Idag blev det en 5 km promenad med Lina, Dinah och Agnes. Det kändes helt okej i magen. :) men väl hemma hade ju Lina tagit med en form av cheescake. Solskens kaka tror jag den kallades! Grymt god. Två bitar blev det, så det var dem kalorierna jag hade förbränt plus några till som jag la på mig istället ;)

Nu sitter jag i solen, Agnes ligger i vagnen och sover. William & Micke spelar fotboll, Dinah käkar gräs mellan fotbolls spelandet och Ludvig bygger ett sandslott!

Snart dax att äta middag innan vi åker till skogstorp och kollar majbrasa. För det har William bestämt att vi ska göra.

Det är rätt skönt att hämta kraft utifrån. Känna frisk luft & och få sol på sig. Se att grabbarna har det bra och nu Börjar jag Känna att det kanske löser sig med allt ändå :)

https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-1/3009263/images/2012/pic_200655011.jpg" class="image">

Alla älsklingar på en gång... Måndag morgon hos fam Nyberg/Hammarbäck

Japp det stämmer! Jag trotsade gårdagens feber, tog med mig Agnes och Dinah på morgon promenad. Lät min sambo få vakna i lugn och ro. 2km blev det. Alltid något! Känns bra! Nu ligger lilla Agnes och sover på soffan och Dinah letar frukostrester (läs brödsmulor) i mattan.
Snart kommer nog pojkarna också <3

Kors i taket. Simone är ute med dinah !!

Nu har vi gått igenom alla våra stora garderober och biytor och packat det mesta där. Rensning på hög nivå. Skönt! Mina och barnens kläder rensade och packade. Nu återstår delar av köket och så är sovrummen kvar. Det blir till att sålla ordentligt inne hos grabbarna :)

Nu på kvällen började jag känna mig febrig igen. Och jag törs knappt skriva det, men visst hade jag väl feber. Inte mycket, men över 38 iaf. Förstår inte vad som är fel? Visst har jag ont i magen, men inget alarmerande direkt. Fan. Jaja. Det går väl över nån gång, förhoppningsvis. Men, jag hann ju vara feberfri i en vecka nästan.. Det var ju kul ;)

Idag tog vi en riktig promenad för första gången sen väldigt lång tid tillbaka. Det var så fint väder så det var riktigt trevligt. Man märkte ju att jag inte hade konditionen kvar. Jag flåsade en hel del. Till slut kom vi upp i strax under fyra km. Det är ju inte helt fy skam faktiskt! Jag känner mig supernöjd iaf! Tröttheten har nu infunnit sig. Jag bara MÅSTE sova lite nu... ZzzzZZzz

Jag har länge funderat på hur sjutton jag ska klara av flyttstädning. Jag har inte Blivit av med smärtan än. Böja och resa mig rörelser är svåra. 142 kvm pratar vi om. Det skulle ju ta några dagar att få det rent. Tiden går och stressen och pressen kommer mer och mer.
Sen igår får vi ett samtal från Ing-Marie. Hon, BENGT (Bänk) och Thomas har gått ihop och kommer att betala en flyttstädning åt oss. Hur snällt är inte det?! Det är ju den bästa presenten man kan få!! Lite väl mycket kanske, men vi tar tacksamt emot det!! En tung sten har lättat från mitt bröst! Tack snälla snälla ni!

Igår följde jag med Anna en sväng till våran kollega Ann. Och där möttes jag av en fin present till Agnes. Jättesöta strumpor. Tack snälla. Och inte hade jag Agnes med mig så jag måste ju visa upp henne en annan gång :))

Agnes -mamma
1-1

Lilltjejen kämpar och kämpar för att vara vaken. Det kan ju vara farligt att somna. Eller så kanske man missar något.
Hon är ju trött. Igår sov hon 5 minuter i stöten ungefär. Sen vid 19-20 tiden somnade hon tillslut ordentligt, och vaknade bara för mat och pyjamas vid 21 tiden.
Kl 6 verkar vara en bra tid att gå upp tycker Agnes. Mamma och pappa håller inte med Agnes här, det råder meningsskiljaktighet om detta :)

Idag är tutten okej också. Den duger tydligen bara vissa dagar :)

Agnes har börjat skina som en sol. Hon lyser upp hela mitt mörker. Hon ler, och även om hon gör det kl 6 på morgonen så smälter jag som smör i solsken <3
Jag blir alldeles förtrollad...

Nu ska vi kanske sova en stund igen. Morgon tvättad och fått kläder.. Men en liten liten frukost nap kan vi väl ta?
Pappa sover iaf sött. Det hörs. <3
Vill också.. Vi provar ;)

Tänk så trasig man kan bli... Nu är det värre än någonsin. Snart vill jag inte mer. Jag bara gråter. Jag har liksom fått för mycket av allt. Ni vet. Den berömda bägaren har runnit över.. Jag mår inte bra.
Nu får det räcka... . Livet är inte lätt. En kram. En lång kram. Det behöver jag nu. Och lite kärlek.

Saknar mina pojkar.. Så pass att jag mår illa.
Men lilla prinsessan får mig att le, så Jag får fokusera på henne. <3 <3

Åsa & Anna.. Tack för erat stöd <3

Tiden går. Vi flyttar snart. Och jag bara sitter här. Svårt att komma igång, att få något gjort.
Idag är det experiment stor rensning. Det blir "kul". Jag och micke sitter och laddar.. Snart måste spotify på, för att höja tempot på oss lite grann.

Positivt är att jag faktiskt känner mig piggare också! Jag gick ett par kvarter i går utan att få ont i magen. det är ju kanon! Håll tummarna för mig nu.
Det är vår i luften och jag vill kunna vara ute och promenixa ju :o)

Det här kortet har jag tittat på en timma. Hon är väl helt underbar? Älskade älskade barn!

Ja det är verkligen en envis liten dam vi fått :) hon skriker av trötthet, men kämpar emot alldeles för länge för hennes eget bästa. Men till slut så!

Mamma - Agnes - 1-0

Jag vill tacka min svärmor i ett eget inlägg, för allt stöd vi fått under våran jobbiga tid. Hon har funnits här och hjälp till med både pojkarna, Agnes och hemmet! Hållit kalas för Ludvig tillsammans med människor hon aldrig träffat.

Utan dig vet jag inte hur något hade blivit <3 Tack <3

Jaha. Ytterligare en erfarenhet rikare. Nu känns det som att jag är förlöst både vaginalt och med snitt. Inte alla som får vara med om det ;). Tre stygn tror jag att det blev. Så det är inte stort, men sitter på ett ömt ställe. Tror att jag har lite feber fortfarande, men det kanske tar ett par dagar att få bort den. Nu har jag bestämt mig för att bli frisk!!!

Jag vill kunna njuta av att vara hemma. Och det ska jag göra nu.... För det är jag värd efter en graviditet full med kräkningar, illamående och sjukhusvistelse med dropp en vecka. Sen kom ju min höga puls som gjorde mig anfådd, och jag blev inlagd igen fast denna gång för misstänkt lungemboli. (som inte var något annat än pleurit) och när vi väl fått bukt på detta med läkemedel så börjar Agnes trilskas i magen genom att vara över rörlig och jag får genomgå två obehagliga vändningar som tillslut gjorde att jag fick igenom igångsättning, och som i sin tur slutar med akutsnitt i alla fall! Vad är oddsen liksom? Tänk att lilla handen var tvungen att komma först? Det var nog meningen att jag skulle snittas. Allt "arbete" med vändningar i onödan. Sen trodde jag att jag skulle få bli bra. Snittet läkte fint, det är skitsnyggt och verkligen lågt placerat. Jag mådde prima, pulsen har gått ner. Jag var rörlig trots att jag var snittad! Gick till och från stan när Agnes var 5dagar!

Sen kom smärtan. Jag tyckte hela tiden att det kom från såret. Men fick bekräftat vid läkarbesök att jag hade koagler kvar i livmodern, feber.Fick antibiotika, som inte tog bort febern. Fortsatt ont i magen och får sen veta via ultraljud att jag även har vätska utanför livmodern. Det är nog vanligt men gör svin ont. Så ont så att micke fick vara hemma från jobbet. Efter detta började jag få ont i underlivet. Där hade denna cystan ploppat upp, som jag fick avlägsna på operation förrgår. Förmodligen har den gett mig feber, och hoppas nu att bli bra! Det räcker liksom nu. Jag har varit sjukskriven i över ett halvår. Hur kul är det då... Jag tror att det är svårt för folk att förstå hur utsatt och nergrävd man känner sig. Man går in i sig själv. Blir deppig, börjar förlora hoppet om sig själv. Börjar tro att man inte är värd bättre. Eller undra vad man gjort för ont. Detta tar ju både kroppsligt och själsligt. Ni kanske tycker att det låter som petitesser. Men att ligga ner mestadels av tiden mellan juli-mars... Inte ha ork att göra något.. Inte våga gå nånstans i rädsla att behöva spy där man inte kan spy, (tex köpcentrum) är tufft! Och när väl det går över så får man komplikationer av snittet och blir stilla och orörlig av det i stället. Jag vill bli bra nu! Snälla!

Men jag fick världens finaste skatt för besväret... Undra om detta blir mitt sista barn? Vågar man en gång till?

Agnes! En månad i morgon <3

Då blev man kvar en litenstund då... Ligger och väntar på operation nu. En liten infekterad cysta var boven.

Idag känner jag mig lite piggare igen. Dock ska jag ändå på tittas av dr. Så idag kl 11.45 ska jag vara där.. Sen hoppas vi att den här dåliga filmen får ett slut!

Natten har varit bra. Agnes har bara vaknat en gång under natten, sen kanske vid 06.. Duktig flicka! Hon vill ju inte ta nappen så helst vill hon hänga i min tutte dygnet runt om hon skulle få.

Jag
Tror att Ludvig börjat reagera på att han fått lillasyskon. Han har ju alltid varit minst, och helt plötsligt är han inte det längre. Därav har vi fått lite kraftigare reaktioner från honom. Han är inte minst Längre - Varken hos mamma eller pappa. Så Vi får ge honom lite extra kärlek och närhet nu.. Man får ge honom lite extra tid och ha tålamod.. Det är ju en normal reaktion, stackars mammas prins.
William säger ingenting i stället. Han beter sig precis som vanligt.

Nu börjar flytten närma sig. Vi kan väl säga som så, JAG har lite panik. Så som jag mår, så vet jag inte ens hur jag kan klara att packa. För att inte tala om städningen.. Skönt nog så har micke semester två veckor nu. Det ska bli riktigt najs!

Efter att ev varit feberfri ett par dagar så börjar det om. Läkarbesök i morgon. Jag hoppar över det idag. Febern har gått upp lite mer nu. Jag är hängig och ligger i sängen. Nerbäddad med min minsta skatt. Magen värker. Jag trodde att det hade vänt... Nåväl. Livet ska ju ha motgångar. Tycker bara att jag haft lite väl många nu? Men att träffa läkare med fyra dagars mellanrum- känns så där...


Agnes växer och mår bra iaf. Idag (innan jag blev sämre) så var vi på öppna förskolan för första gången. Agnes var minst idag :) hon sov sig igenom hela besöket :)

Nu ska jag försöka vila lite.
Här följer lite bilder...

https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-1/3009263/images/2012/pic_199130535.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-1/3009263/images/2012/pic_199130535.jpg">https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-1/3009263/images/2012/pic_199130535.jpg%3C/a%3E">https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-1/3009263/images/2012/pic_199130535.jpg">https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-1/3009263/images/2012/pic_199130535.jpg%3C/a%3E">https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-1/3009263/images/2012/pic_199130535.jpg%3C/a%3E">https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-1/3009263/images/2012/pic_199130535.jpg%3C/a%3E%3C/a%3E">https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-1/3009263/images/2012/pic_199130535.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-1/3009263/images/2012/pic_199137259.jpg">https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-1/3009263/images/2012/pic_199137259.jpg" class="image">

Min hälsa har inte varit det roligaste sen graviditeten börjat. I söndags blev jag i princip frikänd. För två dagar sen började nästa problem. Jag ringde för att rådfråga gyn. De hade inga tider. Men jag skulle på tittas redan idag tyckte hon. Jag skulle gå till akuten. Jag skulle inte vänta en dag till... vad är det för fel på mig? Hon pratade tom engelska med mig, utifall att jag inte förstod vad hon sa. - right away!!!! Det känns som att någon spelar mitt liv i en film, och tittar ner och skrattar åt mig? Snart tror jag att det är så....förstår inte vad jag gjort för ont.
Jag vägrar gå till akuten. Vägrar. Jag skäms ihjäl. Helt och hållet. Slå mig så att jag vaknar.