En Sån liten goding.
Hennes Spjälsäng står brevid min säng.
Så här får jag äran att vakna upp. Varje morgon. En liten tjej som smyger på mig, en liten tjej som har lärt sig av storebror och Tom att om man pressar ner spjälsängsskyddet så ser man bättre.

Fast den här morgonen är lite mer annorlunda än vad alla andra mornar är. Agnes har nämligen sovit hela natten utan att vakna en enda gång!

Dock vaknade hon igår kväll vid 22.30 men då hade vi inte somnat, så den räknas inte. Jag tror att det var tänderna som störde henne.

Här är hon. Min stora kärlek.

Hos familjen Nyberg/Hammarbäck

Nyss avnjutit jättegod mat i form av potatisgratäng och fläskfilé och rödvinssky.. Smakade mera... Och mera... Och mera.

Eldkvarn i högtalarna och en god Per Morberg i glasen.

Min lördag. Så som jag vill ha den.

Nu har jag tagit kväll. Jag är ensam hemma, (med sovande Agnes) pojkarna är hos sin pappa, Micke är på jobbet.

Känns skönt, att det är alldeles tyst. Inte ens Tvn är på. Då förstår ni.

Jag har tagit en lång dusch och nu har jag tagit på mig pyjamasen som Åsa köpte i julklapp till mig för ungefär 7 år sen. Den används fortfarande flitigt. Håret är in invirat i en handduk, en kopp te står för uppvärmning. Ska strax krypa upp i soffan, kanske sätta på lite musik, och fundera över livet....

Och ... Jag ska fundera över vart alla tankar kommer ifrån, och hur jag ska kunna placera dem i rätt fack. Vilka som ska träda fram, och vilka jag ska slå bort. vilka som är betydande och vilka som är mindre betydande. Jag vet att jag tänker för mycket. Jag vet.

Jag tror att det får bli Melissa Horn. Ja det får det bli.

Där tillbringades eftermiddagen. Planen var enkel, och väl planerad. Jag skulle åka när Agnes var trött. Så att hon kunde ha sin sista middagslur där i vagnen.

Oj, va fel man kunde ha! Inne på café smak fanns allt för roliga detaljer att titta på. Människor kom och gick. Vissa intressantare än andra. Sakta men säkert höjdes Agnes volym till en allt mer högre och ilsknare stämma. Mamman kunde inte få Agnes att somna. Det kunde inte moster Anna, som var mitt trevliga sällskap, heller. Vi som skulle babbla. Nu fick Agnes vara huvudperson. Den som babblade mest var hon.
Tur nig hade jag beställt lite snabba kolhydrater, så att mitt blodsocker höll sig på rätt nivå. Två koppar kaffe slank också ner men sen var det Agnes som hördes mest så jag såg mig förlorad. Agnes-mamma 1-0
Vi gick.

Först när klockan slagit 19.06 så blev det tyst där inne. Agnes har sovit 30 minuter sen kl 12.30, och det är nog rekord. Det ska bli spännande att se hur natten blir.


Lite bilder.. Min fina Anna & Agnes. Glad att du finns min fina vän!

..har jag tidigare varit emot, tills han började figurera i olika matlagningsprogram. Sakta började jag ändra min uppfattning om honom till det bättre. Han bara imponerar på mig mer och mer.

Idag är han en av mina förebilder och jag diggar honom rejält. Ibland är inte det första intrycket det rätta. Han är både cool, kunnig inom sitt område, och väldigt egen som person. Egen är bra. Sen slabbar han väldigt mycket i köket, precis som Micke gör, och det är väl det enda negativa med honom egentligen.. eller med dem båda för all del. Skillnaden är att jag inte vet vem som får städa efter Per? Gör han det själv, eller är det frun som får ta den biten då hon slipper laga mat? Nån av er där ute kanske vet?

Men Nu har han ju även kommit ut med ett rött vin som sägs vara gott. Jag var tvungen att testa. Men jag spar mig tills i morgon, så kanske Micke vill vara med på ett hörn och smaka.

Det börjar kännas som nån svår abstinens eller liknande. Jag har inte joggat på 4 dagar, och mitt mål är att vila i en vecka.

Jag har haft lite känningar från ena knät. Det är lika bra att vila bort det innan jag får nån inflammation eller så på riktigt. Vi får se om jag orkar hålla mig ;) jag kan ju få ett infall eller två bara sådär.

Idag har jag gormetkockat spaggs och köttfärssås till lillstrumpan. Spännande att kunna börja använda lite kryddor och lök och annat gott. Sen kom jag på en skitbra id'e för att få den lite tjockare! Jag blandade i lite vällingpulver. Det låter kanske inte som det godaste man ätit, men det smakade ingen speciell skillnad, mot innan, och dessutom slipper maten bli blaskig. Och vad gör man inte för att hålla allt helt mjölk och sojafritt? Mjöl vill jag inte introducera riktigt än, så det är blev resultatet denna gång!

För ett par år sedan så blev jag rekommenderad, för rengöring av ansiktet. Den funkade kanon och har fått bott i mitt hem sedan dess.

För ett par veckor sedan blev jag rekommenderad vichy foundation. Eftersom att jag varit så nöjd från början med deras produkter var jag inte alls rädd att testa. Det fanns bara i två nyanser, men en av dem passade mig perfekt. Smälte in i huden och gav en jättefin matt känsla och ändå gav den lyster. Dessutom är den allergitestad, och funkar perfekt på mitt annars peppliga rödblossiga ansikte.
Säger bara en sak. Köp den!
Synd att kameran är så dålig, men ansiktet fick sig ett lyft.

Ack va länge du varit borta från mig.. Men nu är du tillbaka.

Det slog mig när jag såg att Löfbergs lila hade nedsatt pris i min närbutik, att det var alldeles för länge sen jag drack mitt Favvo-kaffe... Bryggt i min Favvo-kaffebryggare
Men nu sitter jag här och njuter! (under tiden som Agnes river ner allt från tvättstället)

Gott är förnamnet.
Tillsammans med två kalkon smörgåsar så blir det den perfekta frukosten, i väntan att få börja äta yoghurt och sånt annat gott som jag inte får äta under tiden jag ammar.


Säga vad man säga vill om att gå upp tidiga mornar. Det tar emot. Man vill ligga kvar och gotta sig, invirad i sitt varma täcke. Men egentligen. Jag slipper morgonstressen. Jag kan sitta och ta två koppar kaffe i lugn och ro. Jag behöver inte tjata ihjäl mig på att barnen ska få i sig frukosten i tid.
Vet ni? Jag njuter nu.

Idag är en bättre dag. Känner mig gladare.

Har en fin vän på besök <3 <3 <3

Älskar dig!

..

Ibland är man ledsen. Det är jobbigt att att känna sorg i hjärtat....Och att vara stark bara för att man måste.. Men jag måste ju försöka. Just nu behöver jag vara stark för att inte rasa ihop. Fast jag rasar nog ändå. Jag har övat hela livet på att vara stark. Har jag klarat mina barn & ungdoms år, så ska jag klara det här också.

Livet tar såna vändningar. Jag måste Andas, Vänta, stanna upp, känna efter hur det känns.

I natt kommer jag vara svag. I morgon ska jag resa mig upp igen.

Förstod inte hur vi skulle hinna allt idag. Först plocka äpplen hos Liisa, sen handla på Ica maxi. Efter det- hem,laga mat och alla måsten, ja ni vet..

SÅ jag slog två flugor i en smäll, Åkte med bilen till Liisa, sen åkte vi till Ica Maxi så fick micke gå in och handla medans jag började jogga hem. Att jogga genom stan kändes rent utan jobbigt psykiskt, så jag försökte dra på mer än vad jag egentligen klarar. 7 km blev det totalt, men tyvärr svek satelliten mig på 5:e kilometern. Så vi plussar på 1-2 minuter på totaltiden. Jag stängde även av mätaren efter 7km och sprang upp den förlorade tiden. Alla kilometrar var under 7 min/km och det är jag supernöjd med. Det har liksom aldrig hänt förut. Grattis till mig!

Nu är jag värd en räkmacka. Micke & Ludvig lagar iordning, medans jag sitter här i soffan med benen på bordet och föder Agnes med kvällsvälling.

Ibland känns livet bra. Nu är en sån stund.

Nu efter en väldigt livad helg så är det alldeles tyst i bilen. Ludvig somnade redan i Norrköping. Här är vi!

Passade på att fånga några träd på bild också..har aldrig gillat att springa i skog.. Men dessa två dagar har det känts heelande! Banan var ju flack, men det var ju inte asfalt iaf.. Man kan ju dock bara uppleva känslan på plats, men här följer ett par bilder..

Lite kvalitets tid. Först en 2km uppvärmnings promenad i skogen, följt av 5 km jogging.. Tog i ordentligt, och hade en minut snabbare tid/km än igår. Jag tog totalslut efter 3,5 km men slog Mitt tidigare rekord med minst två minuter... Yey!

Micke sprang 2*5 km. Första fem gick riktigt snabbt, den andra halvan sprang han tillsammans med mig, och jag gjorde allt i min makt för att trötta ut honom. Ändå var det jag som stupade innan målgång ;)

Nyss hemkommen från 160 års kalas. Hem och hem, vi tillbringar helgen hos Agnes farmor och Bengt.

Bengts föräldrar som har fyllt år.

Fick en fin bild på Agnes och Viktor. De hade båda lila på sig så det passade fint ihop. Färgkod lila :)

Sen följer även en bild på Agnes när kalasandet var klart. Tvärslocknade i bilen. Men hon lyckades nog charma de flesta på kalaset med sitt strålande humör ;)

https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-1/3009263/images/2012/pic_505ddd08e087c33edef4ce84.jpg">https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-1/3009263/images/2012/pic_505ddd08e087c33edef4ce84.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-1/3009263/images/2012/pic_505ddd149606ee7758a0fcfa.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-1/3009263/images/2012/pic_505ddd149606ee7758a0fcfa.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-1/3009263/images/2012/pic_505ddd22e087c33ec0d561f6.jpg" class="image">

....Pustar ut efter 4 km Jogg!
Och tänka sig. Jag leder för närvarande tävlingen, vilket betyder att jag ju måste ut idag med. För, jag vet fler som ska ut...

Jag förstår inte riktigt.. Men varje gång jag ska tanka så blir jag nervös. Ungefär som när man väntade på sin tur att få läsa högt i skolan..
Allt blir en suddig dimma.

Ofta hittar jag inte ens till knappen i bilen som öppnar tanklocket. Nån gång har jag t o m fått lov att fråga om hjälp. Nån gång har jag även ställt mig på fel sida av tanken.

Nästa problem är tankkortet. Hur jag än stoppar in kortet, trots beskrivning, så blir det fel. Iaf blir det alltid fel en gång -varje gång.

Om det då kommer nån bakom mig som väntar så blir hela min process värre, och jag glömmer ännu mer vad och hur jag ska göra.

Sen är det ju det här med att välja pump. Jag vill ju inte riskera att trycka på fel pump. Då kanske jag måste åka runt till andra sidan och då kanske det bara finns diesel där. Va gör man då?! ;) Därför måste man dubbelkolla minst två ggr innan man går tillbaka och trycker på knappen för val av pump.

Sen efter det så finns det ju en knapp på tankslangens handtag så man slipper hålla in hela tiden. Jag brukar inte lyckas få dit den spärren, så jag får stå och hålla manuellt och se hur liter för liter pumpas in. Det blir lite jobbigt för handen.

Men idag mina kära vänner så lyckades jag att få in spärren. Jag lyckades tanka fullt. Rätt bensin. I rätt hål. Det ni.

Jag förstår inte hur detta kan vara en sån stressfaktor för mig. Men, det är det.

Kl är 7. Ludvig har smugit sig in till William för att morgon mysa. Agnes ansluter till den lilla skaran. Mammas 3 fina hjärtan och alla tittar någorlunda in i kameran. Okej, jag ska väl erkänna. Jag tog väl 20 bilder innan jag lyckades. Men här är de! Mina hjärtegryn!

Här är en tjej som är intresserad av sig själv. Ligger nöjd och pratar med sig själv i sin spegelbild :)

Ja här har vi lilla Agnes igen. Hon får ofta pryda min blogg, Facebook och instagram. Söt som socker. Busig som ....?... Men ibland kan hon fokusera och koncentrera sig en liten stund.

Här får jag för första gången med Imse vimse spindel- sångens rörelser. Hon har gjort dem ett tag men så fort kameran åker fram så är den mer intressant än mammas skönsång och lite inövade moves. Snart ett halvår! Lilla grodan <3

Hemma efter ett 7 km Jogging pass. Allt var på plats idag. Härlig luft efter regn, och bra syreupptag, trevligt sällskap av Carro som inte bara hade det trevligt med mig utan även slog sitt rekord i distans med 2,2 km! Skön runda helt enkelt. Lårmusklerna spänner härligt skönt och jag har för en gångs skull stretchat. Det var en lugn och behaglig runda. Mycket givande.

Micke mötte mig i dörren och nu är han ute. Men när jag kom in väntade denna på mig. Och ja, jag åt upp allt!

Ungefär 100 meter från vårt hem ligger det en kyrka, där de håller öppen förskola. Torsdagar är det baby öppet. Från 0-1 år. Övriga dagar är det 0-6 år. Det var några år sen jag var där med Ludvig. Men idag efter sin ordinarie förskola så åkte vi dit. Det pysslas och sjungs och Ludvig viskade i mitt öra. "Det här var kul mamma." Sen sneglar han mot förskolläraren som jobbar där och förstår att hon hört va han sa. Han blev blyg och skämdes att hon hade hört honom men det var ju jättekul att han gillade det, för då kan vi gå dit flera ggr. :)

Efter lite tips så har jag lagat dessert till lilla Agnes. Kokta äpplen med ris. Första gången som maten inte mixas, och hon klarade det galant. Pulade runt det lite i munnen...känna in smaken, sen gapa stort. Liten börjar bli stor!

Igår kväll fick jag ett sms av en gammal kollega. Vi hörs inte ofta, men nu sist var rätt nyligen. Hon har sett att jag kommit igång med träning och själv är hon också igång sen ett bra tag tillbaka.

Smset löd som följer;

"Japp!! Då kör vi plankan!!
Kom igen 3 min kör vi, 3 min klarar vi 😁
Heja heja!!"

Just då var inte passande, med sendrag i benen och vätskebrist efter ett litet alkoholintag, men jag bangade inte - för i morse körde jag. Man kan ju inte faila på nåt sånt här fint erbjudande.

Skickade tillbaka:

"Plankan check!!! Hjälp va jobbigt det var! 😁😁😁😁😁"


Ikväll kom ett nytt mess;

"Detta meddelande går till er 12 på min plank-lista!
Nu kör iaf jag en 3 minuters planka! Du med?

(Ja, Anna! Med eller utan make på ryggen! , de e valfritt ;) )

Kram på er!
Å kämpa på!!!
Nu kööööör vi"

..ikväll körde jag plankan efter hennes utrop! Grymt kul id'e hon fått! 13 tjejer som kör plankan tillsammans fast i olika delar av stan.. .

Detta är iaf jättesmart och uppskattat av lilla Simone, som planerar att bli snygg till våren 2013.

3minuter. På hennes befallning. Hon kanske kan få bli min pt??

Kolla Annelie, här kommer Bildbevis på att jag kört!

.

Sissi 50 år

Hon var jättefin i håret! Eller, hela hon var ju fin så klart :) men här är bilden på håret!

Jag vet. Jag är förmodligen dum i huvudet. Jag är skit dålig i allergin. Och benen de bara springer. Dålig kombo. Det har blivit ett gift som jag inte kan motstå. Idag skulle jag ha en vilodag. Det hade jag lovat mig själv och mina totalt igensvullna näsgångar.

Grejen är ju att jag blir lite piggare när jag är ute. (näsgångarna sväller av)
Och när Micke sprang en mil idag, så var jag tvungen att gå ut jag med. Men tyvärr. Idag sa kroppen ifrån. Ynka 3 km på dålig tid och en puls på 200 var vad jag presterade idag. Jag var iaf ute, men jag blir nog aldrig frisk om jag håller på så här. Nu är det dags att vila på riktigt.

Kortet är suddigt men en bild säger ändå mer än ord.

Jag kan nog faktiskt med största sannolikhet säga att jag nog aldrig har varit så här dålig i allergin som jag är nu. Jag kan inte vara i mitt eget hem! Jag mår sämre i olika rum. Köket går hyfsat med öppen dörr och fönster. Vardagsrummet är som rena självmordet. Barnens rum kan jag inte ens gå in i. Iaf inte Williams. Täpptheten slår till på ett par sekunder.

Just nu sitter jag inlindad i en filt, med vidöppet fönster i soffan. Det blåser in. Riktigt kallt är det, men det är mitt enda sätt att ha någorlunda fria luftvägar. Känns skönt att kunna andas. Helt otroligt va känslig jag är. Ögonen känns svullna och kliar. Orkar knappt ha dem öppna.
Jag har märkt idag att soffan nog är en av de mest allergiframkallande möblerna. Hade jag inte suttit i fönstret så hade jag inte fixat att sitta här i soffan. Undra om man kan få rent den eller om den måste bytas???

Ska försöka stänga ner systemet en stund, nu när Agnes sover. Om 40 min ska barn hämtas i skola, och jag ska hämta allergimediciner på Apoteket. Jösses säger jag bara....

Igår gjorde jag nåt helt galet. Jag sprang 1,1 mil. Bara så där.

Inomhus är jag så dålig att jag knappt kan andas, och därför bestämde jag mig för att bara komma ut en kort sväng. Kanske 2,5 km för att bara rensa tankar, känna att jag inte släpar efter i kondition och framför allt. För att hänga med i våran tävling.

Jag kände redan innan att det inte skulle gå bra, näsan var igensvullen, snoret rann som en kran, tunnt som vatten men väl ute kändes allergin så mycket bättre på en gång, och jag körde ett så långsamt tempo för att klara av att springa alls. När jag väl var uppe i 3 km så hade jag inte ens blivit anfådd, så jag lufsade på i några kilometer till. Ända tills jag bestämde mig för att sikta på milen. Det var inte på något sätt planerat utan jag körde ett kvarter längre och längre bort.
När jag närmade mig milen så ville jag ju bräcka Mickes rekord på 11 km tänkte jag. Så jag körde på till 11.03 km för att vara säker på att jag Kommit över Mickes magiska 11.00. Döm om min förvåning när jag kom hem och såg att hans rekord var 11.03.. Hade jag sprungit 10 meter längre så hade jag iaf vunnit på distans. Nu är distansen lika så när som på metern, och i tid har han ju slagit mig med hästlängder. Så jag vann inget utom självkänsla, men den kommer jag faktiskt långt med!


Jag är så j*kla nöjd och stolt. Jag har aldrig i hela mitt liv sprungit en mil. Och när jag väl gör det så gör jag det när jag mår som sämst. Det är inte illa!

Jag är så bra!!

En fundering när jag ligger i kvällsbadet...

Tycker hon att vi luktar illa, eller är hon bara glömsk?

Svärmor; du har lite prylar här...

:)

Dagen har gått åt till ett försök till att sanera. Dammtorkat överallt. Dammsugit soffa, säng tvätt av alla sängkläder, filtar, duschat blommor osv osv. Jag ska inte ta åt mig äran då det var Micke som gjorde största delen av jobbet. Själv donade jag med annat.. Typ agnes och tvätten.
Det tog hela dagen ungefär. Men nu är det riktigt rent här.
Hoppas på att det räcker för att jag ska bli bättre.

Nu är det som vanligt den här tidpunkten-soffhäng.
Nyduschad och med mjukispåsar på benen. Skönt!

Jag gick faktiskt ut och joggade igår. Var tvungen att kolla om det gick bra att springa trots snuva. Körde lite intervall men kände direkt att det inte funkade. Jag orkade knappt köra utsatt tid. Det blev totalt 3 km och min maxpuls var uppe i 199.

Jag är inne på min 8:e dag av jobbig snuva som inte ger sig. Jag nyser konstant. Jag mår verkligen dåligt nu. Jag var hemma hos en kompis en sväng i fredags kväll. Näsan började rinna direkt. Hon har inga husdjur, men det visade sig att två av hennes besökare har katter. Jag reagerade på en gång. Jag är verkligen känslig nu, och så illa har det inte varit förut.

Det kryper i kroppen. Jag som var så sjukt taggad! Idag börjar dessutom våran tävling som jag sett fram mot. Flest rundor fram tills 12 november vinner en middag som förloraren lagar. Vi är 4st tävlande. Som det kändes igår lär det inte bli fler rundor den här veckan. Det betyder att jag får springa desto mer sen. ;)

Titta, där står de och väntar på mig...

Igår spelade William sina första två fotbollsmatcher. Förra matcherna missade han då han var nyopererad. De föräldrar som hade sett grabbarna spela sist märkte stor skillnad på bara ett par månader. De börjar förstå vad tävling betyder. William som hade sin första match igår, tog det inte så allvarligt, utan mest på lek. Det fanns mycket annat kul att titta på än att passa på sin motspelare :o) Som tex himlen, gräset och lite sånt ;)

Han fick även stå i mål. 1 halvlek av 2 matcher! Då var nog mamman nervösare än barnen ;) även om det bara är på lek.. Vilket ansvar att vara målvakt kände jag. Han höll nollan, och han förtydligade själv om att han var den enda av de fyra som stod i mål under matcherna som faktiskt inte släppte in nån boll. så nu vill han bli målvakt.
Dagen slutade med vinst i bägge matcher, även om den första matchen var riktigt jämn.

Jag har haft en fin helg med mina hjärtan. Fått för lite sömn, men det känns ändå okej. Agnes är lite risig, jag med. Jag har snuvat en vecka nu. Börjar bli tröttsamt. Jag vill ut och jogga ju!

Helgerna när William är här bara rusar förbi. Men de två sista ggr har vi haft honom till måndag istället för till söndag. En extra natt..
Och i helgen fick jag även vara med vid läxläsning för första gången <3

I fredags kväll hade William två klasskompisar sovandes här. Det var nog jättespännande. Först funny friday i kyrkan där de fick prova på lite olika sporter eller skapande verksamhet, sen hem till fredagsmys. De höll sig snopet nog lugna och i skinnet tills det var sov dags. Då blev det kuddkrig och deras nybäddade sovplatser var plötsligt förvandlat till något oigenkännbart. Inte ett lakan, påslakan eller örngott fanns på rätt ställe. Allt låg skrynkligt under sängen, i soffan osv. Sen hördes fnitter en lång stund, men riktigt tyst blev det inte förrän jag och Micke gick och la oss. Då var nog klockan 23.30. Kul kväll för grabbarna!

Morgonen efter dukade Micke upp till god frukostbuffe. Uppskattades av barnen, men säkert ännu mer av mig. Vakna till ett uppdukat frukostbord med massa mer gott än vanligt att frossa i faller mig i smaken!

Idag känns allt tungt. Jag är ganska ledsen av olika anledningar.

Men jag har iaf åstadkommit lite. Jag har städat -dammtorkat, dammsugit, torkat golv. Kört en maskin disk och två maskiner tvätt. Agnes har sovit sött under tiden.

Känner mig som en bov i ett drama. Jag är allergisk mot Dinah. Det går i perioder. Ibland går det bra, och ibland går det inte alls. Hon åker fram och tillbaka mellan oss, och nu har vi bestämt oss för att försöka omplacera henne. Igen.

Det känns som att Alla tittar med onda ögat på mig. "stå ut" . Som att det är mitt fel? Visst, det är pga mig. Men, är det mitt fel? Jag har kämpat i 3år nu. Sånt som inte syns utåt. Jag behöver inga gliringar. Ingen ser att det är en strid även från andra sidan. -Min sida. Det handlar inte om att göra sig av med nåt, bara hux flux. Jag har Tagit nässpray varje dag i princip, och även andra allergimediciner som inte brukar hjälpa mig. Jag har försökt hålla humöret uppe fast att jag mått dåligt. Även trots att jag är tjock i näsan dagligen. Det tar på krafterna, man blir trött och hängig. Jag har verkligen försökt!

Jag har dammsugit hemma 1-2 ggr/dag fast jag inte skulle när hon är hos oss. Jag skulle ha sovrummet som frizon vilket det inte heller blivit. Vart ska JAG kunna få lov att må bra? Utomhus?

Jag fick allergi igen för ett par veckor sen. Micke tog då Dinah till sin matte så att jag skulle få lite avlastning mellan nysningarna. 1vecka senare var hon tillbaka här i 4 dagar. Då började det om fast 10 resor värre. Jag trodde själv att jag var genomförkyld först, men har efter ett par dagar förstått att jag inte alls är sjuk utan att det är hösnuva typ. Vet detta dels Eftersom att tabletten hjälpte lite igår, och dels för att jag mår bättre utomhus.

Men
Nu går det inte längre. Jag sätter ner foten. Förlåt alla som tycker att jag är en dålig människa. Men ni som tror att det här är nåt som är kul och som jag inte bryr mig om tror fel. Det gör jävligt ont kan jag tala om. Det gör även ont att se Micke. Och att se Dinah.


Jag tycker att det känns hemskt att ev få avliva en frisk hund för att det inte går bra att omplacera henne. Hur många ggr ska man försöka?

Jag vet att det är pga mig, och att hon kanske dör för att jag ska sluta nysa. Jag vet att jag separerar min sambo från sin bästa vän. Jag förstår att det gör jävligt ont i honom. Jag förstår allt . Det gör som sagt ont i mig också. Känner mig så himla ledsen. Vad ska jag göra annorlunda? Ta mina barn och flytta? Särbo?

Igår var vi hos min kollega för att presentera Dinah. Ett hem där vi såg direkt att hon skulle få det så himla bra. Där hon kan springa fritt. På landet, men ändå inte. Och jag vet att det finns tålamod där. Kruxet som allt kan falla på är deras katter. Kan de lära sig att acceptera varandra? Håll tummarna för att det funkar! Vi ska tillbaka dit på söndag, så ska de få låna henne en förmiddag och försöka lära känna henne lite grann. Hoppas att det går bra!! <3

Förlåt lilla vovve..Förlåt husse, och förlåt matte. Förlåt.

*ledsen*

Känslan att komma i sina jeans, efter graviditet...

Jag lägger sällan ut ego-bilder. Men idag är jag värd det. Jag fick igen alla mina gamla jeans när jag testade, och var väl värd att fota det tyckte jag!

Nu blir jag ännu mer triggad att jogga... Synd att jag är så snuvig... Helt övertygad om att det är allergi nu, eftersom att jag bara är förkyld när jag är hemma och inne.

Farmor har varit här och haft kvalitetstid med lillan. Det betyder även lite avlastning för mamma och pappa :) tack snälla för besöket, och välkommen åter <3

Va trevligt att man fick med sig älsklingen i kväll. Kul! Bara 2,5 km idag men det var precis vad jag klarade av. Förkyld och borde ta det lugnt men på nåt sätt går det inte! Halleluja!

Den här kopierade jag från Facebook. Tyckte att den stämde :)

2 min snabbare tid på 350 längre distans! Suuupernöjd!

Trötta så gick vi och la oss... Och möttes då av detta.....
Dax att gå upp igen...Agnes behöver eget rum :)

<3

Det bästa man har sätter man på bordet, eller hur var det...

Bäst att fylla på förrådet lite... När det är ont om sömn ska det finnas gott om kaffe!

Min största kärlek är du

I natt har JAG sovit hela natten. Det var skönt. Så skönt att jag missat att jag ammat och att Agnes varit vaken. Agnes hade vaknat två ggr. Bättre än åtta ggr iaf :) !!

Men i kväll knölades det igen. Hon somnade i min famn vid 19, sen pep Dinah till och vips var hon klarvaken i 1,5 timma till. Otrolig tösabit!

Idag har min sambo sprungit 1,1 mil bara så där "huxflux". Jag fattar verkligen inte hur han fixade det? Han har joggat 4 ggr! Sist han sprang var 1,5 år sen! Jag är både jätteglad och stolt över honom, samtidigt som jag är avundsjuk, och bitter att jag själv bara är uppe i en halvmil.

Idag har jag en vilodag. I morgon måste jag köra järnet! Jag har ordnat en barnvakt t o m! Jag ska komma upp i milen, så är det bara. Inte idag, och inte i morgon. Men inom en rimlig framtid!