I morgon
Ja, då Tar vi sikte på en mil i långsamt tempo. Jag och Cissi! Jag har nog inte sprungit en mil sen i april tror jag, så det är dax nu att visa vart skåpet ska stå. Jag vet inte riktigt hur trött kroppen kommer bli efteråt, men jag sprang ju 7 kilometisar igår och kroppen har än så länge inte varit påverkad efteråt. Så TRE små kilometer till kan väl inte göra så stor skillnad? Jag hoppas att jag har en bra dagsform och ska försöka sova gott hela natten, så jag är toppnotch i morgon eftermiddag.
Sen så har vi kalasat idag också. Lilla Evelina har blivit 1år! Tänk! Ett helt år sen jag var med när hon såg dagens ljus för första gången.
Planen är en rutt mot Stenby gård- tuna park- Tunavallen- tågstation- stålfors- Fröslunda VC- och sen hem. Jag har inte mätt turen, men en mil borde det åtminstone bli!
Jag har laddat med lite kaloribomber så här på godislördagen.
En favorit i repris från förra veckan
Otrolig känsla!
Sen vill jag även be er hålla tummar för min bror som fått ytterligare en stor propp. Det känns förjävligt och hopplöst!!!! Jag är så ledsen för hans skull. Tänker på dig min bror <3
En eftermiddags-sjua
...i långsamt jogg tempo hem från jobbet (plus en omväg) blev dagens träningspass. Helt okej och helt enligt plan. Lugnt och fint njutingstempo vill jag kalla det. Egentligen ville jag köra på i en mil, men vågade inte riktigt tillåta mig. Kanske på söndag Cissi??? ;)
Nästa vecka ska jag försöka lägga in styrkepass de dagar jag arbetar, eftersom gymet ligger på jobbet.....
Det är rätt smart att springa hem från jobbet. Kombinera nytta med nöje ni vet :)
Nu börjar man se hur jag svullnat på mig också... Jag tycker det är rätt tydligt nu. Vad tycker ni???
Jag Ska trappa ner kortisonet ännu långsammare nu, så svullnaden lär väl fortsätta. Blodsockret har börjat gå upp också..och kortison ska vara bra??? Nästa provtagning tisdag. Fastesocker.
Ännu mer sporrad att träna nu....
Fredagsmys igen.
Veckorna går så himla fort! Nu är det fredag igen!!!
Här hemma pågår myset för fullt. Alla är samlade i soffan och just nu är det Barda på tv.
Jag har gjort mig förtjänt av en liten påse godis.
Grabbarna i triss fick chips och lökringar och Agnes vill ju också vara med, och idag fick hon prova popcorn för första gången. Det var poppis!
"En till" ropar hon när de tar slut.
Delar med sig gör hon också...
Ytterligare en femma till handlingarna.
Ikväll gav vi oss på en 5a igen. Jag och Cissi.
Är hon inte söt så säg?
Hela dagen har jag varit riktigt trött, det är märkligt hur biverkningar och sjukdom kan sänka mig så?
Jag började med sovmorgon, sen sov jag förmiddag, och sen sov jag lunch, och sen försökte jag hålla mig vaken.
Carro kom hit efter lunch på en fika, det var trevligt, och även ett bra sätt för mig att försöka pigga på mig.
Efter det stack Micke och jobbade. Ett extra kvällspass på stadens akutmottagning minsann.
Planen för kvällen var mycket smart av mig. Varken jag eller Anna hade barnvakter för att springa, så varför inte hjälpa varandra och slå tre flugor i en smäll? Och så fick det bli. Båda fick springa och barnen fick leka.
Anna var först ut, och sen stack jag och Cissi ut.
Agnes är så go... Medans vi väntade på att Anna skulle komma tillbaka så pre-jogg stretchade vi, jag och Agnes. Hon tar det på största allvar.
Är hon inte söt så säg?
Kvällens pass var tungt. Jag borde inte sprungit alls idag, så trött som jag varit. Lite hjärtklappning har jag också haft. Men jag är envis ibland, på ett dumt sätt, och jag hoppas och håller tummarna att jag pga detta inte blir ännu tröttare i morgon. Jag ska ju jobba dag i morgon och på fredag.
Iaf gick de första kilometrarna lätt, men sen tog luften liksom nästan slut och jag fick dra ner på tempot ganska mycket. Men jag klarade en halvmil, och känner mig som vanligt nöjd!
Nu är det läggdags..... Iaf säger mina ögon det... Min hjärna och mina barn säger nåt annat. De två äldsta har inte somnat än. Vi får se vad som händer om den här mamman går och lägger sig... Ramaskri kanske?
Natti!
Så länge kunde jag hålla mig..
Japp! Idag har jag fortsatt sovit rätt mycket, men ikväll har jag vaknat till. Direkt började det krypa i benen, och 45 min senare stod jag startklar med Cissi. Hon är ju nere på 5km/28 min nu, så jag är en bit bakom, åtminstone 3-4 min. Men jag ger inte upp.
Efter kortisonet så!
Det är så gulligt av henne att springa med mig, för egentligen är det ju som en underhållsjogg bara för hennes del, att springa med mig. Men just nu är det iaf skönt för oss båda med sällskap i mörkret! Och sällis över huvudtaget.
5 km i kallaste vädret hittills i år. -2 grader. Det funkade bra för luftrören (jag brukar vara känslig vid minusgrader) Dock snubblade faktiskt fötterna flera gånger. Nästan så att jag trodde att jag skulle gå omkull. Inte för att det kändes som att jag hade tunga ben, men nåt knasigt var det. Vet inte riktigt vad dock?
Förövrigt har grabbarna kommit hem och vi har haft en riktigt fin eftermiddag tillsammans. Nu känns hjärtat helt! Nån som var glad som vanligt var Agnes. Hon älskar sina bröder.
Här diskuteras med brorsan.
Trött helg
Simone har sovit ikapp kan man säga. Jag sov nästan bort hela dagen idag. Nu har jag trappat ner ytterligare en halv tablett på kortisonet, och hoppas att hjärtklappningen blir bättre. Det känns som att det lugnat sig lite grann iaf.
Efter att Cissi och Emil gått och Agnes somnat, så blev det enstunds egentid med bad, solsidan och brieost, oliver och kex...
Sen är det dax att sova ytterligare!
Idag kom äntligen gladskiten hem från Gusum! Inte för att hon var så glad direkt när hon kom, för hon skulle ju stanna kvar hos familjen i Gusum ;) allra helst hos Bengt.
Eftermiddagen spenderade vi med Cissi och Emil, båda våra sambosar jobbade kväll så det passade fint. Det var jättetrevligt och tiden rann iväg fort, och helt plötsligt var det läggdags. Barnen lekte fint i hop och mammorna tjattrade.
Förra gången de lekte ihop så var allt "miiiiin" när Emil försökte låna något. Idag var hon mer generös, så jag hoppas att hon släpper det här med "miiiiiin".
Här spexar hon med sin mössa som är alldeles för liten now days.
Efter att Cissi och Emil gått och Agnes somnat, så blev det enstunds egentid med bad, solsidan och brieost, oliver och kex...
Hade söndagsmys med mig själv helt enkelt.
För det var jag värd......
Sen är det dax att sova ytterligare!
Två tuffa dagar med hjärtklappning
Har precis gått igenom två dagar med jobbiga biverkningar (kortison biverkningar alltså)i form av hjärtklappning. Så illa att jag knappt sov alls torsdag natt... Hemsk hemsk känsla att höra pulsen slå så hela huvudet bankar. Jag börjar bli riktigt trött på kortisonet nu.
Det var knappt så att jag orkade jobba i i går kväll, och idag var det lite bättre men jag är fortfarande väldigt trött.
Tänk er in i känslan att vara så trött att ögonen går igen, men på insidan går hjärnan på högvarv och tänker minsann inte alls somna. Även det en biverkning.
Summasummarum.
-Hjärtklappning - och pulserande känsla ända upp i huvudet och ut i fingertopparna.
-så trött så du tror att du ska ramla ihop
-så speedad att hjärnan inte kan koppla av och somna.
- viktuppgång. Sista två dagarna har jag ökat 2 kilo och ser således både fet och svullen ut. (Total viktuppgång 5-6kilo sen kortisonstart)
- svettas som en jag vet inte vad. Även om det sistnämnda kommer med längre intervaller nu, sen några dagar.
Detta är mitt liv just nu.
Inte ett dugg kul.
Faktiskt.
Jag har inte klarat att springa sen i torsdags vid lunch. Dvs egentligen bara 2 dagar sen, men det känns som att kroppen har sagt ifrån, jag skulle inte ens orka ta en promenad med den här hjärtklappningen som det ser ut nu. Även om det blivit bättre sen igår. Men i som sagt, torsdags natt sov jag knappt inget alls, det pulserade för mycket. Så fort jag la mig ner helt så kändes det som att alla små kärl i huvudet skulle explodera. Detta gjorde att jag försökte sova ända fram tills jag började jobba kl 14.00. Men det gick ju inte! För det gåååår inte att sova så här. I natt hR jag dock sovit bättre, men ligger fortfarande back i sömn. Jag har kunnat slappnat av och sovit 2timmar efter jobbet också! Så skönt!
Jag och Micke är ju barnlediga, helt barnlediga. Klart att jag ska må dåligt OCH jobba då? Och vi hade planer att gå ut och äta, och gå på bio, men nu blir det en lugn hemmakväll utan att passa på något barn. Att bara ta det lugnt kan vara nog så behövligt!
Så nu blir det biff, potatisgratäng och nån smarrig efterrätt som jag faktiskt inte blivit delgiven vad det är för variant ännu. Det blir En överraskning! Efter det blir det ost och kex, lite smågodis och bara häng framför tvn!
Om jag orkar allt detta vill säga. Men jag tänker unna mig minsann!
Maten är klar! 
Nu är maten intagen! Fasiken så god biffen var! Medium raw....Mmm
Nu fortsätter jag uppdatera i samma inlägg... Nu är även efterrätten intagen, och det blev ......
Chokladfondant... Den ska vara rinnig i mitten, men den hade varit inne nån minut för länge. Jättegott förstås! Men kocken är missnöjd!
Dagens träning, check!
5 km delvis skogsväg och med härligt duggande regn, syrerik luft och lerpölar att studsa över blev dagens utmaning, och det gick så himlans bra alltså! Det gick inte fort, men inte heller så långsamt som jag hade trott.
Så jäkla stolt över mig själv! Här är jsg klar med 5 km jogg, 2 min planka, magövningar 15 minuter. Nu börjar man faktiskt se att ansiktet börjar svälla av kortisonet. Men jag tutar på!
Och kalorimässigt ligger jag riktigt bra till idag hittills, och det är bra, för ikväll lär jag äta en hel del.... Jag har en dejt på tingsgården, och de serverar rätt god mat om jag minns rätt.
Och lillstrumpan är på väg till farmor där helgen ska spenderas, och grabbarna hos sin pappa. Inget barn alls hemma. Hur ska det gå?
Idag fick jag vara min egen vallare och det funkade det med, även om jag faktiskt hellre springer med sällskap.
Jag verkligen njuter när jag är ute och springer. Njuter av naturen, omgivningarna, vägar, stigar och det är då underbart att så enkelt bara gå ut och utmana kroppen och få känna att man gör nåt bra och stärker sig själv. Man är snäll mot sig själv helt enkelt.
Idag skulle jag varaduktig och fota, och få en skarp bild med bra fokus, och stannade t o m till en tiondels sekund för att vara säker på att lyckas.
Här ser vi hur det gick.
Det gick som vanligt. Inte alls.
Det var faktiskt vackert - på riktigt!
Svårt att tro att vi är i slutet på november. Men jag tackar och bockar så länge jag får springa på barmark.
Så jäkla stolt över mig själv! Här är jsg klar med 5 km jogg, 2 min planka, magövningar 15 minuter. Nu börjar man faktiskt se att ansiktet börjar svälla av kortisonet. Men jag tutar på!
Och kalorimässigt ligger jag riktigt bra till idag hittills, och det är bra, för ikväll lär jag äta en hel del.... Jag har en dejt på tingsgården, och de serverar rätt god mat om jag minns rätt.
Och lillstrumpan är på väg till farmor där helgen ska spenderas, och grabbarna hos sin pappa. Inget barn alls hemma. Hur ska det gå?
1 timma & 17 minuter i benen!
Japp det är dagens träning. 1mil i benen! 5km snabb gång, och 5km härlig - kvälls- jogg med fina motiverande Cissi!
Sen så har jag ju gjort min dagliga planka, och idag fick jag sällskap av Agnes. Hon brukar sam-stretcha, och nu då även sam-planka.
Och nu är det dags för kvällsmat. Gröt med rivet äpple eller filmjölk? Jag har "råd" med båda idag...
Skönt väder runt nollan, och frisk luft med hyfsat bra syreupptagning! Även om vi sprang 2min långsammare än sist, så är jag som nästan alltid nöjd!
Pustar ut efter kvällsjogg.
Sen så har jag ju gjort min dagliga planka, och idag fick jag sällskap av Agnes. Hon brukar sam-stretcha, och nu då även sam-planka.
Är hon inte härlig jänta mi? 1,5 minuter! Yey!
Till middag serverades nåt som inte brukar ätas speciellt ofta i den familjen. Blodpudding. Jag brukar få kväljningar när jag tänker på vad det är jag äter, men bortsett från det så är det ju egentligen helt ok?
Agnes sorterade dock bort puddingen och höll sig till bacon och haricoverts och lingonsylt.
Annars brukar det ju egentligen vara tvärt om. Man brukar tycka om blodpudding tills man är i den åldern då man börjar förstå vad det är man egentligen äter.
Och nu är det dags för kvällsmat. Gröt med rivet äpple eller filmjölk? Jag har "råd" med båda idag...
Japp. Jag har börjat räkna kalorier igen.
Shape up!
Den här kortisonbehandlingen gör att jag börjat lägga på mig några extra kilon. (Vilket var väntat då man går upp i vikt av kortison) Och att jag även blivit svag för sötsaker gör det inte lättare. Jag har riktigt svårt att lägga band på mig, så därför välkomnas appen Shape up! Tillbaka...
Shape up gör mig även mer motiverad till träning, eftersom att man får äta mer när man tränat! Och idag ser det riktigt bra ut, kalorimässigt! Och appen fungerar. Sist gick jag ner 5 kilo. Men de har jag gått upp igen! Så är det. Man tycker att man kan sluta registrera kosten "för man kan alla kalorimängder" men sen smyger det in nån extra här och där, och tillslut är man tillbaka på ruta ett.
Gröt med rivet äpple blir det! Japp!
Blandad kompott
Ja den här helgen har gått lite utav i orohetstecken. Min bror blev sämre i Uppsala, drog på sig fler proppar trots blodförtunnande behandling direkt i blodet. Och börjar tempa nästan 41 grader.
En höggravid Adeline och en lillebror.
Blåser ut ljusen!
Vi syskon åkte och besökte honom i Uppsala. Fast egentligen var det nog mest jobbigt för honom att vi var där.
Nu har han genomgått en ny trombolysbehandling, från igår tills idag, satt in stent (nät för att hålla kärlen vidgade) från lår till mage och blivit insatt på blodförtunnande tabletter.
Man kan väl säga så här. Om natten blir lugn, om inga nya proppar dyker upp i natt så tror jag att vinden har Vänt. Då kanske stenten hjälper till, och den blodförtunnande tabletten. Men att stänga av heparindroppet i morgon känns lite läskigt med tanke på att han bildade proppar trots att det droppet pågick, för bara ett par dagar sen. Vi fortsätter hålla tummarna!!!! Det måste gå bra det här!!
Agnes har också varit sjuk. Det visade sig vara 3dagarsfeber. 3 dagar med hög feber. 40,8 som mest, och sen bara försvann den efter 3dygn och istället pluppade det upp utslag på hela bålen och ryggen. En rätt rejäl hosta har hon också, vilket har gjort att den här mamman och flickan inte sovit så bra på nätterna. Det har slutat med att hon legat i min säng och det har hon gillat skarpt. Så i dag tog vi samsovningsrekord! Vi sov till 10.30. Men det var vi nog värda efter en vaken natt? Skönt och mysigt var det!
Jag har egentligen aldrig samsovit med mina barn....men håll i er.
Fasiken! Jag gillar det! Jag älskar att ligga och lyssna, och titta, och peta på dem lite så där försiktigt, utan att de vaknar. Peta till nån lock i håret eller så där bara.
Idag har fröken varit lite gnällig. Läs trött efter en vaken natt. Hon ville att jag skulle sitta i lådan med henne. Hon verkade inte förstå att jag var för stor, och hon hann bli riktigt ilsk innan hon godkände dockan som sällskap i lådan, i stället för mamman. Det är en riktigt bestämd liten dam vi har.
Nu ligger hon dock i sin säng för natten, och jag får väl hoppas att hon får sova kvar där - skönt, förvhennes skull och hela natten utan hosta!
Helgen bjöd också på kalasande. Viktoria som fyllt fem år. Hon fick ett helt nytt rum inslaget med papper. Vilken hit! Nya möbler och massa paket! Riktigt bra tyckte jag. Sen blev det tårta för alla, och den var riktigt god den med, jobbigt att jag inte kunde hålla mig, jag tog två bitar!!!
Grabbarna gillade kalaset också och det var ju kul, för de tycker inte om prinsesstema. De börjar bli stora!
En höggravid Adeline och en lillebror.
Hurra!
6 km
Idag blev det 6 km spring I långsamt tempo.
Kroppen kändes tung och hade inte riktigt vaknat efter den lilla buggen som besvärat mig i helgen, småsnorig, småhostig och lite subfebril . Men eftersom att det aldrig bröt ut ordentligt och jag mår bättre idag så tänkte jag testa att springa iaf...och det gick ju trots allt hyfsat bra. Hade jag väntat ännu längre så finns risk att jag tappar fokus totalt, och det är det sista jag behöver. Så långsamt, men ändå komma ut, var ju great.
Idag blev jag vallad av den här tjejen...
(OBS! Gammalt kort)
Min plankmånad går bra och nu börjar det bli tungt. Jag är uppe i 1,5 minut nu, tror att jag är på dag 12-15 nånstans. och det känns kan jag lova!
Härligt!
Ligger i badet sen 30 minuter och svetten bara rinner nerför pannan...fortfarande. Hoppas verkligen att det är okej att springa - som de säger???
6km promenad
Ja ni, det blev trots allt en promenad på 6 km i regn och blåst idag! 
Jag fick med mig Carro som sällskap och det var ju riktigt bra, för tiden går ju lite fortare med trevligt sällskap!
Kvällen kommer bli så som jag spådde i förmiddags. En American pizza är på väg, Morbergs röda, står för servering och godispåsen och chipsen väntar också.
Ikväll kommer jag försöka njuta av en riktig myskväll min fina familj!
Sjukstuga
Ja idag har det varit sjukstuga här. Agnes är hängig och tempar runt 39,5 och mamman är hängig fast utan feber. Vi har väl sovit ikapp här idag kan man säga.
Jag skulle verkligen behöva komma ut och få lite frisk luft när micke kommer hem från föreläsningen. En promenad iaf, för jogg är uteslutet. Japp ni läste rätt. Jag kan faktiskt se mina begränsningar.
Hela kroppen är tung i dag, och jag känner mig svullen och svettig. Hata kortison!
Jag har varit nyttig och duktig hela veckan så idag ska jag unna mig ett riktigt fredagsmys med godis, ett glas rött, och kanske kanske en flottig pizza. Tillsammans med ALLA mina älsklingar....
Sjuk liten älskling
Neurologbesök
Idag har jag varit hos min läkare. Det är ff inte bestämt vilken behandling han ska sätta in efter att jag trappat ut kortisonet, men det vi kom fram till idag -efter att han sett mina biverkningar på kortisonet -iform av en stor blöt svettfläck på britsen är att jag inte går upp och jobbar 75% nästa vecka. Min hjärtklappning, mina svettningar, och mina sömnproblem och mitt tillbakakommande problem med dubbelseende gör att jag kommer jobba 50% först. Nu ska försäkringskassan kopplas in, för jag planeras att vara långtidssjukskriven. Det känns både bra och dåligt, jag trivs verkligen att jobba, men som det är nu, så blir det bakslag på bakslag. Jag får se mina begränsningar och återigen acceptera att jag är sjuk. När jag jobbar heltid så finns inget annat i mitt liv, dvs jag bara sover. Så att börja med 50% är nog trots allt bra för mig.
Idag är en dålig Simone-öga dag, medans igår var perfekt, så idag har jag bara tagit en powerwalk på nästan halvmilen och det får jag känna mig nöjd med. Idag har jag varit jättetrött, och har sovit mellan frukost och lunch... Och jag tror att jag har nån förkylning på gång i systemet. Sen hämtade vi Agnes på förskolan med 39,1 i temp. Så nåt skit cirkulerar nog här.
Daniel ligger kvar i trombolysbehandling fortfarande. Jag hoppas att han snart ringer med goda nyheter- att proppen lösts upp. Fortsätt håll tummarna!
I en sjukhuskorridor nära mig....
God natt från oss
Nu har vi myst och nu ska försöka somna :) 
Vi ska Sam-somna!
Lugn skön dag
Den här dagen har varit perfekt rehabiliteringsmässigt. Lugn och skön och helt utan stress.
Klassiska stenbystigen, och solen glimtar fram mellan träden. Så himla fridfullt, och som ren och skär kärlek att skåda.
Sen blev det lunch och ett besök hos fina Ann, min gamla kollega. Vi åt lunch och hade det trevligt och myste med hennes lillprins..så himla fin han var. Jag blev nästan lite sugen på en till...
och min goda gröt skall intas!
Det började egentligen med att jag trots kortison klarat att sova hela natten (Agnes också) och vaknade utvilad, av mig själv. Alla tre barnen vaknade också av sig själva, innan klockan. De klädde på sig och åt utan några som helst protester. Kl 7 skjutsade jag micke till jobbet, sen lämnade jag Agnes på förskolan och hade en pula i lugn och ro-dag.
Det blev både rensning, städning, tvätt Och en härlig förmiddagspromenad på 4 km i solen. Hur underbart som helst! 
Hög Musik i lurarna
Väl hemma igen så började det såklart springa i benen och jag gav mig förstås ut - fick med mig micke och Agnes på cykel(!)
I 5 km joggade jag på, med Agnes ropandes -maaaamma maaaammma, i ett par kilometer... Sen blev det mest gnäll och de fick cykla hem i förväg :) I dag blev jag ganska trött faktiskt.... I morgon blir det en vilodag.
Nu är dagens planka på 1 minut klar...
och min goda gröt skall intas!
Vad beträffar min bror så blev proppen upp mot 40 cm lång och tog sig i höjd med levern, så han skickades till Uppsala för trombolysbehandling (blodförtunnande sprutas direkt i det stängda kärlet via en slang som sitter i knävecket) det känns skönt att han äntligen påbörjat behandling. Håll alla tummar att allt går bra för honom!!
Och nu fick vi hem en liten prins också. Killarna skulle sova hos farmor och farfar, men Ludvig ville åka hem, så nu ska jag kramas lite med honom <3
30,46/5km!
Ja det var dagens tid! Idag gick det sjukt bra att springa. 46 sekunder från den där magiska halvtimmen som jag aldrig lyckas ta mig ner till!
400 kaloriisar mindre i kroppen, känns underbart och nu ska jag fylla på med nya kalorier med en god
Men nu är ju ingen bra tid för rekord heller, mitt i en stark jobbig kortisonbehandling, så målet är fortfarande inte att springa för rekord. Även om det faktiskt är så att jag har börjat trappa ner kortisonet och kanske är det därför det börjar gå lättare?
Idag gick det helt enkelt lätt!
Jag hade inte planerat för att springa idag, men sen när kvällen började nalkas så började benen kuta i hjärnan. Genast sökte jag någon att springa med, och Cissi nappade! Vi sa att vi skulle köra lite kortare idag, och gick in för 4 km men landade nöjda på 5 km med snittid på 6,09! 9 sekunder snabbare/km... Det kan väl inte vara så svårt?
Vilket begär jag fått!
Kärlek!
400 kaloriisar mindre i kroppen, känns underbart och nu ska jag fylla på med nya kalorier med en god
Havregrynsgröt med solroskärnor russin och rivet äpple! Så gudomligt gott!
Samla kraft
När det går mot en hela tidenså är det så himla skönt att samla krafter! Den här veckan har jag lyckats springa 2,5 mil! Det är jag supernöjd över! En halvmilare, en 6 kilometare och (TaDaa) 2 styckna 7 kilometare. Allt för att hålla kroppen välmående, och framförallt för att hålla psyket välmående efter en riktig skitvecka, som jag skrev om i tidigare inlägg.
Knäna börjar kännas bättre och bättre, och jag har hopp om att bli helt bra snart. Har inte känt något alls under dessa joggturer denna vecka.
Däremot är ju inte flåset nåt vidare heller ännu, men jag har ju mitt kortison, som påverkar, och jag får springa i ett just-nu-Simone-anpassat tempo. Dock har jag ju försökt börja öka distansen istället för tempot eftersom att jag springer lite långsammare än vanligt, för att få nån typ av kompensation så att säga. Förlorad tid får ge mig fler kilometrar istället. Ni fattar? Och hittills har det ju funkat bra!
Idag och även i förrgår blev det en jogg med Cissi, mickes gamla kollega. Hon är väl typ mycket snabbare än mig egentligen, men vi springer nog ändå rätt bra ihop!
Nu är det tack och hej. Sovtajm.
Nysprungna!
Inte bästa veckan
Jag har inte orkat varit aktiv här på några dagar. Det beror delvis på att jag har det lite jobbigt med min medicinering, och bakslag men mest för att Min bror har hamnat på sjukhus, och varit illa däran. Flera proppar i bägge lungorna, och en stor propp från ljumsken upp i magen(15cm lång), och en lunginflammation på det.. det här har gjort mig lite låg, och oroad förstås, då det är ett allvarligt tillstånd, ibland livshotande. Jag har varit både förtvivlad, haft svårt att sova och tänkt tänkt tänkt. Varför?
Nu har värdena börjat Vänt men han har hemskt ont. Så nu får vi hålla tummarna...
Onsdag
Och veckorna bara susar förbi. Snart är det jul, det är ju faktiskt bara 1,5 mån kvar!
Och från i går kväll. Agnes myste mellan mig och William
Idag åkte grabbarna till sin pappa, två dagar senare ån vanligt då William kröktes i söndags... Nu är magsjukorna väck igen... Vet inte vilken magsjuka i ordningen det här var, men vi har läs Agnes och William har verkligen varit drabbade. Förra året kanske vi bara hade nån enstaka magsjuka, men nu, innan magsjukeperioderna ens knappt startat så har vi haft magsjuka minst en gång i veckan under en 5-6 v period.. Otroligt! Ändå städar och putsar jag noga på alla ytor här i hemmet!
Idag är det alldeles tyst och skönt här hemma, inget barn hemma så jag ska passa på att ta det lugnt på förmiddagen och sedan ta en eftermiddagsjogg med Natta. Längtar efter att springa!
Postar en liten bild på frukosttjejen i morse!
Alla Helgona
I år blev det ett besök på kyrkogården innan det blev mörkt. Vi brukar annars gå när det är mörkt ute för att det är så himla vackert då. Men i år var det halloweenfest inplanerat till kvällen, så besöket blev i dagsljus. Detta var väl eg Agnes första medvetna besök.
Spindelmuffins
Bål med äckliga ögon och ormar i
Två läskiga pojkar
Gänget
Hon pekade på gravstenen när jag frågade var morfar var och klappade på älgen och träden på gravstenen. 
Killarna spexar som vanligt!
Sen bar det av på halloweenfest hos Nina och Vanessa.
Här följer lite bilder
Spindelmuffins
Lysande ögon
Gänget
På väg på bus eller godisjakt
Nu tror jag att halloween är slut för i år...? Känns som att det varit halloween hela höstlovet :)
Notice to self.
Tänk bakteriehärden på alla bus eller godis-godisar? Tänk hur många händer som tagit på de där godisarna? Mitt när magsjuketiderna är som värst?
Jag fick mig en tankeställare faktiskt, när William för tredje gången på 5 veckor blivit magsjuk. En kräkning och en diarré hittills, idag.
Är det en känslig mage som inte återhämtat sig sen förra magsjukan? Eller är det dessa alla godisar de fått runt omkring i stugorna? Eller har han bara otur?
Lilla gubben !!
Ett glas rött
Ett glas rött i handen, barnen i säng, nu är det kväll.... 
Och barnen kom hem nöjda efter sin första runda bus eller godis.
Vi fick till dukningen till middagen riktigt fint i halloweentema! Spindelnät, spindlar och små "pumpor" läs clementiner.
God natt världen
Hjälp vilka läskiga monster....
Skickade ut två grabbar på bus eller godis, en försmak inför morgondagens fest hos Vanessa
Hoppas att de kommer hem med massa godis, för mamman är också sugen :)
William
Ludvig
Regnig fredag
Dagens träning gick mer i motlut än igår, och jag fick se mina begränsningar i vitögat. Både bröst och ben kändes bättre idag men ändå var den allmänna känslan tyngre. Det blev 4 kämpande jogglunkande kilometrar på rekordtaskig tid, och sen promenerade jag sista kilometern. Jag hade en snittid på 6,51 min/km. Maxpuls på 210 och Medelpulsen landade runt 194. 
Väl hemma lite besviken så körde jag ryggresning x 50 och mage.
Helt nöjd är jag väl inte, men endorfinerna sprudlar ändå så jag är nöjd ur den synvinkeln trots allt. All träning är bra träning.
Rätt så härligt när det börjar skymma, och regnet -det är bara positivt.
Mickes familj är så härliga och spontana.
Plötsligt hörs en röst från vardagsrummet
"Det ligger en idiot i hallen"
Ren och skär kärlek, som jag tog på rätt sätt.
Där på golvet låg en regn-och-svett-dyngsur Simone arbetade på sina magövningar.
Nu ska jag ta fredagkväll, njuta av ett glas rött, tacomys och trevligt sällskap!!
För det är jag värd!!!