Lillan har feber (från vaccinet hon fick igår) men det märks inte, hon orkar minsann tvätta ändå.

Tänk den som ändå kunde ha den energin!

Nu vankas jobb i dagarna fem, för att sedan få ledigt en hel dag och jobba ytterligare tre. Dvs en ledig dag av nio. Så är det att jobba heltid på landstinget. Varannan vecka ser det ju egentligen ut så här. Jag är dock väldigt ovan såna här turer då jag arbetat 50% en längre tid så jag kommer att vara en dösill efter de här dagarna. Men å andra sidan är det bara dessa två veckor sen går vi över på halvtid igen. Det är lagom tid på jobbet med småbarn hemma, eller hur?

Idag blir det att mata tvättmaskinen full med tvätt och plocka i ordning alla prylar som har en tendens att förflytta sig till fel ställen av nån konstig anledning. Allt innan 13 då jag pyser till jobb.
Men först, en sovstund ;) måste passa på när Agnes sover...

God morgon och god natt :)

Oj vilken dag. Jag är totalt slut som människa. Iaf för idag.

Förmiddagen var lugn och skön. Vid lunch stack jag och Natta ut och sprang. Minst en halvmil skulle det bli, sa vi innan. Det var riktigt vårligt i luften och benen kändes bitvis väldigt lätta. Mestadels barmark och med trevligt sällskap vid min sida så gick det ju plättlätt att komma upp i halvmilen, så vi körde på ett tag till. Vid 8 km vek Natta av för skolarbete och jag körde för milen! Så himla nöjd! Visst -jag fick väl ingen wow tid, men jag fixade att springa milen. Så stolt över mig själv!!

Väl hemma så hade jag ju varit borta längre än jag tänkt, och vips kom jag tillbaka till verkligheten. Ludvigs 6 års kalas på Leos Lekland.
Det Blev till att hinka i sig lite vatten, äta lite fort duscha ännu fortare och sedan bege sig på stojjigt kalas. Tröttheten infann sig nån timma senare och jag blev totalt slut. Dels Pga joggen och dels pga ljudvolymen där inne (hur orkar de som jobbar där med den volymen varje dag??)

Väl hemma igen blev det pizza och soffhäng. Nåt annat fanns inte energi för. Nu har jag tunga påkar till ben men jäklars så skönt det känns att ha varit så duktig!

Lite bilder från idag.

Idag fyller lillan ETT år. Vet inte riktigt hur det gick till men nu är hon ett år!
Huset har varit fullt av gäster som gratulerat henne och Ludvig idag.

Dagen har flutit jättebra, och Agnes har varit på ett bra humör. Sånt gillas. Hon har blivit ordentligt uppvaktad med uppmärksamhet presenter och kärlek.
Fina jänta.

Lilla Ludde firades också. Eftersom att han fyller år när han är hos sin pappa. Sitt kalas har han i morgon, men frukost på sängen blev det, och massa presenter. Stora killen!

Här kommer lite bilder från dagen, förmodligen i en salig röra!

Micke Ludvig och Teo myser på bio, medans jag, William Emma och Tom har fredagsmys med chips dip, popcorn cola och ett glas rött till de stora!

Härligt att Tom äntligen är här!!!

Och äntligen är det heeeelg!

Efter en bra dag på jobbet så knölade jag på mig joggingkläderna och satte sprutt hemåt.

Tänk! Det gick kanon att springa idag med! En minut snabbare än igår! Yihooo!
Nu är jag bara en minut från mitt personbästa! Jag har ju inga bra tävlingstider att skryta med men är himlans nöjd what so ever :))))

Godmorgon från Agnes också

Idag blir det ett joggning pass hem från jobbet. Känns wierd att vara iklädd löpingkläder kl 06.00.

Det gick bra att springa hem sist, vi får se hur det går idag :-)

Skönt att få sovmorgon!

Sista två dagarna har jag haft bly i hela kroppen. Så tung så tung. Allt har gått så tungt. Och Mina ögonlock har varit lika tunga som resten av kroppen. I går sov jag av och till i princip hela dagen. En förlamande trötthet. Så trött så att det inte går att beskriva.
Det kan vara delvis pga att jag börjat jobba heltid trots att jag inte borde ha gjort det. Sen kan det bero på att jag inte klarar av bakslag lika bra längre.

Ett litet litet bakslag som ändå gick åt rätt håll bekymrar mig.

Trist att känna sig anti och bara vilja dra täcket över huvudet. Det finns liksom inte utrymme för det i mitt liv. Jag har tre barn som behöver mig. Så det är bara upp och köra på. Rise and shine!

Ska ta en kopp kaffe nu, peppa mig lite och tänka positivt! Det här kommer bli en bra dag. Farmor och Sara kommer och grattar Agnes och Ludvig. Så det kommer bli jätteroligt!


Agnes är det iaf ordning på. Hon är i full fart och håller på att tvätta redan! Skönt att ha fått tillskott av en tjej i killgänget ;)

Jahopp nu är husfriden slut. Agnes utvecklas fort nu och i dag har hon lärt dig att klättra upp på soffan själv. Dessvärre har hon inte lärt sig att komma ner på rätt sätt, utan vill ner med huvudet först vilket i sin tur leder till att hon kräver 100% uppmärksamhet.
Jösses flicka!

<3

Hittade de här söta napparna som båda stämmer in klockrent på Agnes. Både unik och busig! Och i rätt färger... Mycket rosa och lila blir det!

Haft en bra dag på jobbet, gjort årliga HLR provet, med godkänt resultat.

Micke tog en promenad med Agnes till sjukan och hämtade bilen och lämnade mina träningskläder och det betyder att jag har jag Sprungit en halvmil hem från jobbet, de första två tillsammans med bästa Debbie. Förmodligen sinkade jag henne rejält, men för mig var det bra att få ta i lite. Vid närmare titt så sprang jag 3sekunder långsammare än mitt personbästa, så jag är nöjd! Fick gå och sicksacka lite, plocka ur sten ur skon och då stannade jag faktiskt klockan, så tiden är ju inte helt korrekt eller hur man ska säga.. -nöjd i vilket fall som helst! Bara att jag tagit mig runt duger fint!

Väl hemma har jag slängt iskalla, frossande mig och söta lilla Agnes i badet, städat och ätit god lasagne som älsklingen tillagat.

Life is good!

Nu har jag krypit ner i soffan med en skön varm filt och ett glas rött, för jag tar helg idag! Och hur mysigt ser inte det här ut?

Som sagt, life is good!

Väntar på att gå till jobbet. Har lite dötid eftersom att jag var så snabb att fixa mig i morse :)
Ser solen gå upp, och det verkar bli fint väder idag med. Tänk om vi kunde få lite plusgrader också?

Usch så dåligt jag har sovit i natt. Legat och Vridit och vänt mig, kollat på klockan en gång i kvarten sen kl 5.... Blir en lång dag idag!


Vill avsluta med en fin bild på en bukett, som jag fick av Thomas och Ellen (Mickes bror och fru) igår

Ha en bra dag alla <3

Igår tog Agnes sina första relativt stadiga två steg, utan att ramla :)))
Innan har hon tagit nåt steg, men i princip ramlat på väg dit ;)
Nu blev det ett steg, stanna, och ett till

Duktiga jänta!

Dagarna blir ju långa iaf, men kvällarna blir korta. Kl 19 är egentligen jag lika redo att somna som Agnes, men jag brukar klara att pressa mig till kl 22 åtminstone.

i morse vaknade hon kl 5 igen. Jag kanske inte behöver ställa kockan när jag ska jobba längre?

Jag klagar inte, tvärt om. Det är rätt så mysigt att kura ihop sig i soffan med en kopp kaffe och ett glatt barn som har ett strålande morgonhumör och därmed lyser upp hela min tillvaro.
Dessutom så är det ju snart sommartid, och då kommer hon ju vakna kl 6 istället för kl 5, om trenden nu fortsätter...

Nu blir'e blöjbyte, so long vänner!

Vaknar till ljudet av en pigg Agnes kl 5. Bättre än att hon vaknar flera ggr/natt iaf, kan jag tycka. Nu har hon sovit hela natten i ca en vecka. Hoppas på en ny trend här!

Inatt har det snöat, så de fläckar som hade hunnit blivit barmark är återigen täckta med snö. Nu är det nog riktigt förrädiskt att ens försöka sig på en promenix skulle jag tippa på. Dvs ingen löpning iaf. Man vågar ju inte chansa och hoppas att det är bart under snön.. För det vet vi ju att det inte är. Hoppas på snabba plusgrader och töväder nu faktiskt. Imorgon fyller jag år, (35 hela långa år) och det är inte ofta snön brukar ligga kvar på min födelsedag rent statistiskt sett genom de tidigare åren.
Men i år blir det så.

Det blev jogging idag, trots allt.. Jag kände mig väldigt trött på eftermiddagen och var på väg att övertala mig själv till att strunta i joggen, men sen drog den positiva simone-sidan tag i mig så jag kunde ta mig samman.

På en isgata tog vi oss fram idag, jag och Natta, i 6 terrängsvåra kilometer. Jag var nära att drutta på baken både en och tre ggr. Och by the Way var det en äldre herre på 84 långa år som faktiskt ramlade framför näsan på mig, men han var som sagt 84 år och klarade sig själv, haha. Han hade glimten i ögat och gjorde inte illa sig så vi lunkade vidare..

Väl framme vid vilsta raststuga återhämtade vi oss med en stor flarra vatten och en varm kopp kaffe, till våra frusna och numer frossande kroppar.
Ni må tro att badet jag tog när jag kom hem var helt underbart!

Fasiken så skönt det är med konditionsträning :))))

Och det blev som jag trodde i morse, en bra dag!

Så här (förjävlig) ser jag ut i håret varje morgon.

När man ammar så tappar man sjukt mycket hår, och här har ni resultatet hur det ser ut när det försöker växa ut igen. Det står rakt upp och man får verkligen pressa ner varenda hårstrå med vax för att försöka se någorlunda normal ut.

Ni kan ju inte beskylla mig för att inte bjuda på mig själv va??? :)))

Tyckte att det var en rolig bild, hahaha!

Rise and shine, it's frulledax!

Va skönt det är att vakna av sig själv hyggligt tidigt (7.50) och gå upp och ta det lugnt, kanske pyssla lite (läsa städa) och sen avnjuta en god frukost bestående av ett par knäckisar med en där ost som går sönder när man försöker skära, men som även är så där himmelskt god ju! Det tillsammans med ett gott kaffe så kan ju bara den här dagen bli bra känner jag!

Om minusgraderna drar sig ner not nollan så ska jag även ta en liten springrunda i eftermiddag tror jag bestämt! Jag hade tänkt gymma efter jobbet igår, men det slutade med att jag åkte hem och sov middag istället. Det var välbehövligt känner jag!

Jag/vi har fått en bukett tulpaner av svärmor och en bukett tidning av Ludvig. Påhittig, javisst!

Skrivandes från bilen. På väg hem från Torsby.


Idag tog vi ett sista farväl av morfar. En jättefin, ganska stor begravning och där var många släktingar som jag inte träffat på år och dag, vilket i sig var väldigt trevligt!

100 år. I 100 år har han funnits här, och förstå hur mycket han varit med om?

Nu somnade han stilla in och får sin sista vila tillsammans med lilla mormor. I 29 år har hon väntat på honom.

Begravningen gick bra, men jag var på bristningsgränsen till hysteriska gråtattacker ett par gånger som jag lyckades pressa tillbaka. Andas Simone!
Efter begravningen så har det varit berg-och dal-bana på vägen hem. Jag sitter i och stortjuter i omgångar. Sorg i hjärtat känns verkligen, och när jag tänker på att jag aldrig mer kommer att få träffa honom i livet så gör det så jäklans ont! Jag vet att det läker med tiden, men morfar har alltid varit där och hans dörr har alltid varit öppen. Och nu är han borta.


Lite bilder från idag.

Nu har jag varit nyttig hela dagen...

NEN, Jag har verkligen dålig självdisciplin.

JAPP det har jag

Men gott ska det bli...

Ögonen är på halvstång, en stark kopp kaffe i handen med tre vildbattingar som har fläktat runt en timma redan. Vart får de energin från liksom? Kl 6 på morgonen? Sover man inte frivilligt då? Nej här är det fullt ös. Idag var den dagen som vi kunde ställa väckarklockan en kvart senare än vanligt, för att det bara är William ska lämnas till skolan. Ludvig är ledig. Och än har klockan inte ringt. Vi behöver nog egentligen ingen väckarklocka. Men det kanske är önsketänkande. "I morgon kanske vi faktiskt kan få sova lite längre".
Visst är det jättetrevligt att vakna till soluppgång och se hur ljust och fint det är ute. Se hur grannarna ilar till jobbet. Ny dag nya utmaningar. Men i ärlighetens namn hade jag mycket hellre legat kvar under mitt varma täcke...

Men om vi ska tänka positivt så kommer dagens sysslor vad gäller tvätt, disk och städning vara klart till kl 9 redan,(precis som igår) och då har man ju hela dagen till godo för annat, sånt som är kul. Det är ju inte fy skam det heller!

Morning folks! Ha en bra dag. Mina älskade vildbattingar

Så fint väder ute, solen skiner, snön smälter..vad passar inte bättre än en joggingtur då? 5 tunga km i modd, is och barmark blev det.

Första kilometern brände jag på, och kände ganska på en gång att jag hade varit lite väl flitig och klätt mig för varmt. Fick kanske en tillfällig minnessvacka att det var plusgrader ute och inte minus!

...1underställatröja, en lagertvå tröja och en jacka, underställs byxor och sen löparbraxen på det. jag kan tala om att Det sinkade mig lite men jag kämpade på och sen blev det för motigt med all modd. Nu är det ju mest is och slask och det är ju inget som ger direkt fäste på skosulorma, vilket resulterade i lite gott och blandat ur joggingsynvinkel. Jag stod ju iaf på benen hela rundan men på vissa ställen fick man gå och sicksacka.

Är iaf nöjd att jag tagit mig ut! Och humöret är på topp!
Jag börjar märka att jag mår bättre och bättre, och det är ju alltid kul. Sen börjar det bli ljusare, och jag blickar fram och har nedräkning till min föräldraledighet och semester. Det ska bli himla najs! Hela sommaren ledig <3

Sitter och väntar på William och Ludvig. Micke är och hämtar dem på skola/dagis.
Det har gått En vecka sen jag såg dem och det pirrar i min mage. Älskade ungar! Vad jag saknar dem. Det riktigt skär i bröstet till och från när de är borta.
Sen så är det så roligt att se Agnes min när de kommer hem. Man märker att de är saknade även för henne. Hon blir så där riktigt skitglad när de kliver innanför dörren. Och de blir ju lika glada de med, över att se henne!
Det blir ju mycket mer liv och rörelse när de är hemma, och det gillas ju såklart.

Det är en ständig kamp inombords att ha barn varannan vecka. Det önskar jag inte ens min värsta fiende. Det är plågsamt och jag tycker ju även synd om dem som måste åka fram och tillbaka. (Även om de sagt att det är så de vill ha det)
Även om man delvis anpassar sig med tiden, så kommer jag aldrig bli hel när jag vet att jag missar halva deras tid. Man liksom märker framsteg, utveckling osv nästan varje gång de kommer hem. Hur de beter sig i olika situationer, hur de för en konversation och sånt.

När de är borta och jag blir påmind om det så hugger ångesten tag i bröstet. Jag försöker slå bort tankarna, och jag måste säga att jag lyckas oftare och oftare.

Men nu är de snart här! Och idag är jag glad!

Ja, just det. Det var den som saknades ja.
Idag var jag jätteduktig och tränade på gymet. Kände mig nöjd och utpumpad till bristningsgränsen när jag var färdig. Och framme vid parkeringshuset hade jag sån mjölksyra så att jag inte fixade trapporna utan fick ta hissen upp till plan 3 där bilen stod parkerad. Glad och nöjd med min insats åkte jag hem. Vid det här laget var jag hur hungrig som helst och när jag anlände till affären så åkte lite allt möjligt ner i kundvagnen. Sen skådade mitt högra öga att det var extrapris på lösviktsgodiset. Då kunde jag ju äta lite extra. För samma peng ni vet.
Tacos till middag, och det i överflöd gjorde att jag knappt orkade gå från matbordet. Men skam den som ger sig. När jag sedan förflyttat mig till vardagsrummet så åkte Lite (mycket) smågodis raskt ner förbi matstrupen och ner i ångestkanalen. Nu ligger jag i soffan som en orörlig illamående slashas.

Japp, så är det.

Så illa är det.


Emma orkade bokstavligt talat inte flyttades alls från köksstolen, utan landade fint med överkroppen på stolen brevid.

I morgon får jag träna ännu hårdare. Ja det får jag.

Agnes blev så glad när overallen åker fram och hon förstår att hon ska gå ut. Lika idag.
Vi har varit hemma mycket på sistone med tanke på hennes RS virus och pneumoni. Men lite promenader har väl aldrig skadat någon. Vädret såg underbart ut från fönstret, och termometern visade 6 plus!
Så vi tog en sväng. Agnes sken som en som hela vägen, dvs endast 10 minuter.
Skenet bedrog. Ute blåste det småjävlar och det var iskalla vindar. Så det blev bara en lite kilometer. Stackars lilla Agnes.. Hon som trivdes så bra.