Naprapaten

Fan va bra han var! Masserade lite, vred runt och knakade mig.. Masserade lite, gav lite laser sen var det klart! Jag gick därifrån och mådde hyfsat bra faktiskt!
Ipren, gå, stå eller ligga i två dagar. Sitta skulle jag inte göra. Och just det gjorde jag ju. I bilen på väg hem därifrån. Så nu har jag ont igen...han sa Ifs att jag skulle få ont, men vara bra tills imorgon, rent smärtmässigt.
Hoppas han har rätt. Just nu känns det inte så.


Den där shape up appen

...den är bra alltså! Lite för bra kanske?

Att ha tränat och räknat mina kalorier och även ätit nyttigt (eftersom att det blir mer överskådligt om man äter skit) har det lett till en viktförlust på 1,7 kg under dessa 9 dagar.
Det tycker jag är riktigt schysst!

Jag vill inte kalla det att banta. Jag vill istället kalla det för att man har koll på att man äter rätt och nyttigt. Alla kalorier får en skarpare färg när de kommer på print, då man riktigt kan se på siffrorna och att 'det här är riktigt onyttigt.'


Åhhhh

Idag går jag som på nålar och väntar och väntar och väntar!!!!

.. Hjälp! Va nervös och pirrig jag är!!! Håll tummar för mig att jag får ett telefon samtal snart!!!

Tittar på telefonen, dricker lite kaffe, tittar på telefonen igen. Höjer ljudet. Sätter på vibrationsfunktionen...
Känner hur hjärtat bankar.



Gaaaah!


Förövrigt är jag nog lite bättre i ryggen, men har ändå ont... Så jag får stå ut till 11.30...


Det här med träning.....

....Går ju så där!!!

Benet är nästan bra, och i väntan på att kunna börja springa igen så har jag glatt mig med att kunna styrketräna åtminstone. Det har liksom varit min räddande ängel ni vet..? Tills idag...

Jag såg fram emot efter-jobbet träning på gymet. Men strax innan lunch så skulle jag dra en patient högre upp i sängen, tillsammans med en kollega. Jag kände hur något knakade till i ryggen, så nu ligger jag här i sängen, istället för att springa runt på jobbet eller träna.

Lite orörlig, stel, och tycka synd om mig själv deppig är jag allt :) I morgon vid lunchtid blir det ett naprapatbesök. Jag har aldrig varit hos nån sån, så jag har ingen aning om hur det går till. Men lite ont känns det som att det kan tänkas göra?? Kanske? Om ryggen inte låser upp sig själv vill säga. Ja. Så ligger det till. Mitt underbara träningsliv!! ;) ...


...säger jag med glimten i ögat!


Gymat

Igår körde Micke totalt slut på mig! Jag var så där skakig ni vet..så slutkörd att jag inte orkade lyfta armarna rakt ut, för då föll de ner igen. Jag tror inte att jag tagit ut mig så mycket förut. Och om jag kände så igår så kan ni tänka er hur det kändes idag :D

Firade dagens träningsvärk med att träna idag också. Ja- ett annat program förstås. Igår körde jag armar, axlar och mage. Idag blev det ben rygg och mage. Fan så gött!
Som sällis hade jag min kollega Linda. Vi ska försöka kompa i fortsättningen. Det är Roligare med sällskap. Nån som är på samma nivå ni vet!

Nu blir'e Agnes gos!


Gött

Nu äntligen är det färdigmöblerat. Bara lillan som ska få nya gardiner, och lite fint på väggarna!!

Mycket nöjd med grabbarnas rum måste jag säga.

Hela dagen har gått åt till tvätt och städ. Det känns så himla skönt, att det är rent och fint och jag blir så himla glad av känslan!

Nu är det bara en sak som fattas. Det är ett träningspass!! Jag håller på att krevera! Det bara spritter så härligt i hela kroppen som redan springer i tanken. Drömma kan jag väl få?

HUR ska jag klara mig från att springa minst en vecka till?!?!
Idag är benet lite bättre, men märkte att det blev sämre när jag gick ut och fick ett raskare tempo.. Jag ska försöka låta bli att springa, men det är svårt att stå emot!

Därför hade jag velat få med mig nån till gymet, men det verkar svårt en fredagkväll.. Undra varför ;)


Gah!!

Ska försöka ta fredagkväll istället!!


Time To Shape Up!

Såg en himla bra app på instagram för ett par veckor sen. Shape up heter den.

Det är en kalori app där man registrerar sina kaloriintag på himla smidigt sätt. Man fyller i sina viktuppgifter och planerad målvikt. För all del behöver man inte bara använda den för att gå ner i vikt. Utan den kan vara en bra vägvisare om hur man äter rätt eftersom den även registrerar hur kalorierna är fördelade mellan kolhydrater, protein och fett. Då får man ett hum om hur kosten ska fördelas, och vilken kost man kan öka och vad man ska minska på.

Dessutom kan man lägga in sina träningsrundor och då justeras kalorinivån, så att man kan äta mera den dagen men ändå hålla vikten, (eller gå ner i vikt)

Det bästa av allt; supersmidigt att lägga in Allt i appen. Det finns en scanner inlagd, så man scannar bara streckkoden på varje vara man äter, fyller bara i dl/gram, så en köksvåg kan vara bra till en början. Hittills har alla streckkoder funkat!!

Vilken reklam va ;) jag är supernöjd!


Duktig liten dam

Vi lyckades hålla lillan vaken tills vi kom tillbaka till sjukan kl 13.. Sen fick hon sluka en vällingflaska och totaldäckade på röntgenbordet. :-) En exemplarisk liten 8 månaders patient.

Med andra ord gick själva undersökningen smärtfritt, och nu ska vi bara vänta på det som är jobbigast att vänta på. Svaret. Men vi har goda förhoppningar att det ser bra ut, då det inte visade några tydliga fel.

Titta vilken duktig tösabit.


Under tiden vi väntar

Så fixar vi värsta tupp kammen! Cool brud!


Nu är injektionen injecerad

Nu ska vi vänta till kl 13 innan det är dax för röntgen... Och den skulle ta upp mot 45 minuter-om hon låg still!!! Hur ska jag få min 8 månaders att ligga still? Hon är ju mer vild än tam. Vi ska försöka få henne att somna där.. Hoppas hon har ro till det bara... Önska oss lycka till..


Röntgen

I morgon når vi sista milstolpen gällande Agnes njurbäckeninflammation. I morgon gör hon sin andra och sista röntgen. (Som verkar ta en hel dag??)

Först ska hon få en PVK. Sen ska de spruta in en isotop. Sen ska den vandra runt i blodomloppet ett bra tag.. Sen ska man röntga för att se om den når förbi njuren eller nåt sånt. (Vet inte helt säkert, men nåt sånt)

Om allt ser bra ut så kan vi lägga ALL skit bakom oss! Äntligen!



Håll tummarna hårt för oss i morgon!!


Åh va jag vill ut och springa!

Det kryper i hela kroppen... Benen och hjärnan vill ut på en långdistansrunda men benet har sagt ifrån på skarpen. Jag skulle nog inte ens kunna pressa mig till att springa om jag ens försökte. Så ont gör det. Jag klarar inte ens att gå ordentligt, och absolut inte gå i rask takt!

Får försöka hitta något annat att lägga fokus på under två veckors tid :/ nu ska benet bli bra...


Planeringsdag på jobbet

En givande eftermiddag avslutades med middag på nyöppnade Elite hotell.

Fint ska de va! Och det var gott också!
De har gjort det riktigt fint där inne!


Gustav & Adeline

Idag har jag gått och varit nervös på jobbet. Min bror och hans tjej fick i fredags veta - sent-i v38 att deras bebis vänt sig åt fel håll. Huvudet upp, fötterna ner. Så idag väntade de på samma öde som jag hade för 8 månader sen. Ett vändningförsök. Tiden bara gick och jag tyckte att de borde varit klara till 11.00. Vid 12 tiden kunde jag inte hålla mig längre, utan går in till förlossningen och efterforskar i saken.  Tillslut får jag tag i brorsan, och får höra att allt lyckligtvis gått bra, men att de var tvunga att komma tillbaka och ligga i ctg-kurva 2 ytterligare timmar. Jag kunde fälla ett par glädjande tårar!  Skönt att vändningen lyckades. Jag gick och bet på naglarna och fick inget vettigt gjort efter den tiden de borde varit klara. Stackars dem (inklusive mig) som fått vara med om detta. Det är inte allt för kul kan jag tala om. Därför känner jag mig jätteglad för deras skull, att vändningen lyckats. Nu håller vi tummarna att den här bebisen ligger kvar, och inte gör som Agnes- snurrar runt 100 ggr till. 
 
 
 
Synd att de inte fick bli igångsatta, som vi fick.... Hoppas att er bebis vill komma ut snart! Faster längtar! Agnes börjar bli så stor nu!! :)

Steeel

Nähe, det blir ingen promenad idag. Haltade mig in till köket från sovrummet nu på morgonen. Det får bli brummaren istället, som jag trodde. Det är nog bäst att vila ut det här låret. Undra om det är nån sträckning eller vad det kan vara? Suger gör det iaf!!! Jag som inte ens "övertränat" när jag fick problem. Sista veckorna har jag hållt mig till ca 3 löp pass bara.

Sen har jag vaknat med halsont också. Det ogillas Big Time... Jag har verkligen försökt hålla mig borta från alla med förkylningssymtom. Sist tog det flera veckor för mig att bli frisk. Och det var drygt när jag var inne i en frisk springperiod. Men Ifs, nu kan jag ju inte springa på ett par veckor ändå ;)


Nästa fråga då... Bli skjutsad, eller köra själv. Hmmm vi får se vad Agnes tycker... Om hon sover så kan hon fortsätta sova. I natt har hon varit vaken en gång (vad jag känner till) Så första natten i eget rum måste ha gått hyfsat iaf.


Byta rum med varann...

Är vad vi har gjort idag. Det tog ungefär hela dagen.

Alla bytte rum. Agnes fick Ludvigs rum. Micke och jag tog Williams rum och grabbarna fick dela på master bedroom. Det blir nog bäst så här.

Det blir lite trångt att ha Agnes saker överallt i vardagsrummet, tvättställ ungar som inte får plats, och grabbarna som bara bor här varannan vecka umgås mest ändå tillsammans i Samma rum om dagarna. Veckorna de inte är här står två rum tomma. men viktigast av allt. Agnes får sova i eget rum, och kan förhoppningsvis slippa bli störd av oss, hosta, snarkningar, när vi vänder oss i sängarna osv. Det här blir nog jättebra, och när grabbarna blir så stora att de behöver egna rum- så har vi hunnit köpa hus!

Så nu ska jag strax gå och boa in mig i nya rummet. Sova tidigt så jag orkar upp 30 -40 min tidigare än vanligt ;)


Långsam Jogg i 5 km...

...blev istället intervallträning. 8x3 min /1min vila. = 36 min aktivitet. Anna var med mig första 5 minutrarna, innan vi tappade bort varandra..

Haha, jag vet, det låter ju galet, men jag orkar inte gå in närmare på vad som hände. ;)

När vi sedan hittade varandra så hade hennes onda lår sagt ifrån ordentligt.

Både hon och jag var halv-halta när vi gick ut, och att då springa intervall kanske var det absolut dummast vi kunde göra med varsitt skadat ben.

Jag tänkte mer på att "va bra, då kan vi vila lite emellan" Men att man skulle ta ut sig mer än vanligt under själva löp-passet blundade jag för. Ända tills jag haltande sprang iväg mina första steg.

Jag klarade dock att slutföra, men nu behöver låret vila. Minst en vecka, kanske två.

Vi får se om det blir en promenad till jobbet i morgon bitti och sen styrketräning direkt efter jobbet. Så ser min plan ut iaf. Men jag är ju inte den som är så morgon pigg. I morgon bitti kommer jag hitta på alla möjliga ursäkter för att slippa promenera. Men jag ska försöka ha lite självdisciplin. Träning efter jobbet ska jag nog klara fint iaf!

Bil eller ben... Jag får bikta mig här i morgon....

Ksnske har jag ont när jag går också ;)


De väntar på mig..

...härligt skitiga och använda!


Ny dag nya tag

Runt 6 snåret vaknade jag upp med förrgårdagens mascara, med tung kropp och tandvärk, till fågelkvitter i form av två stora blåa, uppspända, glada ögon brevid mig. Jag talar om Agnes. Lilla BUSAN. Man kan inte bli annat än glad i hela kroppen när hon ler mot en.
 
En ipren, tre koppar kaffe och tre timmar senare känns det faktiskt riktigt bra. Min sinnesstämning är helt annan idag än i går som  var en riktig skitdag, Jag har varit subfebril, och kanske var det därför jag sov bort hela dagen igår, och dessutom hade jag ett riktigt taskigt humör. (tillsammans med övriga familjemedlemmar)
 
Subfebril-tandvärk-och ont i benet. Den här tandvärken efter tanddragningen har inte varit så rolig kanske. Tvångsbantat och kombinerat alvedon och ipren tre dagar. Tillslut blir man inte så glad. 
 
Nu efter iprenintag så känns det ju så bra att jag funderar på att ge mig ut på jogg... Kanske är det dumdristigt, med tanke på att jag inte är kry, men det skulle göra gott för själen tänker jag. Se på Anna tex. Hon gav sig minsann ut i går och sprang 2 mil.. Trots sitt ben... Och det gick ju bra. Det enda som händer är ju att man blir ännu mer halt efteråt. (jag hör själv hur det låter)
Men som jag har sagt förut, så blir det som ett gift. Man vill bara ha mer, man suktar efter den där enorfinkicken som är enorm för sinnesstämningen. Tänk vad lite träning kan göra med kropp och själ?
Vi får se hur jag gör, om jag är smart och stannar hemma, eller om jag kör en 5a i lagom lugnt tempo.
 
 
 
 
Jag måste fundera ut en plan hur jag ska få träningen att fungera. Jag har ju vissa mål som jag vill uppnå. Mina mål:
 
-Det ena och det främsta målet är att omfördela mitt fett på kroppen. Kanske förinta vissa delar av det helt. Eller iaf omfördela gravidkilona så att huden och fettet sätter sig på rätt plats igen.  Några kilo minus skadar mig inte, men jag har ingen press på att gå ner i vikt. Jag känner mig hyfstat nöjd ändå för tillfället. 
 
-Jag måste öka min kondition ytterligare. Jag har gjort stora framsteg och jag är ivrig att fortsätta att förbättra min kondition.
 
-Jag måste styrketräna. Jag märker att kroppen inte orkar hållas upp när jag springer långdistans. Jag får ont i ryggen och benen är som spagetti ibland. Därför måste Jag träna rygg och ben. Och då kan jag lika gärna träna hela kroppen, annars blir det ju tokigt :)
 
- Ett annat mål är att Jag ska springa något mil-lopp i sommar, som jag ska träna för. Gärna något lopp med flack bana  eftersom att jag är nybörjare och gärna i stockholm. Så att man kan äta och dricka något gott efteråt. (finns ju några ställen att välja på då menar jag) Gärna tar jag sällskap av nån som vill springa med mig! Ju fler ju roligare! Så vet ni nåt roligt lopp, så hojta till så kör vi!
 
-Kosten måste också ändras. Just nu är det alldeles för mycket skitmat. Mer grönsaker is the shit, tänkte jag. Om jag har rätt? Ingen aning. Men ska testa detta. Mindre potatis/ris/pasta och mer grönsaker. Det var Debbies idé ;)
Just nu ser man inga grönsaker på min tallrik.
 

Nu under vintern kan jag inte springa utomhus. Eftersom att mina luftrör stryper mig vid kyla, så har jag istället tänkt att jag ska träna inomhus 4 pass i veckan. 2 pass kondition och två pass styrka. Eller både styrka och kontidon 2 dagar och 2 dagar bara styrka. Va tror ni? Funderar även på att promenera i rask takt till jobbet vissa dagar i veckan. Hur ska jag kunna få tiden att räcka till?  

Jag ska nog komma på något...
 
Men nu till dagens problem. Springa eller vila.... Vi får väl se!
 
 
Nu är frågan.. Jogga eller inte jogga.
 

Slapp lördag

...med taskigt humör på hela familjen.

Den här dagen är ingen man kommer tänka tillbaka på och längta till om man säger så. Inte så som den fortskridit hittills iaf.

Egentligen kunde den få vara slut redan för min del. Alla är gnälliga. Vuxna och små.

Micke skulle ut på en runda men blev hemma.
Och Jag hade velat gå ut och jogga jag med, och var halvt på gång, i tanken iaf. Men det slår mig ju faktiskt att jag fortfarande har ont i benet (sen jag sprang med Anna förra helgen) och det är väl ingen idé att späda på smärtan egentligen. Jag haltar ju t o m stundvis.

Nä det får bli en moffar dag. Jag får försöka fånga upp det här med motion på väg till och från jobbet i stället tror jag. Enklare att få det gjort så kanske?

Nu la jag Agnes för sista sovstunden idag, och grabbarna gick till Ica för att köpa lördagsgodis.

Nu blev det alldeles tyst här. Ska njuta av tystnaden en minut... Tjing :)


Fredag kväll och ledig helg

Ser fram emot helgen! En ledig helg! Ska bli så skönt att bara vara. Slippa väcka upp barn, och mig själv med för den delen.

Ikväll blir det slapp-kväll med hämtpizza, och ett glas rött, barn film och senare även en film till mig och Micke.

Dagarna rinner iväg och det är mörkt redan innan man är hemma från jobbet.

Idag har jag iaf hunnit umgås och busat med Busan. Hon är för himla härlig. Hon har börjat stänga av förstärkaren och på så vis försvinner även bilden på Tvn. Hon kryper dit fort som sjutton och stänger av, innan vi hinner "fånga henne".
Sen smyger hon krypandes in i Ludvigs rum också, och sen när hon hör att vi kommer efter så skyndar hon på. Benen går i ultra speed.. Sötnosen <3 allt för att vara i Ludvigs rum. Tyvärr bor det mycket lego där och det är en av anledningarna att hon vill dit tror jag.

Just nu är micke och Ludvig på väg och hämtar William från sitt skoldisco.


Snygg kille va?!


Okej då..

Det var inte så farligt... Allt var över på 20 minuter. Från att jag klev in tills att jag gick ut..

:)


Så här känner jag mig!

..


Snart tandläkaren

..jag som inte har tandläkarskräck har plötsligt, så här 40 minuter innan besöket drabbats av nån form av panik.
Jag har nog t o m fått en liten släng av dödsångest om jag ska vara helt ärlig.

Det känns ungefär som sommaren för två år sen när jag med fri vilja spände fast mig i karusellen fritt fall på grönan. Jag åkte sakta upp och bara väntade på att ramla ur och dö ungefär. Jag panikgrät och hade svimningskänsla och skrattade samtidigt. Så känns det nu med. Hjäääälp!

Ser scenariot framför mig. Tanden måste ju vara bauta stor och sitta fast bauta hårt. Sen har de en stor tång, och så får de säkert skära massa.

När Anna drog ut sin visdomstand så blev halva ansiktet svullet.

Sen förväntar de sig att man ska åka dit frivilligt? Nä, nu får de nog fånga mig först... Hjäälp!

Nej då, det går säkert bra. Håll tummarna...


Kvällskrubb

För några år sedan började det här med guaccemole. Det smög sig sakta på när jag varje fredag kunde konstatera att
Jag kan äta upp dippen av guaccemole gjorda på 2 avokado själv varje gång vi åt tacos. Det smakar så himla fint, och lent och det vattnas i munnen av bara tanken.

Men nu har det börjat generellt kan man säga.

Jag har ju upptäckt kombinationen kaviar - avokado. Nu har jag även börjat ha det som pålägg. Finncrisp, avokado & kaviar. Sen så är det tt mättande också! Jag längtar redan till nästa gång. Dvs i morgon.

Ser det inte gott ut såg säg?


Hemma från 4 års kalas!

Idag har vi varit och firat min brorsdotter på hennes 4 års kalas. Massa rosa presenter blev det. Adeline hade gjort ett par fin-fina tårtor. Hon är så kreativ. Jag skulle inte klara det alls. Kanske får jag anställa henne för en legotårta lagom till mars och Ludvigs 6 års tårta!


Angående tandläkaren..

...Så hade jag skött mig. MEN (!!!) jag ska tillbaka i morgon bitti redan och dra ut en visdomtand...tur att jag inte har tandläkarskräck ;)

Eftersom jag inte har någon visdomstand där nere så har inte tanden där uppe nån "kompis att möta" så övertanden började växa konstigt, och därför ryker den i morgon.

Tänder i överkäken sägs vara lättare att dra ut än de i nederkäken pga av överkäken sitter fast i skallen och underkänner är en lös led.
Så nu har ni lärt er nåt nytt kanske? :)


Sjukhusgymet

Igår när jag skulle bli upphämtad efter jobbet, så hade Micke tillbringat 1 timma på gymet med TRE barn... Jag fattar inte att han ens vågar! Lite stöddigt faktiskt! Jag skulle bryta ihop redan på väg dit tror jag :)

Iaf tog vi oss dit idag med. Utan de två äldsta, men agnes kröp runt där inne och verkade så nöjd så. Jag sprang 4 km på löpbandet, i rask takt, och tränade styrketräning i form av rygg och ben. Musklerna var då svullna och spända efteråt, så det kändes super! Tanken är ju att jag ska börja springa lite inne nu när det blir kallare ute. Fast, det var ju inte alls lika kul inomhus som utomhus. Jag får köra korta snabba distanser under vintern kanske? Och kombinera med styrka!


Tandläkaren

Sitter just nu lite oväntat hos tandläkaren. De ringde igår kväll och hade fått återbud så då fick jag chansen eftersom det ändå börjar bli dags. Spännande att få domen sen.. Om jag skött mig!


Soffhäng

Dagarna susar förbi. Tiden går så fort!! Nu har jag jobbat hela helgen, och ligger nyduschad, nyäten och myser i soffan med pyjamasbyxor under en filt.
Pojkarna är här, och familjen är hel igen. Nu ligger alla barn och sover i sina sängar... Det här är kvalitetstid det med! :)

Nu solsidan- inspelat från i går!

Tjing!


Dinner is served!

Mmm


Jobb och jogg

Sexdagarsvecka på jobbet. En dag ledig, och träning och familj.
 

Det här blev ju en riktigt bra vecka. Jag tänkte ju att jag skulle vara supertrött eftersom att jag jobbar 6 dagar av 7 och sover lite halvdåligt på nätterna. Men Direkt efter jobbet i Onsdags så åkte vi ju ner till Gusum. Det var en riktigt trevlig vistelse, vi fick sovmorgon, träffa både Mickes Mamma, Bengt, systrar och även hans bror. Dessa dagar (onsdag kväll-torsdag-fred morgon) var kvalitetstid! Det känns rätt skönt att bara få lite miljöombyte. Sen så är det ju kul att de får se Agnes utveckling. Det börjar bli riktigt roligt att följa henne, det är nya framsteg hela tiden. Igår tittade även hennes första tand fram. 
 
 
Micke står vid spisen. i kväll blir det ett glas rött och porterstek och hasselbackspotatis. Det ska bli skapligt gott. Jag är superhungrig.
 
Har nyss kommit in från ett jogging pass med Anna! Hon sprang hit- sprang 5 km med mig- och sprang hem. 17.5 km. Hon är så himla duktig- så duktigt att jag blir riktigt imponerad. Hur orkar hon?
Jag var tvungen att bevisa att jag "kan springa" så det slutade med att jag sprang på rekordtid. Jag är Så himla nöjd och stolt! 5 km på dryga 31 minuter :) Det är så kul när man faktiskt märker sina framsteg så tydligt.
Nu Innan maten är jag TVUNGEN att ta ett mellanmål.. Idag blev det detta. Avokado med Kaviar! Tvärgött!
 
När vi var i Gusum och skulle ut och jogga så siktade jag på milen. Min plan var ju att vara minst 10 minuter snabbare än förra gången, och även där förbättrade jag mig med 13 minuter! Det är ju inte illa pinkat för en nybörjare som mig :) Det var så pass att Micke blev intresserad att haka på när han hörde att jag skulle planera att gå ut för milen. Så vi joggade ihop. Jag framför, och han bakom... I spöregn. När vi kom fram var vi både svettiga och dyngsura. Dyngsura var vi förresten redan INNAN vi börjat jogga. Vi var faktiskt blöta direkt. 
 

Nu är det 2 dagar kvar på tävlingen, och jag tror att jag faktiskt kan ta ut segern i förskott. Jag leder nog med kanske 10-12 träningspass mot de övriga. Det blir svårt för dem att slå mig på 2 dagar.... :) Min vinst är att slippa laga mat, och slippa diska. Bara att softa, dricka ett glas vin och vänta på 3 rätters kanske? ;)
 
 
Nu ska jag umgås med min fina flicka, äta mat, och invänta "så mycket bättre". Himla bra program det där!
 
 

Farmor och Agnes

Farmor klär på en omöjlig Agnes. Vi kan konstatera att Agnes blivit lite rörligare än sist ;)


Bilblogga

Passar på att skriva lite från bilen. Vi är ju den impulsiva familjen och idag impulsbestämde vi att vi skulle dra till Mickes mor och BENGT. På väg dit impulsbestämde vi även att vi skulle byta däck. Och det var ju bra eftersom att det ändå kan vara lite halt på vägarna nu.

Jag är ledig i morgon och det kan vara skönt med lite miljöombyte. Sen så känner jag att det händer så mycket med Agnes utveckling som jag inte vill att de där nere ska missa ;)

Det har varit energikrävande att komma tillbaka till jobbet. Inte negativt på nåt sätt utan mer att det är mycket intryck som ska tas in och när man kommer hem så är det bara att kämpa för att hålla sig vaken. Soffan lockar, och ögonlocken är tunga. Näst intill omöjliga att hålla öppna. Det tar nog några veckor att ta igen sig.

Den här tröttheten sätter lat -Simone i stand by läge och saker runtomkring blir vilande (lidande). Då pratar jag bla om hemmet, jogging och bloggande och umgås! Egentligen orkar jag ju knappt prata i telefon. Jag orkar inte vara aktiv just nu. Jag vill bara vara själv och inte göra något alls. Men snart ska jag rycka upp mig igen...

Det har ju varit ett tufft år bakom mig, och på nåt sätt börjar det komma i fatt mig. Jag har ju bara betat av åkomma efter åkomma, jag har aldrig stannat upp och tänkt efter vad jag gått igenom. Och jag/vi har inte haft det lätt. Min kropp har varit ett vrak, och min själ känns trasig. Det är inte så mycket som känns kul just nu. Jag frågar mig varför vi var tvungna att gå igenom allt det här?

Samtidigt vet jag att varje minut som jag ältar det förflutna, stjäl jag en minut av min framtid. Så jag ska kämpa för att vara positiv.

Men det svåra här är att komma upp över vattenytan. Jag vet inte hur jag ska göra för att hitta tillbaka till mig själv, hitta en väg och sen välja vilket håll som är rätt håll att gå åt.

Jag är en stark person, jag har mycket i mitt bagage vad gäller livserfarenhet och kriser och jag kommer komma upp till ytan igen. Det vet jag. Jag ska bara hitta rätt väg.. Och det får väl helt enkelt ta den tiden det tar.

Den här lilla människan gör mig dock alltid glad <3


Söndags jogg

Idag var jag ute på jogg... Jag var tre sekunder på fel sida av minuten. Men rekord blev det iaf, säkert med 20 sekunder mot tidigare joggingpass. Känns kul att det händer nåt iaf. Jag tror ju inte på det, förrän jag är färdig och faktiskt ser tiden på pulsklockan. Idag blev det bara 3 km, och det gick sååå trögt, och jag hade faktiskt ingen aning att jag sprang mot rekordtid.  Tre ynka sekunder, och jag hade varit under 18 minuter. Jäkla skit! Nästa gång kanske? Eller, så fortsätter jag så här. Det kommer när det kommer. Det är kul att tävla mot sig själv, men jag har trots allt tagit nya rekord mest allt jämt sista tiden. :) Mitt  delmål har ju varit att snitta på 6 min/km.. Jag kan ju nästan säga att jag klarat det målet med! Man kan om man vill!!
 
 
 
 
 
 
 
 
Denna bilden är från förra helgen... När jag var i Vilsta och sprang med Natta.
 
 
För ett par månader sen så sökte jag tips hos en kollega som är väldigt haj på det här med springeri. Hennes tips till mig var att springa LÅNGSAMT,  så långsamt så att det var okej att en rollatortant gick snabbare än mig, och till och med gick om mig om så var nödvändigt.
 
Den här bilden reflekterade jag inte ens över, förrän när den kom upp i datorn. Jag hade ingen aning om att jag sprunigt om henne.. Men här är vi. Jag sprang äntligen om rollatortanten! Precis lagom till målgången så tog jag henne....
 
 
 
 
:)

Förflytta sig

Busan har härmed börjat förflytta sig mellan möbler. Hon stod vid bordet och tog tag i soffan. Sötnöt <3 mamma är stolt!


Mina fina pojkar!

Måste bara dela ett par foton på prinsarna. Mina fina killar! Här är Ludvig
 
 
 
 
 
 
 
 
och William
 
 
 
 
Sen så får väl fotografen Micke ta åt sig lite av äran till dessa fina kort.

Alla helgon...

Ikväll blev det ett besök hos pappa, och i minneslunden, där Mickes Mormor och Morbror ligger. William fick tända ett ljus i lunden. Det var lite svårt för honom att välja var det skulle placeras, men tillslut så ställde han ner det tända ljuset, efter att ha vandrat runt överallt och försökt hitta en lämplig plats.
 
Det är mäktigt med alla ljus som lyser och man kan stå länge och bara titta och tänka. Nu hade vi alla barn och även Gustav och Adeline, och Viktoria med oss, så att stanna kvar nån längre stund var överreklamerat. Det var så mörkt, så man var nästan tvungen att hålla i handen för att inte tappa bort varandra.
 
Här är Minneslunden 
 
 
 
 
 
 
Många ljust runt dammen i lunden
 
 
Det är tungt att tänka på att pappa är borta. Samtidigt så har det gått så många år nu, så jag har lärt mig att hantera smärtan. Det har gått 11 år sedan han valde att lämna oss.
 
Det var en sommarmorgon...7 juni. 2001.
Det ringde på dörren. Utanför stod två poliser, som kom med ett dödsbud. Min pappa var borta. Han var död. Jag var 23 år. Just då tyckte jag att jag var rätt gammal. Men jag var för ung för att förlora min pappa.
De ville komma in och prata. Jag förstod inte vad de skulle prata om. De förklarade igen, "din pappa är död". Jag förstod fortfarande inte. Det var väl klart att han levde, va snackade de om? Hur skulle de kunna veta att han är död? De måste ha missuppfattat informationen, min pappa bodde ju inte ens i Eskilstuna, utan i stockholm.
 
De bad mig ringa någon som kunde komma över till mig, så att jag inte skulle vara ensam. Men just den här dagen så svarade inte en enda människa i telefon. Inte någon alls! Jag ringde överallt, och ingen lyfte luren. 
Poliserna vägrade gå - för att jag var så chockad. Inte förrän någon kom över till mig. Och precis så blev det. I två långa timmar satt de hos mig. Pratade, stöttade.  
Tillslut fick jag tag på min dåvarande pojkväns mamma. Hon skyndade sig över till mig.
 
Jag hade velat tacka de där två poliserna. Men jag hade glömt deras namn innan de ens gått utanför dörren. Det kan störa mig än i dag. Jag sa aldrig tack. Och jag hade velat att de skulle vetat hur mycket det betydde för mig att de fanns vid min sida.
 
Det tog ett halvår för mig att förstå att han var död. Att han aldrig mer kommer komma tillbaka. Fan! Det var alldeles för tidigt! Han fick aldrig träffa sina barnbarn. Han hade varit så himla stolt. Jag hade varit så himla stolt om jag fått visa upp dem. 
Tänk om de bara kunde få träffas en enda gång...! En enda gång? Nu blir det aldrig så. JÄVLA SKIT!
 
Men grabbarna har varit med till graven varje år. Och nu är det ju så här det är. Det är bara att acceptera. Livet har sin gång. Många går alldeles för tidigt. 
 
Jag älskar dig pappa <3 och jag saknar dig!!! 
 
 

 
 

 

Fredagsglidar'n

Agnes sköna fredags stil. Det börjas i tid- fötterna på bordet fredagsgott i munnen :) En gammal avdankad tom flaska, är god att fredagstugga på.


Lite annorlunda upplevelse

I går kväll var jag med om en lite annorlunda upplevelse. Jag hade varit iväg, hela dan, och skulle parkera bilen och gå hem. När jag låst bilen hör jag en förtvivlad röst i mörkret;

-"Hallå! Stanna! Jag behöver hjälp! Du måste hjälpa mig! Jag har mitt barnbarn inne i lägenheten, hon är 2 år och har råkat låst dörren, och kan inte låsa upp igen. Hon är själv där inne "

På farstun står min barndomskompis moster, en av våra grannar näst gårds. Utan ytterkläder, utan skor, utan telefon. Hon fryser, hon är lite panikslagen. Förtvivlad. Det kan hända mycket med en 2åring på kort tid.

Hon hade varit ute för att ta ett bloss när lillan hade låst dörren. 2 år bara!

Jag hjälpte till med varma kläder, samtal, till bl.a. SOS, polisen, Securitas låssmed och till sist- vår fastighets journummer. Pagoden.

Jag blev lite förvånad att det skulle vara så svårt att få hjälp fort! De måste väl förstå att det kan uppstå panik från både barnet och farmodern!

Vi hörde flickan hela tiden och hon lullade runt där inne. Sen blev hon tyst. Då blev det ju lite oroligt att något hade hänt där inne, men när pagoden -eloge till dem- kom ( så fort) så hade tjejen somnat, med Bamse på dvd
:)

Nyss ringde det för dörren.. Det var grannen som kom för att visa sin uppskattning. Jag tyckte inte att jag gjorde så mycket, men för henne betydde det allt! Hon var så tacksam, och jag blev så glad i hela kroppen!

Med sig hade hon denna, en liten present för att Visa sin uppskattning.
Åh va rörd jag blev!
Nu får den pryda mitt vardagsrums ord!


Triss i hjärtan

Mitt liv!


Biskvier & chokladbollar

Fredag.

Jobb

5 km Jogg

Tacos

Fredagsmys

Hemgjorda småbiskvier & chokladbollar a'la Ludvig, William och Micke

Det känns så skönt, att jag äter dessa bakverk med gott samvete. Det är fredag, och jag har rört på mig hela dagen. Jag kan lägga upp fötterna på bordet, bara känna in lugnet, slappna av och ta helg!