i stället. Oj....

Sen är det kalas på lördag...Hur hinner jag ordna det då? Jag skulle städat och allt möjligt...  Jag var ju säker på att den inte skulle komma innan dess... Men Snacka om att jag kommer bli besviken om de skickar hem mig i morgon... gah!

Snälla snälla ni där ute. Håll tummarna att allt går bra för oss i morgon!!! <3

Har varit ensam hela dagen. Sen blev kl 16.00, och hemmet fylldes av ljud och rörelse. i 1,5 timma. Nu är det alldeles tyst igen. Sitter här i mörkret. Tänker. Fantiserar. Drömmer. Inom loppet av två veckor så har vi våran bebis här! Det börjar bli realistiskt...

Micke, William och Dinah är på fotbollsträning, och Ludvig stack över till grannen. Han skulle bjuda henne på kalas. :) Så, nu sitter jag här i min ensamhet. Det är rätt skönt att bara få koppla av. Jag vet inte om jag hade orkat sitta på gympa bänkarna i vecka 39, I en timma.. Jag tyckte att det var nog jobbigt i vecka 37. Trodde att jag hade fastnat på bänken sist.

Idag har det iaf blivit fyra maskiner tvätt... Alltid något. Barnen hade haft kul på skola/förskola. Deras ytterkläder var alldeles leriga. Hem o tvätta =)

I morgon är det dags för logoped för Ludvig.. Han kan prata bra om han vill och anstränger sig.. Det känns mest som att han slarvar. Han ska ha så bråttom att få ut orden så att det inte blir rätt sen när han pratar.

Jag kanske skulle passa på att vila lite igen? Ja det ska jag! Jag är ju trött =)

En påse tillblandad... står i kylen för att gosa till sig!

Snart. I. Min. Mage. Bara. Till. Mig. 

Jag mår illa, och är sugen på samma gång. Det blir bra! Jag måste passa på nu, innan nån annan snor den.....

Det fortsätter att sparka neråt. Känns inget kul... Varje gång hon sparkar så känns det som att hon ska sparka sönder hinnan så att vattnet går... iiiiiihhhhhh... Läskigt ju! Raktt ner mellan mina ben sparkar hon! Jag har ingen  lust att vattnet ska gå när hon ligger fel.. vilket jag är mer och mer övertygad om att hon gör när hon sparkar så här... Men hon har ändrat läge nu på morgonen igen, så jag antar att hon ligger ännu sämre nu.. Jag fattar ingenting. Hur får hon plats?!!! Hon väger ju iaf minst 3 kg, så jag måste ha mycket plats imagen??? Visst det sa de ju, men hur kommer det sig?

Idag är jag lite piggare, förutom att pulsen är rätt hög. Jag ska göra ett ryck att städa och tvätta idag... Man får passa på när man har lite energi över. Köket är nästan klart och första maskinen går. Nu ska jag försöka hoppa in i duschen, så att man blir lite fräsch också.

sen KAN det ju vara idé att packa färdigt bb väskan också. Eller så väntar jag med det tills jag vet om det blir vändning på torsdag/igångsättning. Jag skulle vilja springa upp till barnmorskemottagningen just nu och be om att få veta läget på barnet. Jag är superstressad om det skulle köra igång nu...Om vattnet skulle gå nu, så skulle jag förmodligen bli snittad.. för det är svårt att vända på barn  i magen om det inte finns nåt fostervatten kvar.... gah!!!! Men det blir som det blir. Inte mycket att göra åt saken.

Nu är det bara 15, snart 14 dagar kvar till beräknad födelse. NU har dagarna börjat snigla sig fram. Det går inte fort, och jag är jättetrött, och behöver sova middag två ggr om dagen för att må okej. Snart i mål! Tänk, jag går in i vecka 39 i morgon.. Det låter ju.... som att det är färdigbakat!

Idag har det varit lite sämre med rörelser också, kanske börjar det bli trångt? Eller så blir de lugna strax innan förlossning. Sen så tror jag dessvärre att hon har vänt sig fel igen. Jag är inte helt hundra på hur hon ligger den här gången, men det känns inte som att det är rätt då jag känner spakar neråt, lika som jag gjorde innan vändningen förra gången. Nu får vi bara hålla tummarna att hon klarar att vända sig själv igen, eller att det går att vända henne en andra gång på förlossningen på torsdag. Jag kan vara ute och cykla, men jag tror inte det. :( Jag vill ju helst slippa att bli snittad, och Det skulle faktiskt bli om en vecka då, typ nästa måndag eller tisdag!

1 vecka av 40 möjliga låter ju inte som någon tid alls i det stora hela, men när man går och är så här stor på slutet, så känns varje dag som en vecka faktiskt. Det är ett företag att ens vända sig i sängen. Lika så att duscha. Badet vet jag inte om jag skulle komma ur själv längre? Nya skor behöver jag också. Skulle behöva ha ett par att bara kliva i. För att böja sig och dra upp dragkedjan på stövlarna är inte det lättaste nu =)

Foglossningen börjar bli sämre igen också. Igår kunde jag gå obehindrat. Jag nästan sprang ifrån Micke inne på ica Maxi. Men sen behövde jag bara sitta i soffan en liten stund, så kunde jag knappt inte röra mig igen.

Det blir mycket klagande nu, men det är ungefär så mitt liv ser ut idag.
Skönt att pojkarna har kommit hem igen iaf, så att det  är någon som livar upp hemmet lite <3


Idag har vi varit i västerås och kollat diskmaskin till nya lyan, och även kollat vad vi ska köpa till Ludvig när han fyller 5 nästa torsdag. Lilla plutten blir stor <3

Jag skulle vilja veta när ni som läser detta  tror att den lilla tänker titta ut! Jag är beräknad att föda 3/4... kan ni inte lämna en kommentar här nedanför? Det vore så kul att se vad ni tror... Observera att läkaren beviljar mig i gångsättning mellan 3/4-kanske 6/4
Min statistik ser ut som följer
William gick jag över 18 dagar med, han kom 29 juni
Ludvig kom på rätt datum, den 29 mars!

Sen vore det kul att se vilka som läser här inne  också.. Jag ser ju på statistiken att folk läser, men det vore kul att veta vem jag skriver till ;)

Nu ska jag nog.....gå o lägga mig kanske?? Så känns det... Eller iaf hänga framför tvn. I soffan. Med fötterna på bordet. Som vanligt.

Nu är jag hemma från förlossningen.
Jag fick vänta en timma på att få komma in. Tydligen stod jag inte med på programmet. Så det var bara tur att jag fick komma in överhuvudtaget.
Allt såg bra ut. Värdena var bra. Det var bra flöde i navelsträngen.

Det visade sig vara det könet vi trott, och vikten skattades till strax under 3 kg. Lite lite under normalkurvan bara.
De hade mycket på förlossningen, så att ens fråga om de vill ta hinnorna, var inte att tala om :D
Han förklarade dock att både jag och barnet mår bättre att komma igång själva, utan igångsättning, så han tyckte att jag kunde gå över några dagar, det skulle inte vara nån fara för barnet och moderkakan. men jag skulle inte gå över mer än så. Så vi får se när jag får en tid för igångsättning! spännande!

Barnet hade huvudet neråt, tack och lov! Det fanns fortfarnde utrymme för barnet att vända sig, men nu ska jag hålla den på plats :)

Vi fick lite bilder på den också! De har tydligen fixat 3D apparat på sjukhuset, så vi fick se hur den ser ut <3 det var dock svårt att få en fin bild på den för den låg liksom med huvudet mot ryggen. En 3D bild fick vi med oss hem, men den var inte jättebra. När man fick se tydliga bilder så kom det en känslovåg över mig. Man såg två plutande läppar... ska försöka fotografera bilden vi fick sen med mickes telefon... Bebisen var iaf lik LUDVIG. Det såg jag direkt. otäckt att man kunde se så väl! Micke såg nog inte det, men för mig var det glasklart!

Plötsligt blev jag...... KÄR!!!!! <3 Att se den i 3 D, gjorde min dag! Grattis Till mig jag har ett jättefint barn i magen <3

IDag ska jag göra tillväxtultraljud/flödeskontroll. De ska kolla så att moderkakan mår bra.

Jag är mer spänd på att veta hur bebisen ligger. Det har blivit ett orosmoment för mig. Hela dagarna tänker jag på hur den ligger, och hur rädd jag är om vattnet skulle gå, osv.

Men idag ska jag iaf till förlossningen. Om den ligger rätt, varför kan de inte sätta igång mig redan idag för? Jag får nog ändå inget besök idag, så jag skulle gärna fira födelsedagen genom att föda barn. 3 generationer i rad på samma dag skulle det bli. Inte så fel. Fast jag skulle inte hinna få idag iaf, så det skulle bli den 15e. Jag är rädd att den blir för stor att vända om vi väntar tills nästa vecka!

Nu på morgonen, kl 10 har vi bestämt att vi ska åka hem till mamma och fira henne... Jag, Tina & Gustav. Vet inte om storebror ska med också men antar att han ligger och sover då han jobbade sent igår. Sen Ska vi ju på vårat på eftermiddagen, så det fick bli så här idag.

Nu ska jag börja göra i ordning mig. Håret står åt tusen håll. Måste nog bli en dusch på det här!

Tack för alla grattis på Facebook! kl är 8 och 33 styckna har redan gratulerat mig...

Idag ska bebisen vändas. Jag har känt att den har legat fel hela natten,  Huvudet har skaft mot revbenet, men nu känns det som att den ligger rätt igen. Haha.. Ja det ska bli intressant och se om det här blir ett snabbt besök, eller ett lite mer långvarigt.

Jag är iaf nervös. Vill helst slippa gå igenom detta. Jag är rädd för riskerna, även om de är små. Jag är rädd för smärtan som många upplever, men hoppas att jag slipper den som några faktiskt gör, och bara känner av obehaget. Jag är rädd för att jag egentligen inte vet hur det här går till. En ny  obekant obekväm situtation. Vardag för de på förlossningsavdelningen, och tvärt om för mig.
Det är ju ingen idé att analysera  så som jag gör nu, innan. Det blir ju som det blir ändå. Jag kan inte göra nåt från soffan iaf! Det positiva idag är ju att vi iaf får se den lilla på ultarljud igen. Nu är det inte lång  tid  kvar förrän "hon" är här.2.4 veckor. Det går fort.

Micke sitter i köket och äter frukost, Det är bäst att jag håller mig borta så jag inte blir sugen. Kan säga att jag är riktigt törstig nu. Säkert mest psykiskt eftersom att jag vet att jag inte får äta och dricka förrän det här är över.

30 min kvar. Skriver sen.

Det är ju helt otroligt, vad smidigt en graviditet kan gå. Det tar ju aldrig slut? Var hos barnmorska i dag, och hör och häpna så har den vänt sig fel igen. Huvud upp fötter ner. Det är en livlig akrobat där inne, som skrämmer slag på sin mamma. Nu har jag ont i huvudet och vill gräva ner mig.

På fredag morgon ska vi infinna oss på förlossningen. Försöka att vända den lilla.  Jag ska vara svältande utifall att den lilla behöver plockas ut. Man blir ju observerad i några timmar efteråt (om jag förstått rätt) och får ligga i ctg-kurva för att se att bebisen mår bra efter vändningen.
Jag känner mig nervös och jätteledsen. Om detta inte lyckas så blir det planerat kejsarsnitt. och frågan är om jag inte föder i säte hellre än att snittas. Jag får fundera på det.

Nu hoppas vi att bebisen går att vändas. Det sägs vara 50% chans att vändningen lyckas.  Hittade även detta:

Vändningsförsök har större chans att lyckas om:

• du är omföderska

• det finns gott om fostervatten runt barnet

• barnet ännu inte har sjunkit ned i bäckenet.

Jag uppfyller alla dessa tre kriterier. Så nu ska jag tänka positivt och tro att bebisen vill vända sig och komma ut normal väg.

Sammandragningar, täta fortsätter... men de gör inte ont, och det var vanligt, och vanligare ju fler barn man fått sa barnmorskan idag. Så det känns bra. Just nu vill jag INTE att värkarna ska komma igång. Jag har ångrat mig ;) Vill ju inte få värkar med barn i säte....


nu får jag nog snart besök... hej så länge...

Senaste dagarna har jag börjat få fler och fler sammandragningar. Jag börjar märka att de blir mer och mer kraftiga. Det betyder ju förvisso inte mer än att livmodern tränar. Men. Det händer något, och det är ju kul. Jag har t o m känt av dem i natt när jag "sovit". Ingen direkt smärta so far, men väldigt sugiga. Så pass att jag måste stå still när de kommer, och  lite utav att andas genom dem.  I morgon går jag in i vecka 37. Så inget är ju omöjligt, även om jag tror att vi får vänta tiden ut. Med william minns jag att jag hade en del förvärkar ja.. ända fram till dag 18 över tiden, men han ville ju inte komma för det.När jag väntade ludvig så hade jag inga förvärkar alls, utan där gick vattnet bara spontant och förlossningen kom igång. Men man vet ju inte, alla förlossningar är olika!

Dock har jag lite runt omkring mig som jag blir arg och frustrerad och ledsen över. Människor som man tror att man kände. Som ger mig negativ engeri.  Dessa saker gör iaf så att jag får flera sammandragningar har jag märkt. Fast nu är det ju ingen fara om bebisen väljer att komma. Den förväntas att väga över 2500 och vara ca 46-47 cm vid den här tidpunkten. Så den borde klara sig fint.

Förresten så drömde jag om bebisen i natt. För första gången, tror jag? Jag var inte med på förlossningen, men däremot skulle jag försöka amma, och det var inte så lätt som jag trodde, för denna lilla tös var inte samarbetsvillig. Det ska bli spännande att se sen!Hur vida det stämmer eller ej?

De som tittat på lägenheten hittills är inte intresserade. Idag kommer ytterligare nån som vill titta. Det betyder att stora städ vagnen måste fram igen. Jag orkar inte hålla efter längre, nu när jag är höggravid. Jag orkar ingenting. Jag har t o m problem att plocka ur diskmaskinen. Blir anfådd, får hög puls och sammandragningar.
Och Micke, han bara jobbar han. Han är inte ens ledig när han ska.

Och snart börjar det bli dax att tänka på att packa. Packa för flytt.. Jag blir lite stressad faktiskt, hur vi ska hinna. Det slutar väl med att vi står och panik packar med en 1 veckas bebis på armen. Vi har trots allt samlat på oss bra mycket skit sen vi flyttade in här. Sen att vi har garderober och avlastningsutrymmen i överflöd har ju inte minskat våran "samling" med saker.

Igår kom mina älsklingar! De växer för varje vecka. William börjar bli så stor och duktig. Ludvig är nog inne i nåt trots i stället. Han tror att det är han som har sista ordet  i huset =), men där tror han fel..  Den här veckan får de gå på skola/dagis på Mickes arbetstider.  Det är Sista veckan innan de går ner på 15 timmars. Och jag behöver vila. Det är bättre att de är där och gör av med sin energi än att bli hemma här och få stimulera sig  mer eller mindre själva.
Ludvig var så söt igår när han tittade ner i den ny bäddade vagnen.. "åh va fiiint" mumintäcke och allt"... stora ord ur en liten mun =)

Nähe.. Dax att börja plocka undan här nu då. Det tar verkligen emot. Men det blir ett måste idag. så är det.

Micke står i köket och provar på tunnbröd. Jag tänkte att jag kanske skulle passa på också, när det ändå är grisigt i köket?
Det är 2-4 veckor kvar nu innan bebis kommer. Jag går allt mer in i förlossningstankar. Om knytet, hur det ser ut, vilket kön det är. Namn. Jag läser mycket på forum för att ställa in mig. Jag börjar bli rädd och förväntansfull på samma gång. Vi förbereder och boar allt mera nu. Micke har bäddat sängen, och vagnen. Vi har tvättat i princip alla bebiskläder. Döm om min förvåning så trodde jag ju att jag hade massor med babykläder, men endast ett set i den minsta storleken (50). Nåväl, bebisen kanske kommer ut och är längre än 50? Ludvig kom ju på rätt dag och han hade storlek 50 medans william som gått över 18 dagar hade strl 56 från skratch.  Vi har köpt några jättefina pyjamasar också, som vi tänkte att bebisen skulle ha på sig på bb. MEN... sen hittade jag williams första pyjamas.. den han hade sin första natt... och Sen hade Ludvig den, sin första natt... oj va mycket känslor det blev. Mina små prinsars första pyjamas! Då började det rulla tårar, så nu blir den medskickad i bb väskan i stället för de andra :) Klart att även denna bebis ska ha den på sig!

Jag känner mig lite orolig igen. Det känns som att bebisen har vänt på sig åt fel håll IGEN. Det sparkar mer neråt istället för uppåt. Läkaren sa att det skulle mycket till  om "hon" skulle vända sig tillbaka åt fel håll, för hon låg rätt långt ner. Jag får försöka lita på läkaren, och hoppas att hon har rätt. Men Ludvig höll ju på att snurra runt tills vecka 37-38 så det är väl inte omöjligt att denna gör det samma. Jag VILL inte bli snittad. Det är mycket hormoner i rullning här, så jag gråter av bara tanken.

Lina var här i veckan, och hon hade tagit med sig en bukett blommor till mig! Gud så gulligt!!! <3  Jag hade velat ta ett kort på dem,  och lägga in här, men nu är ju min Iphone på lagning, så jag kommer inte åt nåt kort, om jag inte kan logga in med mickes tel förstås. Kan prova senare.

Sen var Anna här en dag också, och hjälpte till att dammsuga,  och ta en långpromenad med Dinah (eftersom att läkaren ordinerade mig vila så kanske det är dumt att få upp pulsen mer än nödvändigt).. och sen jag fick veta att vi skulle ha visning på lägenheten morgonen efter.. så det var tvunget att städas... och micke jobbade kväll när jag fick veta ang visningen, så TACK Anna!

Och nyss fick jag ett sms av grannen Katja som sa att vi inte behöver trappstäda heller innan flytt! Hon skulle göra det åt oss!... Man blir ju alldeles rörd!... av alla fina människor. <3

Jag är riktigt trött på att vara gravid nu. Jag har inte haft så lätta månader, och det tycks aldrig ta slut på elände? Måtte jag få föda själv iaf. Helst ska jag väl inte snittas heller med tanke på mitt förflutna, men går det inte på annat sätt så är det så det är.. Jag har inte varit mig själv sen i somras. Och jag börjar tröttna på att bara klaga och må skit. Jag vill vara positiv. Men det är inte så lätt. När man bara får bakslag efter bakslag.

Idag är det söndag igen. Barnen borde komma snart. Inom 30 minuter. Men jag har inte hört nåt från Stefan så jag vet inga tider än. Jag saknar dem, och längtar jättemycket! Hoppas att de kommer snart!! Så kan vi baka bullar tillsammans, Om jag orkar ;)

En annan rolig grej är att min kusin knep 11 placeringen i vasaloppet i år =) Hon vann ju både tjejvasan och vasaloppet samma år för flera år sen, Men en 11 plats är ju hur grymt som helst!! Blir riktigt stolt!

Jag vill också komma igång snart! Jag ska träna löpning/jogg när jag är förlöst och fogarna är på plats  igen! Sen när vi flyttar till stenby så blir det ju bra ställen att springa på tycker jag. Förbi stenby gård och runt tuna park osv.

Nu har jag suttit här och skrivit medans micke bakar bröd, så nu har han hunnit plocka undan allt.. haha. Det blir till att baka en annan dag!