Nu tror jag minsann att lillan äntligen somnat. Micke har burit runt på henne en stund, hon har suttit i gåstolen, och käkat välling. Skrattat, gråtit och bytt blöja.

Det vi provade nu, som är nytt, är att ge henne en hel portion välling, istället för en halv. Nu får vi se om hon står sig i natt och kan få slippa vakna. I vanliga fall får hon bröstet den här tiden om hon vaknar, nu blev det ju lite tjockare dryck, så vi får hålla tummarna för en lugnare, mättare natt.

Trots att jag är helt slut, så gav jag mig ut på en liten runda. 3,3 km. Jag kände mig tvungen. Jag fick tre fina kilometer tider. Det var ju kul. Bäst hittills. Inte bästa kilometern i sig, men bästa 3km i rad i samma runda så att säga. Annars brukar jag ju släpa efter mer och mer ;)

Förstår verkligen inte. Inte alls. Vår lilla skrutta gillar visst inte alls att sova. Man kan inte tappa en nål i sovrummet, för då vaknar hon. Direkt så där bara. Jätteglad. Mitt i natten?! Det känns som det blir värre för varje natt. Hon vrider och vänder på sig. Trivs inte alls. Inte ens brevid mig sover hon längre. Min hjärna funkar inte alls efter alla vakna nätter. I natt fick jag sova i v-rummet, men tyvärr vaknade jag ju ändå. Tacksamt var att Micke tog henne, så att jag fick slumra iaf. Just nu känns det hopplöst och jag är lite nere.

Idag fick jag ett mail av min chef. "nu är det dags att lägga in schema" hjälp! Jag ska snart börja jobba!!! Undra om det är sista gången jag kommer vara mammaledig!? nu ska jag njuta till Max av min lilla tösabit! För snart kommer hon bli pappig <3

Idag har jag kört intervall med Carro! Vi tog med mickes telefon och körde dubbla appar. Min vanliga, som mäter hela distans & tid. Sen Mickes app som mätte själva intervallerna som kunde sära på snabb Jogg och vila. Det var jättekul om du frågar mig. Härligt svettig igen!
Carro var nog inte lika nöjd ;) Det kändes som att jag tvingade henne :) förlåt Carro...
3,7 km idag!

Idag besökte vi öppna förskolan på tomaskyrkan :). Tuula var där och påminde oss rätt fort att "åh, här är lilla Agnes -hon som drog prästen i håret i söndags på sitt dop" Eh. Den lilla detaljen måste jag ha missat helt :). Var det någon som såg det? Hon är ju cool ju. Hon kommer bli en riktig busa. Redan nu känns hon mer vild än tam.

Idag fick hon iaf gå på babysång (sist sov hon sig igenom den) och OJ va hon skrattade, högt och med vidöppen mun. Ett rum. Fyllt av kanske 15 bebisar, tillsammans med en eller två föräldrar. En kvinna som spelade gitarr, och sjöng. Det var grejer det. Hon upplevde det som hela hennes värld. Alla gjorde ju samma rörelser, och hon hade svårt att titta överallt santidigt :) Har nog aldrig sett henne så glad, lillaskruttan <3

Efter babysången så tog hon slut och tvärdäckade mitt i fikat <3

Va härligt det känns att vara nyjoggad och tänk att det kan kännas så underbart att svetten rinner längs hela kroppen. Oj va Jogg kan pigga upp mig. Både i kropp och själ.. Varje gång jag kommer in efter en jogging tur, så är jag sjukt nöjd och skitglad! <3

Tack Carro för en god tur!

:)

:)

:)

Agnes har åkt in och ut till akuten för inhalation, blött näsblod, blivit döpt. Allt på ett par dagar.

Dopet kändes ett tag hotat då läkaren sa att om hon behöver inhalera igen så lägger vi in henne. Inte förrän hon verkligen var döpt så kunde jag pusta ut.

Hon var helt slut, men kunde ändå inte klara av att sova lugnt, både pga sitt allmäntillstånd och all uppståndelse runt omkring henne. Från kl 12 till 20.30 så Var hon i princip vaken. Hon hade bara ett par powernaps på nån minut här och där. Stackars lilla flicka.


Så himla typiskt oss att ha sån himla otur med allt. Det känns trist att man aldrig kan få må riktigt bra och vara glad. Man undrar vad man har gjort för att förtjäna det? Man känner sig värdelös och utvald.

Med facit i hand så gick dock allt bra. Agnes, Emma, Linnea är döpt, och det blev ett fint dop. Jag kunde t o m njuta lite av lugnet i kyrkan. Jag hann tänka till lite. Jag är trots allt glad och tacksam. Jag älskar min familj. Sådana känslor förstärks för mig i kyrkan.

Tyvärr- Någras närvaro på dopet saknades mig, men man kan inte få allt. Hade önskat att jag haft mer släkt på plats. Men, - Alla som var där fick pastasallad i magen och hembakt, även om planen var en annan fram tills dagen innan. Fast med en sjuk dotter, och en sönderstressad mamma så känns enkelt bra när det blir missar i beställning och planering.

Jag vill passa på att tacka alla som hjälpte oss, på olika sätt. Tack Nina för hjälp med shopping, dukning och bakning, tack Tina för hjälp med bakning och matlagning. Tack till svärmor och Bengt, för ALLT. Jag vill även tacka alla för att de kom, och jag vill tacka för alla fina presenter. Tack!

Idag är Agnes glad igen. (igår log hon inte en gång) så hon är nog på bättringsvägen även om hon låter fult när hon hostar.

Nu vänder det. Nu är det våran TUR.

Fredagskvällen tillbringades på kräftskiva hos brorsan! Närmare 30 pers. Lugn barnvänlig tillställning och nån ensam öl här och där. Trevligt. Att grabbarna skulle sitta och pillra med kräftor som två tända ljus hade jag aldrig kunnat föreställa mig! Men de kämpade på! De höll på en bra stund, Och dessutom tyckte de att det var jättegott! Agnes skötte sig också fint, trots att hon var sjuk lilla stumpan!

Visar hur det går till :)

Mina ben vill ut och springa.. Igår blev det rekord på 5 km. Så himla kul! Idag borde det vara vila. Ja. Så får det bli.


Men benen vill ut och springa...

Agnes 5 månader verkar ha fått krupp! Sen kl 4 i morse har vi suttit upp och sovit i soffan. Lite feber, och tät i luftrören. Det bådar inte gott inför helgens bravader. Dopet. Det är väl så himla typiskt! Och typiskt oss i denna familj. Otur med allt.

Känns lite tidigt med krupp redan vid 5månader. Men under har skett för.

Trött mamma och pappa, men Agnes är pigg ändå :)

Idag var det dags för Ludvig att börja förskolan efter sommarlovet. Några kamrater har slutat. Några har börjat. Men det roligaste. Ludvig är störst nu. Då ska man föregå med gott exempel, visa de yngre hur man beter sig, och vägleda dem. Sen så får man ju klättra över bamse-stenen också. Och gå utanför staketet just där. Föregående år har han ju bara tittat på när de stora barnen klättrat. Nu fick han klättra själv. Ludvig har nått en milstolpe i sitt liv.

Sitter här och försöker lyssna på musik, men kommer på mig själv med att försöka jogga i takt med musiken i "tanken". "Åh vilken bra takt den här låten har tillsammans med mina ben"... Jag tror att jag har blivit en smula skadad. Abstinens kanske?

Meeen. Ont i benhinnor, ena höften, och om ärligheten ska fram, jag har lite känningar från bäckenet också, så är det nog bra att ta det lugnt på dag fyra? En dags vila, sen på det igen. Jag känner mig mer motiverad än någonsin.

Nä, idag blir det soffhäng med fötterna på bordet.

Det har blivit lite dåligt med sömn på sistone. Igår tittade jag och Micke i kors redan efter kl 21. Så innan 22 låg vi i våra sängar. Lika bra att passa på att sova, eftersom att lillan kan väcka oss upp till 8 ggr/natt. Meeen döm om min förvåning när jag vaknade av ett ryck kl 03.05 och lillan sov djupt i sin säng. Inte ett knyst från henne sen hon somnat vid 20-tiden. Själv låg jag där, med ögonen uppspärrade och kunde inte somna om. Kl 04 hade jag säkert vridit och vänt mig så att hon blivit störd av mig. Då åt hon lite, och somnade om tills 06.15. En gång i natt bara! Det tar sig! Duktiga fina lilla flicka.

Äntligen! Idag skulle vi klippa upp låset till mickes cykel, för i morgon måste han cykla. Men så skulle vi åka till affären idag och öppnade ett fack i bilen..... Och TamTaRam. I bilen?! Hur sjutton hamnade den där?! Ja, jo, det är ju JAG som placerat den där. Det vet jag ju. Men där?! Det måste ha varit en nattsvart kvart i mitt liv just då. Jösses.

Jenni, saxen är åter i lådan, och nyckeln, ja den är här!

Fortsätter att öka distansen. 4,7 km idag! Synd att inte rundan var 300 meter längre ;)
Tror att det var regnet som gjorde att det gick extra bra idag. Man får så bra syreupptag då!

Anfådd, blöt av regn, genomsvett, röd i ansiktet, uppe i varv, glad, stolt och supernöjd helt enkelt! Så jävla gött! Livskvalitet! Jag ska fortsätta sikta högre och högre!

Idag joggade jag 3km utan att stanna. Det tR sig. Jag har ökat distans varje gång nu och det känns kanonkul! Sporrad till 1000! Tack Natta för gott stöd!!!

.... Man blir liksom inte jättepigg att gå upp kl . 5.... Sen ska hon nog vara vaken till 7 kanske! Efter det så får jag sova vidare! :))


I natt har ändå varit bättre än gårdag natten. För då var jag nog uppe totalt 8 ggr. I natt vaknade hon bara för mat en gång, och sen nu på morgonen då. Varje gång som hon bara vaknar en gång så växer hoppet om att en ny trend är på intågande. Sova hela natten trenden. Den vore trevlig att stöta på. Agnes är ju bara 5 månader. Långt i från alla i den åldern sover hela natten. Så det är bara att härda ut. Jag är så tacksam att få vara hennes mamma, och få ha henne hos oss, så jag står ut med allt!! God morgon från babygymet. Lika glad som vanligt

Inlägget nedanför rullade hon flitigt, i detta inlägg visar hon hur man brottar ner babygymet ;) riktig busunge!

Hej jag heter Agnes. Nyss låg jag under babygymet, och nu ligger jag här. Jag ligger ju inte så still längre ;)

Jag känner dej
Jag känner dej så väl
Dina fasor, dina våndor
Finns också i min själ
Du är mitt kött och blod
Du bär ett dyrbart namn
Och min kärlek
Utan villkor
Jag gör vad jag kan
Så stor och stark på dagen
Men så liten mitt i natten
När ingen ser, när ingen vet
Kommer gråten mitt i skratten
Fem fingrar ska skydda dej
Ett är månen
Ett är solen
Ett är Polstjärnan bakom molnen
Ett är hopp och ett är tro
Handens fem fingrar
Vaggar dej till ro.
Stort är mörkret nu,
Månen är itu
Men det är natten
som gör dagen ljus
Och mitt ljus är du
På denna jorderund
Finns här ingen ann'
Som kan ge mej sån förtvivlan
Och som är lika sann
Du blir rädd för dina skuggor
Alla hot som aldrig når dej
Jag skall sjunga dej ett löfte
Å jag vet att du förstår mej

Fem fingrar ska skydda dej
Ett är månen
Ett är solen
Ett är Polstjärnan bakom molnen
Ett är hopp och ett är tro
Handens fem fingrar
Vaggar dej till ro


Om du tänker dej den skogsväg vi
vandrar ibland
Vik vid stigen, ner till vattnet
Din hand är i min hand
Det sägs att långt
där nere i djupet
På botten av den sjön
Finns en silverskatt som glimmar
Och den är din i natt, så slumra
in och dröm
Fem fingrar ska skydda dej
Ett är månen
Ett är solen
Ett är Polstjärnan bakom molnen
Ett är hopp och ett är tro
Handens fem fingrar
Vaggar dej till ro

Fick omelett av älsklingen

Idag sprang jag dubbelt så långt som igår! Stolt över mig själv och sjukt nöjd med mitt fina dragplåster Nina myllyniemi! Nu rinner svetten, och det känns så j*kla skönt! Får mersmak! Helst skulle jag vilja ut igen. Ja nu direkt alltså!! Det är riktigt kul när det går bra!! Nu ska jag äta-med gott samvete..

Man gör många knäppa grejer. Hjärnan går på sparlåga och funkar inte alls. Som att jag tex viker tvätt. Går med ett "lass" och lägger in i garderoben. Ser på väg tillbaka att jag inte vattnat blommorna på ett tag. Hämtar genast den där grejen man vattnar med (som jag inte kommer ihåg vad det heter just nu?) vattnar blommorna.. Ser att det är dammigt i fönstret. Börjar damma... Damm åker ner på golvet, ser massa hundhår. Tar fram dammsugaren. Börjsr dammsuga. Agnes vaknar och skriker. Hon bajsar. Byter blöja. Ser då att jag har tvätt i tvätt korgen. Börjar sortera vitt/svart 40 60. Glömmer att lägga i en tvätt för telefonen ringer. Svarar. Börjar prata. Börjar bli hungrig. Måste äta nåt fort. Har inga rena redskap. Glömde tydligen sätta på diskmaskinen, men hade lagt i tabletten. Börja handdiska redskap. Lagar mat. Ammar. Äter. Diskhögen är nu ännu större då diskmaskinen redan är full. Sätter på en kopp kaffe. Utan att ha i filter. Resultat sump och förstår inte vad som gick fel. Glömmer bort tider, kommer till tandläkaren en dag för tidigt. Återkommer nästa dag, fast en timma försent. Förstår inte hur det kunde hända, jag har t o m kallelsen i handen. Läser högt för sekreteraren. "jag ska vara här 11.35" - "Ja det var en timma sen" tittar på klockan. 12.35. Vart tog den timman vägen? Hem, upptäcker att det ser förjävligt ut hemma. Tvätt på torkställningen, disk i maskin och på diskbänken. Nån har rivit i tvätten, för Hela badrumsgolvet är fullt med tvätt. Smutsiga golv. Dammsugaren står framme. Hemmet ser värre ut än någonsin... Jag som har städat hela dagen? Jag har ju både vikt tvätt, dammsugit, dammtorkat, sorterat smutstvätt, ändå ser hemmet ut som innan. Förmodligen värre. Jag har inte kommit någonstans. Får börja om från början...... Välkommen till min värld :)

Idag har min fd kollega Mia och hennes lilla Linnea varit här på besök. Det var jättetrevligt. Kul att prata med dem som är i samma fas i livet. Förlossning, graviditet, magknip, sömn och amningshjärnor. När man såg lilla Linnea så ser man verkligen att Agnes inte är nyfödd längre. Bebisen som jag sett som nyfödd för nån vecka sen, försöker krypa runt. Helt otroligt. Min lilla bebis har blivit stor. :) Här är en bild på de fina tjejerna.

Min kondition är verkligen sämre än vad jag trott. Idag har jag (joggat) släpat mig runt 2km, och jag låter som en kolpatient när jag kommer hem. Jag såg stjärnor, och även om de var vackra så var de inte riktigt passande under joggingpasset. Slängde mig i soffan, hyperventilerade och det såg nog för allmänheten ut som att jag precis klarat milen. Men dit har jag nog en bit kvar. Men nu kan jag ju bara bli bättre? Jag tävlar mot MIG SJÄLV och har ändå förbättrat min tid med en minut, båda sista ggr jag varit ute, och det är ju bara positivt! Micke var också ute en vända... Varför ska killar alltid vara bättre? ;) dubbelt så långt och förmodligen dubbelt så snabb. Grattis älskling!

Helt otroligt lättlurad jag är då. Jag är hopplöst desperat, så nu Jenni ligger saxen i fönstret. Nu ska jag bara vänta in ett under.

För några dagar sen låste jag Mickes cykel som stod här utanför. Jag tog nyckeln och sprang upp och la den "nån stans" och sen dess har den legat kvar "nånstans" eller hamnat "nånannanstans". Jag har vänt upp och ner på hela lägenheten. Finner den ingenstans. Allt är bäcksvart. Jag minns att jag låser cykeln. Sen är minnet borta. Inte en sekund efter kan jag minnas vad som hände. Jag kanske kan skylla på amningshjärna? Läskigt är det... Finns det nån Saida här som kan se nyckeln? ;)
För det känns som att:

Bestående av bröd och havredryck... Man vänjer sig faktiskt med smaken. dock är den beige/grå till färgen så den ser inte så trevlig ut. Och smakar som en blandning av grädde och halm ;) vad gör man inte för att få lite calcium i sig :))

Lägger in lite bilder från vår lilla familjeaktivitet från igår. Mamma & William i ett lag. Micke och Ludvig i andra laget... Gissa vilka som vann? Jorå så att. Det blev exakt lika! This family rocks. Och visst har vi en söt maskot? Agnes :)

Jag måste bara berätta att jag är sjukt imponerad av William. Han var jätteduktig igår när vi hade kiosk-tjänst. Han tog emot både beställningar, pengar, räknade hur mycket de skulle betala och få tillbaka osv. Plockade korvar ur kantinen och fixade i ordning. Han hade bra hand om kunderna. :) kul!

Idag blev det extra jobb. Kändes jättekul att vara "tillbaka i matchen". Jag kom ihåg mer än jag trodde. Det sitter liksom i ryggmärgen. Najs! Det ska bli lika roligt i morgon. :) men sen blir det nog lugnt tills jag ska tillbaka på riktigt... Kanske. :)

Idag kommer svärmor på besök. Tillsammans med zoegas blue Java så serveras denna. Välkommen. (Egentligen skulle jag baka denna till mammatjejerna som skulle kommit men nu får farmor avnjuta den i stället)

Sitter i köket och stirrar ut genom köksfönstret. Likt ett barn som väntar på tomten på julafton. William ska komma. Min älskade, fina William. Jag saknar honom så mycket så att det pirrar i magen :) Han har varit ifrån mig i dryga 1,5 vecka nu. Det känns i ett mammahjärta, kan jag lova!

Nu säger Agnes god morgon.... Inte roligt ;)

I förmiddags fick jag ont i bröstet. Bröstet som inte fyllt på sig knappt alls sista veckorna blev helt plötsligt fullt. Och Agnes som varit gnällig idag, (hon verkar ha ont i munnen) vill knappt ta bröstet eller nappen heller. Så det är ju inte så lätt att bli av med "skiten" heller. Febern kom som ett brev på posten. Nu ligger jag ihopkurad i soffan och fryser. Tänk va fort det går att bli sjuk! I förmiddags gjorde det ont. Sen efter middagen blev jag sjuk på en kvart. Feber och frossa. Jag blev så dålig att jag fick ringa hit min fina vän Caroline. Hon lät mig duscha och tog hand om gnällspiken som inte alls gnällde då ;) lilla Ludvig såg att mamma inte mådde bra och uppförde sig exemplariskt <3 inga problem vid läggningen alls idag. (Antar att det bara är en semestergrej att hålla på att trilskas vid läggning) iaf är jag så stolt över honom. Fina pojke! Nu orkar jag inte skriva mer.. På återseende.

Men ack så envis...

Barn är lustiga. De är hela ens värld. Ena stunden är man jätte kär i dem, nästa retar de gallfeber på en. Det kan vända fort. Otroligt intensivt kan det vara. Sen var det det här med läggning. Varför kan läggningen aldrig funka som den ska, eller som vi vuxna förväntar oss kanske jag ska rätta mig att skriva. Varför kan de aldrig bara lägga sig, och sen somna?det är ju skönt att sova ;) men det verkar de inte ha kommit på än. Nej, för Det ska drickas vatten, det ska kissas, bajsas, det ska gnällas. Sen kan det t o m börja om vissa gånger. En droppe kiss till kan man alltid pressa ur sig. Man kan ju aldrig neka sitt barn att gå på toaletten? Det vet de och utnyttjar det. Sen måste det frågas 100 saker, och sen blir det 100 följdfrågor på de 100 svaren, och diskussionen är igång. I kväll "hamnade" Ludvig på golvet. Från säng till golv. Han hade så ont i benet att han inte kunde resa sig upp. Han ville ha medicin mot det onda ända tills jag berättade att man inte fick ta medicin om man inte hade ont på riktigt. För det är inte bra. Då kröp han till korset, han hade ju inte ont. Surprise!! ;) tålamodsprövande kan man kalla det. När båda grabbarna är här så har de legst och knackat i väggen... Först den ena, sen den andra. "Det var inte jag" och då går man mellan rummen. Det tycker de är jättekul. Haha Men nu sover lillen sen ett tag... Är han inte söt så säg? Mammas lilla prins <3

Här har ni en som hållit sin mamma vaken hela natten. Hon gör allt annat än vad mamma vill just nu... Så här har hon snurrat sen kvart i sex. Innan dess, tja en gång var 40e minut kanske. Grattis Simone, du kommer vara aptrött idag.

https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-1/3009263/images/2012/pic_501df559ddf2b3026700047b.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-1/3009263/images/2012/pic_501df55de087c3215c0003e2.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-1/3009263/images/2012/pic_501df55dddf2b366540004fe.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-1/3009263/images/2012/pic_501df569ddf2b3562b000518.jpg" class="image">

Hej jag heter Agnes. Klockan är snart tolv, och här ligger jag och kvittrar och pratar som aldrig förr. Jag har inga som helst planer att somna om :) ler gör jag, och skrattar åt mamma som bara vill somna. Väl mött. God natt. Eller var det god morgon?

Man kan ju inte anklaga sambon för att inte ha fantasi. Här om dagen var han lekledare till gårdens barn. Han gjorde en skattjakt. De skulle leta bokstäver som han hade gömt på gården. 9 bokstäver, som sedan skulle bilda ett ord. När de kommit på ordet, så fick dem vinsten. De vann "ordet". I detta fallet fick barnen ihop ordet m-j-u-k-g-l-a-s-s. Alla barnen var lyriska och det var spännande! Sagt och gjort så blev det mjukglass- fest på gården. Sen igår var det dags för Ludvig att åka till pappa. Konstigt nog så hade vi barn kvar hos oss, ändå, trots att vi bara skulle ha Agnes :) william och ludvigs kompisar hjälpte till på tomten, planterade blommor och krattade, hjälpte till med Agnes, och umgicks med mig och Micke... Hehe.. Jag börjar Tro att vi är gårdsbarnens nya ställe att "hänga på", nya fritidsgården ungefär!.. och det är ju ändå lite kul. Då trivs de här! Hela veckan har våran tomt/lägenhet varit bas för all lek. Här knåpar de ialla fall ihop ordet!

Hell yes!

Jag har klippt av mig håret. Jag typ tvingade Anna att klippa mig. Och nu är det gjort. Sista gången jag klippte mig var nog i maj.... Förra året (tror jag) . Det blev lite kort, men nu är det friskt, och ser fräscht ut. Tack Anna.

Det bildades en Facebook grupp avseende Eskilstuna mammor för ett tag sen. Vi är några därifrån som brukar ses ibland! Idag är en sådan dag. Väntar in tre tjejer med bebisar nu. :) under tiden solar jag mig. Solen är staaark känner jag. Men det är skönt! Agnes sover, Ludvig kollar tv, jag sitter ute och solar ned min kaffekopp. Livet på en pinne.

Jag borde vila nu när du sover. En liten blund har jag nog fått. Men jag vaknade till, och nu har jag bara ögon för dig. Jag kan inte slita min blick från den här fina. Älskade barn Kärlek - inget kan mäta sig mot kärleken till sina barn. <3

Dagen började bra. Träning och kontroll på läget. Sen i takt med att blodsockernivån sjönk, så sjönk mitt humör. Ingenting hinner jag. När Agnes sover så vill jag också vila. Men hemmet säger annat. Hundhår på golvet, disk, dammtork, tvätt. Nej, jag trivs inte så. Det blir direkt! Man kan inte vila en dag från varken tvätthögar eller dammtorkning matlagning, diskande. Plockande. Vita möbler gör att det måste dammtorkas varje gång. Det är så tröttsamt. Man sliter för ingenting känns det som. Sen dessa sömnlösa nätter har gjort att jag inte tänker klart. Det är inte 100% här inte. Jag har inte sovit en hel natt sen mitten av graviditeten. Det tar ut sin rätt med råge. Kaffepannorna går varma här. Men ändå blir det kortslutning i skallen. Sömn. Jag behöver sömn. Jag är så himla trött. Jag behöver sammanhängande sömn. Det ger inte så jättemycket att sova en kvart när Agnes sover. För ofta sover hon inte längre än så... Agnes är fin och snäll. Hon är inte speciell åt nåt negativt håll. Hon är som en bebis är alltsom mest. Gråter, äter, sover & skiter. Behöver närhet. Nu börjar hon bli nyfiken också. Vill inte gärna somna. Är lättväckt. Underbar kan man också kalla henne med andra ord. Efter middagen igår bestämde jag mig för att sova tidigt. Micke jobbade kväll. Så jag stoppade barnen i badet, sen gick vi och la oss. Kl 19.30 var det nedsläckt. Men det funkar tydligeninte att sova då. Jag stängde av ljudet på mobilen för att slippa vakna om nån söker mig. Nej, kl 20.00 ringer det på dörren. Först knackade de. När ingen kom och öppnade så ringde det på. När ingen kom då, så ringde de på igen, igen och igen och igen.....jag släpade mig, trött yrvaken, inlindad i mitt täcke till dörren. Medans Ludvig, som också vaknat ropar veeeem är det. Så. Nu var vi alla vakna igen. Utanför står gårdens barn och frågar om Ludvig får komma ut och leka. Alla barnen från olika familjer var borta igår. Och när de kom hem så gick de till min prins för att leka. Det känns kul. Att han fått kompisar! Iaf, så försökte vi somna om. När jag lyckas slumra, så vibrerar telefonen. Det ringer. Och inte bara en gång. Utan tre gånger. Det var nån som inte förstod att man inte ville prata. Nej, va säger man? Sova verkar överflödigt. Nu skyller jag inte på nån annan. Ingen kan ju veta att vi gick och la oss kl 19.30. :)