Första lilla buketten
Detta är första lillasystern som Agnes plockat till sin mamma. Hjärtat smälter 
Nu blir det sallad sen blir det jobb.
Vilken underbar dag!
Strålande sol, lek på gården, fika med grannar. Och en lugn jogg! I skogen!!
Sen så fick jag ett fint gudmorsbevis (och fick genast ångest att inte Agnes faddrar fick såna - det hade jag inte en tanke på!)
Men jag börjar med gårdagen, som var minst lika bra!
Dagen började med att farmor och Bengt kom på besök, och sedan bar det av på namngivelsecermoni.
Jag fick äran att bli gudmor till lilla Ella. Det var en vacker ceremoni och solen lyste över oss och det blev en fantastisk dag! Tyvärr fick jag inte några bilder därifrån men kommer lägga in några i efterhand så håll utkik.
Jag och Agnes hade gjort oss fina och bar bägge två en fjäril i håret
Sen så fick jag ett fint gudmorsbevis (och fick genast ångest att inte Agnes faddrar fick såna - det hade jag inte en tanke på!)
Texten fick mig nästan till tårar, det som höll tårarna tillbaka var nog allt folk som satt med blicken riktad mot mig... Men riktigt rörd blev jag!!
Idag har vi varit ute i princip hela eftermiddagen. Så himla skönt! Jag har suttit hemma på Emmas altan medans Agnes och Lias har lekt.
En riktig busunge badade och busade fram till läggdags. Härliga unge!
Just ja! Mammas väska får alltid hänga på hatthyllan. Varför skulle det vara annorlunda för Agnes? Varför ska hennes väska ligga i en låda när mammas får hänga?
Nån måtta får det vara!!
Nu har Agnes väska också en plats.
Kvällen bjöd på jogg/promenad med 2 minuters intervaller. Lugnt och fint!
Och hur skönt som helst ju!
Njutningsfaktor var hög, och flåset var så där lagom. Jag hann aldrig bli ansträngd, och allt för benets skull. Min gamla skada alltså. Törs inte börja för hårt. Min nya vurp- skada kändes inte alls. Dock kan jag knappt nudda benet. Men springdugligt, ja det var det minsann! Det tackar jag å ödmjukast för. Tack och bock.
En jogg i solnedgång... Hur underbart som helst
Första varma dagen
Värmen kom till Stenby idag. Härliga sol. Välkommen.
Och ytterligare ett par
Hem och hämta bilen
Ibland går det för fort.. Upp igen!
Hem och mysa en stund efter badet.
Nu sitter 3 grabbar och spelar
Och en mamma som premiär-kvälls-sitter i solen med en kall.
Micke jobbar ikväll, så det blev lite ensamt här ute, men det kan vara rätt skönt det med faktiskt.
Hela eftermiddagen har bestått av utelek, fika med Natta och alla barn, glass i lass. Njutningsfaktor på en högre nivå. Jag längtar efter sommaren nu!
Två barndom solar
Och ytterligare ett par
Promenad till andra gården...
Hem och hämta bilen
Ibland går det för fort.. Upp igen!
Hem och mysa en stund efter badet.
Nu sitter 3 grabbar och spelar
Och en mamma som premiär-kvälls-sitter i solen med en kall.
Min påskafton.
Fy bubblan!!!
Det var riktigt katastrofalt tunga ben idag på den planerade joggen. Och flåset var som att jag inte sprungit ett steg tidigare i mitt liv. Varje kilometer kändes som en mil. Det var Helt klart den sämsta rundan i historien.
Men man måste väl ha nån riktigt kass runda ibland för att uppskatta de andra rundorna bättre?
Jag och Natta sprang en annars kanonrunda kronskogen. Vi komponerade en 3 km rutt utan långa backar, och som man enkelt kan ta två varv genom utan att bli trött på omgivningen.
Idag var ju en av mina sämsta dagar och det visade sig på fler sätt än flås och tunga ben. Jag snavade minsann och flög mer eller mindre handlöst mot marken. Jag höll blicken för högt och hade inte koll på alla rötter sörrni. Jo då, de fanns där. Rätt exakt där min fot planerade att landa. Istället slutade det med ett till ont underben. Tack och lov det andra benet än det jag kämpar för att få springdugligt igen. Så nu kan man säga att jag har ont i bägge underbenen! Braigt va?
(Läs att det är mitt ironiska tonläge i texten)
Det slutade med tre stora blåmärken, och har jag tur så är det bara dem som gör ont, och inget värre.
Tur att ingen såg mig. Ja, förutom natta då :)
Fint pyntat i skogen ;) antar att det är Agnes förskola som haft nåt för sig.
För någon dryg månad sen sprang jag 15 kilometer och var inte i närheten av tröttheten jag kände idag.
Den nakna sanningen...
Men man måste väl ha nån riktigt kass runda ibland för att uppskatta de andra rundorna bättre?
8 dagar sedan sista inlägget...
Och jag har hunnit med att jobba, vabba promenerat och joggat.
....och ett glas vin till mammorna!
Som
Och ikväll mina vänner! En hlgst njutningsfull promenad/lunk med bästa Natta! 6,5 kilometer upptäcksfärd i skogen. Längtar redan tillbaka! Va händer nu? Ska jag börja älska skogen??? 
Jag har lovat mig själv att börja springa på detta lite bättre underlag. Skogsmark! -för benens skull!
Agnes blev riktigt dålig i fredags. Frossbrytning mellan varje alvedondos. Dvs typ var 4e timma. I söndags fick vi söka akuten eftersom att varken Ipren eller alvedon hade nämnvärd effekt. Inte ens i kombination av varann. Hon kom liksom aldrig under 40, utan höll sig mellan 40-40,5 och klagade på aaaaj på nån oidentifierbar kroppsdel. Därför var vi tvungna att kolla upp läget. Hon var jätteröd i halsen och hade öroninflammation på ena örat. Och ett crp på 124. Men idag kom både halsodling och urinodling tillbaka negativt. Och nasofarynx odlingen verkar ligga och odlas i akutens sopor, då det är spårlöst försvunnet. Så man kan ju anta att det är där basiluskerna sitter? 10 dagars antibiotika 3ggr om dagen får henne dock att bli bättre!
Igår och idag har hon t o m orkat vara ute!
Idag tog hela familjen en cykeltur på 7,5 kilometer i skogen. Backe upp och back ner. Agnes skrattade glatt i cykelsadeln i nedförsbackarna. Fort gick det må ni tro!
Igår blev det en myskväll. Först 4 km långsam jogg med Natta, och det är helt underbart att kunna sitta och pusta ut i gräset!
sen blev det äggmålning med de stora barnen
....och ett glas vin till mammorna!
Som
Med förtjusning dracks i killarnas rum, då köksbord och vardagsrum var ockuperat. Vi analyserade en bok.
Ser lite lustigt ut...
Jag har lovat mig själv att börja springa på detta lite bättre underlag. Skogsmark! -för benens skull!
Testat benet igen!
kikar ut över en grå himmel och Regnet bara öser ner. Nä fy! Går och lägger mig och vilar....
Vaknar upp igen, gäspar en smula och tänker att en långpromenad inte känns jättelockande i det här dystra vädret!
Hur får man upp humöret vid sånt här väder då?
Börjar drömma tillbaka till när det gick som bäst att jogga.
Räknar dagarna på mina fingrar och kommer fram till att det gått mååååånga dagar sen jag sprang sist! Jiho!!
JAG KAN FAKTISKT TESTA EN LÅNGSAM JOGG!
10 minuter senare står jag startklar i regnet! Ljuvligt!!!!
Lunkade på i 2,6 kilometer i ett 6,30 tempo och regnet smattrade på på kepsen medans jag zickzackade mellan vattenpölarna och Gud va jag saknar att jogga.
Jag kände inget i benet medan jag sprang, och nu återstår det bara att se hur det känns i morgon
Gungeligung
Härlig känsla i kropp och själ när våren är på väg!
William är också
Idag ville jag bara slänga ut utemöblerna och glassa, men istället blev det lek i sandlåda, ruchkana och gunga!
Man märker att Agnes gillar det allt varmare vädret, och står i köksfönstret och ropar varje morgon, sedan ett par dagar att "jag vill gunga", och pekar på gungorna ute på gården.
Idag har det blivit tre besök i lekpark. Tur att man har nära!
Med!
En glass i solen är hu inte helt fel!
Söta jäntan!
Ikväll ska William sova hos en kompis, och Ludvig har en kompis som ska sova över :) kul för killarna!
Återhämtningsdag
En lugn skön dag har passerat.. Precis vad jag behövde. En riktig Simone-dag.
Lite kalla vindar men med lufs i benen blev man snabbt varm
Fast förmiddagen tillbringade jag med Natta på en långpromenad längs bägge sidor av ån. Jag behövde frisk luft och en vacker natur!
I 8 km strosade vi, och den hör rundan kommer bli en perfekt löprunda när jag väl kommer kunna springa igen. Kände av benet vid 3e kilometern, så vi drog ner på tempot, och därmed kommer inte löpning bli aktuellt den närmsta tiden.
Promenader är också rätt så skönt!
Lite kalla vindar men med lufs i benen blev man snabbt varm
I övrigt har jag lagat lasagne till 3små pojkar och en liten jänta följt av årets första jordgubbar med grädde. Nöjda barn kan jag säga!
I morgon vankas jobb igen, sen ser jag fram mot ledig helg med alla mina älsklingar!
Känslosvängningar i en sal på lasarettet
De senaste dagarna har varit lite känslosamma kan man lugnt påstå.
Ludvig och mormor. Ludvig tyckte att det var lite jobbigt och läskigt att besöka mormor.
För er som inte vet, så har jag haft dålig kontakt med mamma en längre period. Men nu när hon är sjuk så är allt sånt borta. Hon är min mamma. Min älskade lilla mamma. Som har fött mig och tagit hand om mig, efter dåliga förutsättningar.
Det är fruktansvärt att se verkligheten från privat håll, ena stunden iklädd arbetskläder förväntad att vara proffesionell och stabil. . Andra sekunden anhörig.En kombination som faktiskt inte passar över huvudtaget.
Att se sin mamma kippa efter andan. Och att att känna press på att arbetskollegorna ska vårda henne. Det blir inte riktigt bra, men jag vet att hon är på bästa stället, och känner mig trygg!
Den här gången är känslorna så dubbla så att jag blir förvirrad själv.
I söndags skulle jag besöka henne. Men när jag tittar in i salen så sov hon lugnt för första gången på över två dygn. Hon andades ansträngt men lugnt, ögonen var stängda. Huvudet hängde ned utanför sängkanten, och hade lite missfärgad färg. Men hon var lugn. Äntligen fick hon vila. Jag stod och tittade ett tag till. Vårat gemensamma liv passerade i bilder. Minnen när hon var frisk och ändå ganska glad. Tider från Värmland när jag var barn. Hon kämpade faktiskt ensam med 5 barn.
Andningen var fortfarande tung, och plötsligt känner jag att tårarna börjsr rinna över. Jag ville ta henne i handen, men var rädd att hon skulle vakna. Jag ville krama den hårt!
Tänk! Jag har legat inne i den där kroppen som har det så hemskt jobbigt med andningen. Hon har burit mig, sjuk, i sin mage, i nio månader! Kommer hon ens överleva det här?
Somnar hon av utmattning?
Eller är hon på väg att bli ännu sämre?
Det är inte min mamma som ligger där i sängen.
I går vaknade min mamma upp igen , och börjar vara sig själv. Lite iaf. Så nu känns det lite bättre.
Idag åkte faktiskt jag och Ludvig och hälsade på henne. Hon var hemskt trött och orkade inte ha besök, men kämpade emot och bad oss stanna.
Här sitter hon iaf upp, mensnart låg hon och sov igen... Och vi tassade försiktigt ut..
För er som inte vet, så har jag haft dålig kontakt med mamma en längre period. Men nu när hon är sjuk så är allt sånt borta. Hon är min mamma. Min älskade lilla mamma. Som har fött mig och tagit hand om mig, efter dåliga förutsättningar.
Min mamma.