Åter igen dags för prover. Denna veckan fem rör.....

IDag var jag hos barnmorskan. Hon såg direkt att bebisen låg felvänd, IGEN. Tvärläge, precis lika stil som förra gången. Vi tog ett ultraljud för att verifiera. Och mycket riktigt, längst ner vid livmodern, där huvudet ska vara, fanns istället tio små gulliga tår, som gnodde sig mot varandra...... SÅ... Imorgon är det dax för vändning nummer två. Det är med blandade känslor. Hoppas att det går att vända den... Jag vill inte snittas. Jag VILL inte snittas.  VILL INTE. Och skulle det gå att vända, så skrev ju läkaren i journalen att man ska ev sätta igång mig...Tänk om jag blir mamma i morgon?

Kanske dags att packa bb väskan?? Men törs man göra det.... Då blir det säkert inget i morgon... suck..Kan packa den, och lämna den hemma.

Jag är lite rädd....Mest för att det inte ska gå att vända.. Men även rädd för att jag kanske ska bli mamma för tredje gången. Helt plötsligt, så blev det kort om tid. Det som varit en så lång graviditet... I morgon kanske den kommer vara slut? Nu känner jag att jag inte hinner med i stället. Oj....

Sen är det kalas på lördag...Hur hinner jag ordna det då? Jag skulle städat och allt möjligt...  Jag var ju säker på att den inte skulle komma innan dess... Men Snacka om att jag kommer bli besviken om de skickar hem mig i morgon... gah!

Snälla snälla ni där ute. Håll tummarna att allt går bra för oss i morgon!!! <3

Idag har jag varit hos barnmorskan. Vi pratade lite om kommande förlossning, och jag ska få en läkartid för att planera inför förlossningen. Jag hade ju "men" från min första förlossning och fick ju gå på aurorasamtal inför andra  förlossningen, och då togs beslut om igångsättning så att jag slapp oroa mig. Denna gången borde det ju kunna ske automatiskt kan man tycka. Min situation har inte ändrats, Jag har fortfarande haft en propp som förhöjer mina risker till det ena och andra..
Men den här gången har jag känt mig lugn inför det som komma skall.. Tills nu när alla tankar kommer upp igen, det börjar ju trots allt närma sig!

Jag vill inte uppleva williams förlossning igen. 18 dagar över tiden och tro att varje dag från beräknad födelse är min sista. Eftersom att den första läkaren jag träffat vid första graviditeten sa att jag INTE skulle gå över tiden för att risken för att moderkakan lossnar eller sluta fungera är högre än för en tidigare frisk person. Och ändå lät de mig gå över tiden pga att min dåvarande barnmorska vägrade boka ett läkarsamtal. Läkaren hade missat att skriva detta i min journal, och då vägrade barnmorskan att lita på mig att läkaren sagt så, så jag fick ingen tid. Jag fick snällt gå över tiden 18 dagar och vara rädd för att nåt skulle gå fel. Man är i en väldigt utsatt situation som gravid. Det är ens barn som ligger i magen, och du kan inte påverka ett skit själv!  Ett ord som sägs fel räcker. Det kan påverka hela förloppet. Nu hörde jag ju läkaren säga att "du får inte gå över tiden" och de orden etsade sig fast i mitt huvud.
Hon skulle boka in mig till samma läkare som jag träffat under min sjukskrivningsperiod, så det känns tryggt och skönt. Hon verkar inte alls omöjlig.

Alla värden man tog idag såg bra ut!
Blodsocker 5,0 mmol/L
urinsticka UA
Blodtryck 115/70
Puls 94
Hjärtljud 148 slag/minut
SF mått 32,(så det hade ökat utan att jag tycker magen växt?!)

Tänk, tom pulsen var lugn idag
Det känns skönt!


Barnmorskan hade lite svårt att höra hjärtljuden där hon skulle höra dem, så hon gick och hämtade ultraljudsapparaten för att lokalisera hur bebisen låg. Så jag  fick inte bara höra, utan även  se mitt lilla barn idag <3 Det hade jag inte förväntat mig så det var kul! :) Mycket fostervatten hade jag och det har jag haft båda de andra ggrna också, och tyvärr, så låg den i säte. Huvud uppåt. Den har ju några veckor på sig att vända sig ännu, så vi hoppas att den gör det! Jag vill ju helst inte bli snittad. Det enda som skulle vara positivt med snitt, är att de tar ut dem tidigare än 40 fulla veckor. Jag tror de tar ut dem i vecka 38??
Barnmorskan kunde även se vilket kön vi väntade, och det verkar stämma med vad barnmorskan som gjorde rutinultraljudet sa. Så nu känns det lite mer troaktigt, =) två som säger samma... hehe... Det spelar absolut ingen roll vad det blir, men jag vill inte ställa in mig på ett kön, sen så blir det ett annat kön. Jag trodde ju att william var en flicka, och så blev det jättekonstigt när det kom ut en snopp :)

Ska lägga in en magbild i kväll så får ni se hur jag växer.... =)))



Jag har börjat se mer dubbelt också, så jag ska börja med Tablett Mestinon igen. Det känns trist! Men i väldigt låg dos...

Bestlöt mig för att vara hemma idag, och det var ett bra val. Hela förmiddagen var jag i dvala och kräktes fyra ggr. Klarade tillslut att få i mig en baguette och det är det enda jag fått i mig hittills idag. Så beslutet att vara hemma känns rätt. Jag har också pratat med försäkringskassan idag, så vi ligger på jämn fot, och har fått veta att  min sgi när jag går hemma INTE kommer grundas på lönen jag får som sjukskriven, utan får ut som planerad arbetstid, vilket är heltid de sista sex månader innan beräknad födelse. Det känns kanon! Jag kan nu slappna av lite och slippa pressa mig att orka jobba när det tar emot kroppsligt.. Det ser svårt ut att jobba när jag inte klarar av att gå där mer än två timmar utan att somna..

Eftermiddagen har varit allt annat än dålig. Illamåendet vände när jag tog en ondansetron (den lite starkare illamående tabletten som jag egentligen ska undvika). Pressade mig lite, och drog hem till Nina för att slippa komma i sov-koma (som vanligt). Tanken med att komma tillbaka till mitt arbete är ju att öka  upp kraften lite mer dag för dag. Vi hade jättetrevligt, och bytte massa tankar och babblade som två tonårs tjejer. Vi gav oss även ut på en kortare shoppingtur på 10 minuter :)

Som topping, har jag varit på en 30 min´s promenad med Micke & Dinah i skogen. Det var både skönt och jobbigt, men behövligt.

Nu blir det soffhäng tills kl 22 när Anna kommer över efter sin c-tur o säger hej! ;-)

Gick till jobbet i morse, men kände direkt att jag var påtagligt tröttare än igår. Tror att jag somnade på jobbet två ggr innan lunchl o en gång efter lunch. Sen kräktes jag också. Jag var helt slut och fick dessvärre gå hem efter lunch. Väl hemma sov jag tills Micke kom hem runt 15 tiden. Så här trött var det längesen jag var. Undrar lite varför jag inte har några krafter. Visst att det tar tid att komma tillbaka, men jag har ju ändå ätit och druckit bra sista veckorna. Men okej, jag har sovit hela dagarna ändå.
Det är hemskt att gå hemma en längre period, och jag håller på att bli galen. Jag vill ju inget annat än att må bra och jobba. Men vem som helst förstår nog att det inte fungerar att jobba när man kräks så mycket (kanske 8ggr/dag) och tappat 8 kg i vikt på bara några veckor. 1 vecka inneliggande på sjukhus med dropp blev det. Det är ganska lång tid för att ligga och titta på när droppet droppar in.. dripp dropp... långa jobbiga dagar.Då var jag ju så risig så att jag inte ens orkade knäppa på tvn, så visst, jag har ju blivit bättre. Nu orkar jag ju ändå vara på jobbet några timmar, även om jag somnar där, jag orkar gå på promenader, och jag orkar umgås med vänner och min fina familj. Jag får väl helt enkelt "face the fact" .. Det tar tid att komma tillbaka.
Mitt nästa mål är att gå till jobbet halvdag i morgon, och försöka hålla mig vaken till lunch. Sen får jag väl hoppa över att "börja jobba" nästa vecka, utan fortsätta gå på arbetsprövning då med, så att de slipper bli kort om folk när jag väl inte orkar mer o packar ihop mig och går hem. Sedan får jag sikta in mig på att börja jobba deltid veckan efter det.... Kom igen nu Simone, KÄMPA!!! positiv peppning i kommentarfältet tack! ;)

Nu har jag inte kräkts på fyra dagar, och  har jag bestämt mig för att prova att börja jobba på måndag om en vecka. Jag orkar inte vara hemma mer än vad jag behöver. Nu har jag ändå klarat att vara vaken iaf i två dagar ;) utan att sova. Det går ju bra när jag hittar på något att göra. Jag har ju ett litet illamående i botten som ligger o gnager, men jag orkar faktiskt umgås med vänner, jag har t o m lagat mat två dagar i rad, och kört barnen till dagis/skola trots att det har tagit emot. Ser ingen anledning till att det inte ska gå att arbeta då?  Nog för att jag har förstått att det är högt tryck på jobbet nu och så, men iaf. Jag är ju inte handikappad. Krafterna är nog tillbaka, mer eller mindre iaf.  IDag är första dagen jag provar helt utan primperan också, hittills går det skapligt! Hoppas att det här håller i sig nu, så att jag inte får ett bakslag o ligger på sängen igen om några dagar...... jag vägrar!


Nu ska jag snart dra till jobbet, det är bebis-fika för de som fått barn idag. Väntar på att bli upplockad av Sofie. Skriver mer sen....

Idag har varit en illamående dag. Mått illa o kräkts hela dagen.. När ska eländet sluta? Jag börjar bli skapligt trött på att kräkas varje dag och må så illa så att jag inte orkar göra annat än att ligga ner. Vi får se vad läkaren säger på torsdag. Jag har varit sjuk sen den 17e augusti, och nu hela september. Det är ju nästan 1,5 månad, och 1,5 månad att ligga ner mesta dels av tiden är en lång tid... Enligt mig iaf :) Jag som mådde som en sol i fredags. Jag mådde bra hela dagen. Men det är tur att det finns såna dagar också, som man mår lite bättre....

Nu är jag i vecka 13  och magen börjar puta. Dock är jag 12 fulla veckor på bilden.Kilona som jag gått ner börjar jag komma ikapp igen. Det känns skönt. Lägger ut en liten bild på min mage, men jag ser mest fet ut.