Jag är ju sjukt stressad över flytten, hur allt ska klicka liksom. Byta lägenhet/radhus med någon är inte optimalt. Det innebär flyttstäd innan själva flytten i princip. Vi flyttar ju samtidigt! Det kommer bli värsta kaoset! Men när vi väl är på Plats i radhuset kommer det bli skitbra :)

Jag har varit halvrisig sen nyår med  hosta och varit subfebril. Men igår tog jag mig äntligen utanför dörrarna på ett halvmilsjoggpass efter dryga veckans uppehåll.  En halvmil körde jag och Cissi på, och Gud så skönt det var. Graderna låg ungefär runt nollan, eller möjligtvis på pluskanten, luften var frisk och man blir ju så himla pepp! Nästa gång ska jag öka till 6-7 km tänkte jag. I ett desperat försök att snart kunna nå mina gamla tider och distanser. 

Tyvärr blev ju dubbelseendet ett faktum efter joggen och kvällen blev rätt jobbig. På nåt sätt kan det ändå vara värt det, för det är ju som balsam för själen! 

Bjuder även på en bild från helgen på Nybergskorna. 

Jag och Anna var ute på grappa och käkade pizza i helgen och tog ett glas vin! Det var inte igår kan jag säga! Mysigt 👍

Nu kommer prinsarna så jag ska kramas lite. Tjing! 

Igår jobbade jag dag, kom hem, hämtade barn på 3 olika ställen, sen hem för att städa undan, laga mat och sedan vara iväg med familjen till ett par längre ner i Stenby vid 18-tiden. Vips! Så är dagen efter i princip förstörd.  

Så fungerar min sjukdom. 

Jag klarar i princip inte att göra mer än de måste-saker som ingår i livet. Dvs i mitt fall jobba drygt halva dagen och sedan bara ägna tid till mig och barnen och kanske orka laga mat. 

De dagar som jag har arbetspass så går övriga aktiviteter bort. Men de dagarna som det ligger sjukskrivning över orkar jag  spendera till städ, tvätt och träning. Gällande både mig och barnen. 

Jag klarar inte att boka in mig på mer än en sak/dag. Annars blir jag straffad dagen efter iform att trötthet dubbelseende och huvudvärk  och ev även ytterligare en dag efter det. 

Idag var planen att vila på dagen när barn är på skola/dagis, och laga middag och ut och springa i vilsta när Ludvig är på sin träning. 

Vad tror ni händer då rå? Jooo, jag lyfter ur Agnes ur bilen och precis just där, på dagisparkeringen så lägger hon en kräka. Bara till att stoppa in lillan i bilen och köra hem henne. Dvs utebliven vila för mig, och dubbelseendet bara eskalerar. 

Nu är jag väl förstås väldigt glad och tacksam för allas skull att kräkan inte kom inne i bilen eller inne på dagis. Och förövrigt var det bara slem som kom upp och hon har ätit efteråt och ter sig som vanligt så hon kanske inte ens är magsjuk. Men min energi går ju åt att ta hand om henne istället för att "vila mig bra" och ha ork resten av dagen   Så därför kommer jag säkert ha en dålig dag i morgon också.  Men det återstår att se. 

Det är lite mörkt här inne, men ett smakprov på ett dåligt öga nedan. 

Idag körde jag genom biceps och det riktigt ordentligt.

Sen blev det rygg, rumpa, ben. Och på tal om ben så kände jag ingen smärta idag, efter gårdagens joggingtur och således borde benet vara springbart på söndag. Då har jag ändå vilat tre dagar iaf. 

Ikväll har vi ett lånebarn, och ett barn bortlånat. Dvs samma antal som vanligt.william sover hos en kompis, och Ludvig har en kompis sover över här. 

Själv sover jag nästan redan. Ögonen är sjukt trötta. Nu sitter vi och kollar en familjefilm, jag med ena ögat bara, tillsammans med chips till boysen och lite candy till mamman och precis bukfyllda efter tacomys. 

Sen toppar vi det med ett glas rött. Idag är jag verkligen värd det. 

Igår hände något, 2a dagen efter upptrappning av medicinen,  och det kom så plötsligt och jag blev livrädd. Ögonen kunde inte fästa blicken.  När jag försökte titta på något så hamnade blicken nån annanstans, och det slutade ju med att jag  inte hade någon aning om hur, vart och när jag tittade. I samband med detta så blev talet konstigt. Jag fick inte fram rätt ord. Tungan kändes som förlamad men ändå inte. Det krävdes kraft och ansträngning för mig att tala. Ibland funkade det flytande, som vanligt och ibland liksom låstes det.  Sen började varenda muskel i kroppen rycka. Man kan jämföra det med bubblorna vid kokande vatten. Bubblorna är mina muskelryckningar. Vattnet min kropp. 

Får man skriva jävla skit? Det här var min chans till en fungerande medicinering..... Nu har nog snart inte min läkare något mer att bolla med... Förutom att vänta in och se om cellgifterna fungerar, om ett ÅR. 

Efter jobbet tog jag som planerat en promenad på strax under halvmilen hem. Rätt så skönt och uppfriskande! Jag var ju mkt piggare när jag kom hem än vad jag brukar. Dock svettades jag som en gris. Jag skulle behöva lägga mig i badet, men det hinns inte precis just nu, men istället bytte jag till torra kläder, tog en kopp kaffe och en go filt och nu sitter jag här med min Goa trötta tjej och myser! 

Micke blev inringd på jobb, så jag blir ensam hela kvällen! egentid ni vet. Vet Ifs vad jag kommer göra. Sova! 

Rätt så drygt att behöva sitta av tid på ptc när man har rätt grejer på avdelningen. Allt för att man inte får gå in i sin egen journal. 

Sen så har mina nya tabletter kommit redan idag, så jag svalde precis min första dos! Håll tummarna hårt!!! 

Grabbarna är hemma, och det har varit lugnt och skönt och jag har haft kvalitetstid med åtminstone den ena av dem. Innan de kom hem så städade jag rent i deras katastrofalt stökiga rum, bäddade rent och bara längtade efter dem!

Sen så har jag fått ett positivt hoppas jag brev från min läkare där det stod att vi ska prova en ny tablett mot dubbelseendet innan vi provar droppet, som kräver sjukhusvård. På onsdag kväll börjar jag smyga in en halv tablett och ska sedan trappa upp den! Håll tummarna att den funkar!!!!!! 

Sen så blev det väl bestämt att vi ska tillbringa helgen i Stockholm med de små hjärtana våra. Ludvig har varit så duktig i skolan så det är dags för en liten belöning. En liten time out från allt, och bara vara! Vi funderar på tekniska museet, kanske bio, nån trevlig resturang! Nån som har förslag, Så dela gärna med er! 

Kvällen avslutades med en 

6,7 kilometer lång härlig, trevlig powerwalk med min fina granne, Mia! 

Nu är jag komplett och avslutar dagen med massa positiv energi som jag förhoppningsvis ska ta med mig till jobbet i morgon bitti. 

Efter jobbet blir det gym!! 

Sen så är det måndag, och det här är mitt egentliga söndags, men idag måndagsnöje. Sjukt att behöva ha en dosett vid 35 års ålder. Men tabletterna minskar iaf! Nu tar jag bara 7 st om dagen! 6 på morgonen och 1 ensam stackare på kvällen...