SLUT
Igår var jag hos läkare på barnmorskemottagningen, för att diskutera förlossningen. Gud vilken underbar läkare. Jag skulle vilja ta ner månen till henne. (om hon nu skulle vilja ha den)
Hon beviljade iaf igångsättning för min del på självaste bf. Nu kan jag släppa rädslan att moderkakan släpper och bildar proppar på övertid. Jag slipper gå över 18 dagar. TACK!
Hon tyckte även att vi skulle göra tillväxt ultraljud för att se om den lilla växer som den ska där inne, så att flödet inte bllivit försämrat.
Sen så berättade hon resultatet av bandspelarekg som jag haft på mig under ett dygn. Lägsta registrerade puls hade varit 59 och högsta 185... Det är en rejäl skillnad. Pulsen hoppar som bara den, och det är ju inte konstigt att jag mår som jag gör. 185 är liksom maxpuls kan man säga. Så nu har jag blivit insatt på betablockare. En väldigt låg dos. Jag vet inte om jag vill ta den egentligen, men jag upplever ju min puls som jobbig i svängarna. Så jag kanske ska ge det ett försök?
Sen foglossningen. Den är bra emellanåt. Men nu har jag gått promenader med Dinah på eftermiddagar/kvällarna, och jag kan knappt gå tack vare det! Nej det är ett jävla skit allting just nu.
Sen ska det packas o flyttas och rensas, och jag känner att jag inte ens kan delta??? Kan någon väcka mig i slutet av maj? Jag är riktigt nere nu.
Något positivt iaf, är att bebisen vänt sig och huvudet är ruckbart, så jag slipper i dagsläget känna ångest över att kanske bli snittad iaf!
tack o hej...
Natt
Sömnlös.nu
Flera och flera vakna nätter.... Många tankar. Upp & kissa. Försök till att somna om. Foglossning och svårt att komma till ro i olika ställningar. Bebis hickar.. Den ger sig till känna hela tiden <3
Egentligen vill jag gå upp och äta frukost. Men det känns lite tidigt. Kom på att jag inte ätit något mer än en mango sen kl 12 igår.
Nu har jag gått in i v 36. Tiden går..
Ska försöka somna om igen...
En vecka sprang förbi..
Hela förra veckan sa svichh..
Barnen kom på söndag kväll, som planerat. Och eftersom det var sportlov så har jag haft dem hemma, så att de också skulle få lite ledigt!
I måndags åkte jag och Nina och barnen till Tuna busland. Det är en hit. Barnen rör verkligen på sig där. Det resulterade i två plaskblöta pojkar. Det är kul nu när de börjar bli så stora så att de springer runt själva. Jag och Nina kunde princip sitta där och fika i tre timmar.
I tisdags träffade vi "mammagruppen". William fick följa med hem till Therese medans Ludvig umgicks med micke. Efter lunch åkte vi och skrev kontrakt på nya lyan. Sen drog vi till stadsmuseet och där hade de sportlovs pyssel. Man fick bygga sitt eget lego och ställa ut. Ska lägga in en bild på Ludvigs resultat 😃 sen fanns det massa roliga saker att titta på. Rekommenderas för er som inte varit där! Efter detta blev det fika på stan. Semlor på fettisdagen!
Onsdag var Ida Anna och Leo här.
I torsdags var mammagruppen här och vi lagade lunch tillsammans. Knytis! Barnen lekte med deras barn så det var kul! På em/kväll så åkte vi hem till Caroline och Nova. Där hade barnen jättekul! Det var längesen de sågs sist, men det verkade inte göra nåt, för det rullade på så fint ändå!
Lördag var det kalas för hela slanten. Medans vi avlöste dem på kalas så passade vi på att hämta vagnen som hade kommit! En vit liggdel & en svsrt/orange sittdel. Emmaljunga city cross! Sen fick man handla tillbehör för 1000 kr, så det blev babyfilt, påslakanset till vagnen, gosedjur till lillan (?) Svärmor och Bengt stod i princip för hela kostnaden av vagnen! Det var väldigt snällt av dem ❤ Stort tack!!
Sen efter detta så åkte vi ner till svärmor och Bengt på mitt och Ludvigs önskemål! Och kom hem igen i går kväll. Killarna har åkt till sin pappa och jag saknar dem redan. Vi har iaf utnyttjat tiden förra veckan.. Kanske var det därför lämningen gick lättare? Fick en mys & kram timma med pojkarna innan Stefan kom och hämtade dem, så det kändes skönt!
Och jag växer. Det börjar bli tungt nu. Dryga månaden kvar. 36 dagar för att vara exakt! (plus minus två veckor)
Förra natten kom smärtan i lungan tillbaka. Det gör ont att andas och jag sover dåligt då. I natt var jag uppe och kissade 5 ggr. Hur kul är det? Sen vakna av sig själv kl 07 när man redan varit vaken 5 ggr. Säger som jag sa tidigare inlägg. Kroppen håller nog på att ställa in sig ☺
Ögat är lite sämre. Väntar på remiss till ögonmottagningen. Igår såg jag klockrent, men idag är det dubbelseende igen. Det är himla jobbigt att se dubbelt hela tiden. Man får ont i huvudet, mår illa och blir allmänt irriterad! helst vill jag ju komma till ögon en dag då jag ser dåligt, annars kan de ju inte se hur jag upplever det?
Här följer lite bilder från veckan ☺
Mmmm
Gud så gott med röd mjölk!! En ny craving?
Söndag
Söndag igen. Ångest & längtans dagen. Varje söndag. Glad eller ledsen. Kommer man alltid känna så här? Går det nånsin över?
Mina pojkar är det absolut finaste jag har. Jag älskar dem "oändligt" som Ludvig själv brukar uttrycka sig :)
Idag har vi köpt babyskydd! Känns skönt. Det blev Ett blått babyskydd till en liten flicka <3 En sak till att bocka av på listan! Nu är väl det egentligen bara vagnen vi väntar på innan det nödvändigaste är klart?
Byte av boende blir det visst också!
Vi trivs ju kanon här, men vi vill att barnen ska kunna springa ut och kunna leka. Det känns så onödigt att sitta på 140 kvm när vi bara är två i hushållet varannan vecka. Bättre att bo där barnen kan leka ute, och där det troligtvis finns flera barn!
Det blev iaf snabba puckar. 1/5 blir det flytt. Det känns rätt stressande att få ett barn i anslutning till detta, då det ska flyttstädas, packas, rensas & flyttas. Men det är väl typiskt oss? Realistiskt så kan jag få barn om tre veckor, men lika gärna två veckor innan flytten. Sen är jag ju rätt bra att ta ut saker/händelser i förskott. Men det är väl det att jag vill ha ordning på allt. Och allra helst vill jag ha ordning innan barnet vill komma. Jag vet inte hur mycket tid man får att packa sen?
Såå alla vänner, det är dax att visa sig nu, Simone och Micke kommer behöva hjälp!
Nu skall intagas föda. Sen hoppas jag på många härliga kramar av mina prinsar!
:)
Kroppen ställer om sig
Man märker att kroppen håller på att ställa in sig på vad som komma skall. Jag vaknar tidigare på mornarna, jag har en ofta en vaken stund på nätterna. Det är jobbigt att inte kunna sova när man ska.
Och nu har jag satt igång mina tankebanor så nu går hjärnan på högvarv. Jag känner att jag går med på mycket. Men min gräns är nådd! Det ska ske en förändring. På gott och ont. Men mest på gott. Det är ingen som ska sätta sig på mig! Så de så! Besviken och illamående! Usch!
Liten i magen arbetar på där inne. Nyss har den haft hicka i en kvart. Stackarn!
Nu tror jag att den gått över till ett boxingpass. Det känns ändå skönt att den är aktiv! Det är inte lätt att somna då, när hela magen vrider och vänder sig i olika vinklar. Rätt skojigt att ligga och titta och bara njuta. Man känner mer kärlek för var dag. Jag har inte hunnit njuta nåt nämnvärt eftersom att jag mest mått dåligt. Men sista tiden har jag börjat tillåta mig det. Så det känns också bra. Nu är jag i vecka 34. Det betyder att det kan vara 4-8 veckor kvar. Om man ser det utifrån ett längre tidsperspektiv så är det nära mål nu! 4 veckor går rätt fort.
Sist hos barnmorskan så låg bebis med huvud upp. Idag och igår när den hickat så känns det som att det hickat neråt ljumsken igen. Vilket i sin tur kan betyda att den vänt sig tillbaka i rätt ställning! Vi hoppas! Ska till läkare 28/2. Hoppas att hon vill känna efter då.
Nu ska jag försöka sova igen. Det kanske går lättare nu när lite tankar och funderingar kommit ut.
Puss & kram
...
Ibland står man bara frågande kvar... Man tror att man känner någon & Ibland förstår man ingenting.
Idag är en sån dag.
Ont det gör ont
"Ont det gör ont, men det går, det gör ont en stund på natten...."
Ligger hemma i min säng. Va jobbigt att inte kunna sova. Så fort jag kommer över på fel sida så hugger det som knivar i bröstet. Det känns förstås hela tiden, men det blir värre av att ligga på sidan..
Röntgen visade inte på nån propp. Det var ju skönt. Men läkaren sa att jag har en retning mellan lungbladen- Pleurit. . Man kan få det antingen av en propp eller av virus. Det ger i princip samma symtom som vid en propp i lungan. och jag har ju varit förkyld sen i dec, så där har vi nog svaret. Ont gör det iaf!!!
Jag har ju suttit upp i sjukhus sängen för att sova i två nätter, men hemma går det ju inte att höja huvud ändan. Så det har varit en tung natt. Jag känner varje andetag. Som knivar som skär in i bröstet... Lite smärtis- nu när man vet felet- hade varit på sin plats...
Ska försöka somna om....
Röntgen
Det blev röntgen till slut. Jag kom inte ifrån det. Så nu är det gjort. No turning back.....nu väntar jag svar. Är den bra så går jag hem. Annars blir jag kvar antar jag. Själv tror jag inte att det är nån propp. Så jag hoppas att jag snart är hemma!
Kvar
De behöll mig en natt till. De ville göra röntgen. Läkaren försökte övertala mig. Men jag avböjde. Vill inte skada barnet i magen mer än jag gjort. Så nu är jag kvar för observation. Jag tror inte själv att jag har en propp. Tror mer att en nerv är i kläm eller nåt. Hoppas att jag mår bättre i morgon...
Micke
...och glömde skriva, stackars micke då. Kom hem igår från jobbet med feber. Han får inte ens vara sjuk i fred. Nu får han ta hand om grabbarna bus där hemma. Älskar dig!
Blogga från sjukan
Igår kväll fick jag ont i bröstet när jag andades. Det kom rätt så plötsligt. Klarade ändå att somna bra. Men sen vaknade jag av smärtan och hade så ont så jag inte klarade att somna om. Så jag åkte till akuten. De tig massa prover och EKG. EKG visade bara sinus takykardi, men de beslöt sig för att behålla mig för observation. Det lät rent i lungorna. Men man kan inte vara säker förrän det fastställs med röntgen. Och röntgen vill de inte göra igen. Med tanke på bebisen. Nu när alla prover är tagna och verkar se okej ut så släpper de säkert hem mig idag. Vi får se! Men jag har ff ont och värre när jag andas. Skulle behöva sova lite nu. Men det verkar omöjligt....
Mage
32fulla veckor
Barnmorskebesök
Men den här gången har jag känt mig lugn inför det som komma skall.. Tills nu när alla tankar kommer upp igen, det börjar ju trots allt närma sig!
Jag vill inte uppleva williams förlossning igen. 18 dagar över tiden och tro att varje dag från beräknad födelse är min sista. Eftersom att den första läkaren jag träffat vid första graviditeten sa att jag INTE skulle gå över tiden för att risken för att moderkakan lossnar eller sluta fungera är högre än för en tidigare frisk person. Och ändå lät de mig gå över tiden pga att min dåvarande barnmorska vägrade boka ett läkarsamtal. Läkaren hade missat att skriva detta i min journal, och då vägrade barnmorskan att lita på mig att läkaren sagt så, så jag fick ingen tid. Jag fick snällt gå över tiden 18 dagar och vara rädd för att nåt skulle gå fel. Man är i en väldigt utsatt situation som gravid. Det är ens barn som ligger i magen, och du kan inte påverka ett skit själv! Ett ord som sägs fel räcker. Det kan påverka hela förloppet. Nu hörde jag ju läkaren säga att "du får inte gå över tiden" och de orden etsade sig fast i mitt huvud.
Hon skulle boka in mig till samma läkare som jag träffat under min sjukskrivningsperiod, så det känns tryggt och skönt. Hon verkar inte alls omöjlig.
Alla värden man tog idag såg bra ut!
Blodsocker 5,0 mmol/L
urinsticka UA
Blodtryck 115/70
Puls 94
Hjärtljud 148 slag/minut
SF mått 32,(så det hade ökat utan att jag tycker magen växt?!)
Tänk, tom pulsen var lugn idag
Det känns skönt!
Barnmorskan hade lite svårt att höra hjärtljuden där hon skulle höra dem, så hon gick och hämtade ultraljudsapparaten för att lokalisera hur bebisen låg. Så jag fick inte bara höra, utan även se mitt lilla barn idag <3 Det hade jag inte förväntat mig så det var kul! :) Mycket fostervatten hade jag och det har jag haft båda de andra ggrna också, och tyvärr, så låg den i säte. Huvud uppåt. Den har ju några veckor på sig att vända sig ännu, så vi hoppas att den gör det! Jag vill ju helst inte bli snittad. Det enda som skulle vara positivt med snitt, är att de tar ut dem tidigare än 40 fulla veckor. Jag tror de tar ut dem i vecka 38??
Barnmorskan kunde även se vilket kön vi väntade, och det verkar stämma med vad barnmorskan som gjorde rutinultraljudet sa. Så nu känns det lite mer troaktigt, =) två som säger samma... hehe... Det spelar absolut ingen roll vad det blir, men jag vill inte ställa in mig på ett kön, sen så blir det ett annat kön. Jag trodde ju att william var en flicka, och så blev det jättekonstigt när det kom ut en snopp :)
Ska lägga in en magbild i kväll så får ni se hur jag växer.... =)))
Jag har börjat se mer dubbelt också, så jag ska börja med Tablett Mestinon igen. Det känns trist! Men i väldigt låg dos...
Frukost
Blev nyss väckt av min stora kille, 6,5 år. Han har gjort frukost till hela familjen. Varsitt glas oboy, och var sin färdig bredd leverpastej macka.
KÄRLEK!!!<3
