Jobbdag
Har börjat känna mig lite sämre på kvällarna i min myastenia. Vet inte om det beror på att jag jobbat mer än vanligt, eller om det är en kombinerad stress, med virus.
Ikväll fick jag även till ett egenkomponerat litet cirkelgympass, där hela kroppen fick kämpa. :)
Jag och Anna var ute på grappa och käkade pizza i helgen och tog ett glas vin! Det var inte igår kan jag säga! Mysigt 👍
Nu kommer prinsarna så jag ska kramas lite. Tjing!
Jag är ju sjukt stressad över flytten, hur allt ska klicka liksom. Byta lägenhet/radhus med någon är inte optimalt. Det innebär flyttstäd innan själva flytten i princip. Vi flyttar ju samtidigt! Det kommer bli värsta kaoset! Men när vi väl är på Plats i radhuset kommer det bli skitbra :)
Jag har varit halvrisig sen nyår med hosta och varit subfebril. Men igår tog jag mig äntligen utanför dörrarna på ett halvmilsjoggpass efter dryga veckans uppehåll. En halvmil körde jag och Cissi på, och Gud så skönt det var. Graderna låg ungefär runt nollan, eller möjligtvis på pluskanten, luften var frisk och man blir ju så himla pepp! Nästa gång ska jag öka till 6-7 km tänkte jag. I ett desperat försök att snart kunna nå mina gamla tider och distanser.
Tyvärr blev ju dubbelseendet ett faktum efter joggen och kvällen blev rätt jobbig. På nåt sätt kan det ändå vara värt det, för det är ju som balsam för själen!
Ikväll fick jag även till ett egenkomponerat litet cirkelgympass, där hela kroppen fick kämpa. :)
Bjuder även på en bild från helgen på Nybergskorna.
Jag och Anna var ute på grappa och käkade pizza i helgen och tog ett glas vin! Det var inte igår kan jag säga! Mysigt 👍
Nu kommer prinsarna så jag ska kramas lite. Tjing!
Å-loppet.
Det blev visst ett ålopp för mig i år. Mitt första. Men gåendes. 
Redo...
Grymt impad av natta som gick i mål på samma tid som förra året, och inte ens tränat inför loppet!!! She's My girl <3
Jo då, man fick medalj trots att man nästan var sist i mål :)
en bekant skrev ut på Facebook att hennes promenadkompis blivit sjuk. Så jag tog hennes plats :) en trevlig långpromenad, som faktiskt ökademin motivation till jogg (som varit bortblåst) ett snäpp.
Redo...
Både igår och idag har jag varit ute på jogg. I går 3 km och idag satsade jag på 4 km. Bägge turerna har gått snabbare än på länge och de har känts jättebra i kroppen!
Dock har min sjukdom varit väldigt jobbig sista veckan så egentligen är jag sjukt imponerad över mig själv att ha ådstakommit små joggrundor och promenader alls. Dubbelseendet har varit så drygt, och det har varit riktigt jobbigt att jobba. Nu får det banne mig vända... Det här går ju liksom inte...
Promenad Gusum runt
Idag blev det hemfärd efter en fin helg i Gusum. Tänkte dela med mig av lite bilder från morgonrundan som blev lite oplanerat längre än väntat. Så kan det gå om man går vilse :)
Dags att säga hejdå för den här gången.... As usual i Bengts famn.
Hemma igen åkte vi ju förbi mickes bardomsvän och som av en händelse råkade det stå en helikopter där, som killarna fick provsitta. Nu vill de ha en helikopter. Say no more.
Det blev mestadels promenad med några inslag av lunk/jogg/löpning
Naturen är underbar och själen blir heelad
Sen blev det lite andra aktiviteter
Dags att säga hejdå för den här gången.... As usual i Bengts famn.
Hemma igen åkte vi ju förbi mickes bardomsvän och som av en händelse råkade det stå en helikopter där, som killarna fick provsitta. Nu vill de ha en helikopter. Say no more.
Kvällen avslutades med en 3 km jogg... Så 11 km i benen efter denna dagen så gosar jag ner mig i sängen och stänger igen för idag.
Tjing!
Solig vecka
En vecka med sooool, grillkväll, sångstunder, öppna förskolan och en hel drös långa härliga morgonpromenader.
Vi satte oss även i kyrkan och hade det lugnt och skönt en stund
Y
Bilder från helgen när farbror Peter fotade William
Sedan har veckan bestått av
Pampig ek, som i he gör dig sin fulla rätt på bild...
Nu väntar en VÄLBEHÖVLIG jobbhelg! Min Tur att dra mitt strå till stacken!
Jag är tacksam att jag orkar gå i a f :)
Öppna förskolan är en favorit. Där tillbringade vi vår tisdag
Vi satte oss även i kyrkan och hade det lugnt och skönt en stund
Y
Grillkväll med Ludvigs klass medans w hade fotbollsträning
Och Ludvig bjöd på skönsång.
Han sjöng, gjorde alla rörelser och han LOG. Lite olikt honom att vara så deltagande, men jätteroligt förstås!!!
"Jag är SEX ÅR och jag har tappat tänderna, Aaaaaaahhhh,Aaaaaaah"
Störtskön låt!
Bilder från helgen när farbror Peter fotade William
Sedan har veckan bestått av
Jogg
Och en hel drös 7-8 km's morgonpromenader pre frukost!
Nu väntar en VÄLBEHÖVLIG jobbhelg! Min Tur att dra mitt strå till stacken!
Fotboll i strålande sol
Morgon pw. 3,3 km. På rekordtid minsann. Alla kilometrar under 9 min/km. 
Hem och svida om (duscha- japp jag blir genomsur även av promenad) och dra på fotbollsmatcher och heja fram Williams lag.
1förlust och 1vinst blev det idag.
Första matchen var farfar farbror och faster med och kikade på :)
Sen blev nån trött och somnade sött på golvet här hemma. Alldeles för sent för sitt bästa, men efter en dag i sol så blir man trött. Även mamman blev trött och sov en skvätt.
Kvällen bjöd på en långsam jogg med Natta. Det var välbehövligt då jag av nån anledning varit grinig sen i eftermiddags.
Nu är jag ännu tröttare. Inte ens skorna har jag orkat få av mig. Här sitter jag ja. 
Mysig dag med familjen
Morgonen börjar på stadsbiblioteket dör vi var inbjudna till en sångstund/konsert med Agnes förskola. De har ingått i ett projekt som handlar om "här dansar herr gurka"
Ludvig bestämde sig för att vara mästerkock och idag blev det grillade hamburgare. Made by Ludvig.
Och lilla skitungen
Kvällen bjöd på en solig jogg! Underbara väder
Hela 2 barn dök upp på konserten. Rätt dåligt kan jag tycka. Men å andrasidan är det helg och folk kan ju vara upptagna, eller lata.
Efteråt passade vi på att undersöka barnavdelningen och där läste jag och Agnes böcker och utforskade lite.
Väl hemma fick jag åter igen, som nästan alla dagar ta en sovstund.
Eftermiddagen har bestått av premiärbad för killarna. Galningar.
Den har de varit hos marcela och friserat håret också. Så Nu är de fina och somriga.
Klanen
Ludvig bestämde sig för att vara mästerkock och idag blev det grillade hamburgare. Made by Ludvig.
Och lilla skitungen
Kvällen bjöd på en solig jogg! Underbara väder
Vilken underbar dag!
Strålande sol, lek på gården, fika med grannar. Och en lugn jogg! I skogen!!
Sen så fick jag ett fint gudmorsbevis (och fick genast ångest att inte Agnes faddrar fick såna - det hade jag inte en tanke på!)
Men jag börjar med gårdagen, som var minst lika bra!
Dagen började med att farmor och Bengt kom på besök, och sedan bar det av på namngivelsecermoni.
Jag fick äran att bli gudmor till lilla Ella. Det var en vacker ceremoni och solen lyste över oss och det blev en fantastisk dag! Tyvärr fick jag inte några bilder därifrån men kommer lägga in några i efterhand så håll utkik.
Jag och Agnes hade gjort oss fina och bar bägge två en fjäril i håret
Sen så fick jag ett fint gudmorsbevis (och fick genast ångest att inte Agnes faddrar fick såna - det hade jag inte en tanke på!)
Texten fick mig nästan till tårar, det som höll tårarna tillbaka var nog allt folk som satt med blicken riktad mot mig... Men riktigt rörd blev jag!!
Idag har vi varit ute i princip hela eftermiddagen. Så himla skönt! Jag har suttit hemma på Emmas altan medans Agnes och Lias har lekt.
En riktig busunge badade och busade fram till läggdags. Härliga unge!
Just ja! Mammas väska får alltid hänga på hatthyllan. Varför skulle det vara annorlunda för Agnes? Varför ska hennes väska ligga i en låda när mammas får hänga?
Nån måtta får det vara!!
Nu har Agnes väska också en plats.
Kvällen bjöd på jogg/promenad med 2 minuters intervaller. Lugnt och fint!
Och hur skönt som helst ju!
Njutningsfaktor var hög, och flåset var så där lagom. Jag hann aldrig bli ansträngd, och allt för benets skull. Min gamla skada alltså. Törs inte börja för hårt. Min nya vurp- skada kändes inte alls. Dock kan jag knappt nudda benet. Men springdugligt, ja det var det minsann! Det tackar jag å ödmjukast för. Tack och bock.
En jogg i solnedgång... Hur underbart som helst
Fy bubblan!!!
Det var riktigt katastrofalt tunga ben idag på den planerade joggen. Och flåset var som att jag inte sprungit ett steg tidigare i mitt liv. Varje kilometer kändes som en mil. Det var Helt klart den sämsta rundan i historien.
Men man måste väl ha nån riktigt kass runda ibland för att uppskatta de andra rundorna bättre?
Jag och Natta sprang en annars kanonrunda kronskogen. Vi komponerade en 3 km rutt utan långa backar, och som man enkelt kan ta två varv genom utan att bli trött på omgivningen.
Idag var ju en av mina sämsta dagar och det visade sig på fler sätt än flås och tunga ben. Jag snavade minsann och flög mer eller mindre handlöst mot marken. Jag höll blicken för högt och hade inte koll på alla rötter sörrni. Jo då, de fanns där. Rätt exakt där min fot planerade att landa. Istället slutade det med ett till ont underben. Tack och lov det andra benet än det jag kämpar för att få springdugligt igen. Så nu kan man säga att jag har ont i bägge underbenen! Braigt va?
(Läs att det är mitt ironiska tonläge i texten)
Det slutade med tre stora blåmärken, och har jag tur så är det bara dem som gör ont, och inget värre.
Tur att ingen såg mig. Ja, förutom natta då :)
Fint pyntat i skogen ;) antar att det är Agnes förskola som haft nåt för sig.
För någon dryg månad sen sprang jag 15 kilometer och var inte i närheten av tröttheten jag kände idag.
Den nakna sanningen...
Men man måste väl ha nån riktigt kass runda ibland för att uppskatta de andra rundorna bättre?
8 dagar sedan sista inlägget...
Och jag har hunnit med att jobba, vabba promenerat och joggat.
....och ett glas vin till mammorna!
Som
Och ikväll mina vänner! En hlgst njutningsfull promenad/lunk med bästa Natta! 6,5 kilometer upptäcksfärd i skogen. Längtar redan tillbaka! Va händer nu? Ska jag börja älska skogen??? 
Jag har lovat mig själv att börja springa på detta lite bättre underlag. Skogsmark! -för benens skull!
Agnes blev riktigt dålig i fredags. Frossbrytning mellan varje alvedondos. Dvs typ var 4e timma. I söndags fick vi söka akuten eftersom att varken Ipren eller alvedon hade nämnvärd effekt. Inte ens i kombination av varann. Hon kom liksom aldrig under 40, utan höll sig mellan 40-40,5 och klagade på aaaaj på nån oidentifierbar kroppsdel. Därför var vi tvungna att kolla upp läget. Hon var jätteröd i halsen och hade öroninflammation på ena örat. Och ett crp på 124. Men idag kom både halsodling och urinodling tillbaka negativt. Och nasofarynx odlingen verkar ligga och odlas i akutens sopor, då det är spårlöst försvunnet. Så man kan ju anta att det är där basiluskerna sitter? 10 dagars antibiotika 3ggr om dagen får henne dock att bli bättre!
Igår och idag har hon t o m orkat vara ute!
Idag tog hela familjen en cykeltur på 7,5 kilometer i skogen. Backe upp och back ner. Agnes skrattade glatt i cykelsadeln i nedförsbackarna. Fort gick det må ni tro!
Igår blev det en myskväll. Först 4 km långsam jogg med Natta, och det är helt underbart att kunna sitta och pusta ut i gräset!
sen blev det äggmålning med de stora barnen
....och ett glas vin till mammorna!
Som
Med förtjusning dracks i killarnas rum, då köksbord och vardagsrum var ockuperat. Vi analyserade en bok.
Ser lite lustigt ut...
Jag har lovat mig själv att börja springa på detta lite bättre underlag. Skogsmark! -för benens skull!
Testat benet igen!
kikar ut över en grå himmel och Regnet bara öser ner. Nä fy! Går och lägger mig och vilar....
Vaknar upp igen, gäspar en smula och tänker att en långpromenad inte känns jättelockande i det här dystra vädret!
Hur får man upp humöret vid sånt här väder då?
Börjar drömma tillbaka till när det gick som bäst att jogga.
Räknar dagarna på mina fingrar och kommer fram till att det gått mååååånga dagar sen jag sprang sist! Jiho!!
JAG KAN FAKTISKT TESTA EN LÅNGSAM JOGG!
10 minuter senare står jag startklar i regnet! Ljuvligt!!!!
Lunkade på i 2,6 kilometer i ett 6,30 tempo och regnet smattrade på på kepsen medans jag zickzackade mellan vattenpölarna och Gud va jag saknar att jogga.
Jag kände inget i benet medan jag sprang, och nu återstår det bara att se hur det känns i morgon
Annorlunda dag.
I natt skulle jag sova gott hade jag och Micke bestämt. Men jag Vaknar av att lillstrumpan är ledsen, tar upp mobilen för att kolla vad klockan är och blir genast lite oroad när jag har ett missat samtal och ett lämnat meddelande. Lyssnar, och samtalet kommer från mitt jobb, hjärtintensiven. Hann undra varför de ringer mig mitt i natten tills jag hörde att de tagit in mamma där, med andnöd, och att de kopplat henne till c-pap behandling.
Wierd thing. I morgon ska jag jobba. På samma ställe som min mamma är patient på. Kanske kommer jag t o m ha ansvaret för henne. Om jag väljer att vilja det själv. Jag kan inte riktigt bestämma mig. Det kan ju bli hemskt konstigt.... Eller bra?
20 min senare infann jag mig, ännu tröttare än vanligt på mitt jobb, hos min mamma. Hon hade panik, och höll mig hårt i handen, men prata orkade hon inte. Ett tag blev jag lite oroad, men hon lugnade ner sig i andningen efter ett tag.
Från brorsans sjukhussäng, till mammas. Nu kan det väl få vara lugnt?
Micke har haft utbildning hela dagen, och jag har hälsat på mamma även på eftermiddagen. Hon är mycket piggare nu, men fortfarande väldigt andfådd.
Anna passade Agnes och det tackar jag för!! (Och i natt ska hon passa min mamma)
När hon ändå var här, och jag kommit hem och var trött så tänkte jag att jag var tvungen att tänka ut hur jag skulle hämta mer energi efter den här jobbiga dagen. Behövde rensa huvudet och vädret var så fint!
Sååå! Wii!
Jag tog mig ut på en kort jogg! Bara 2,1km men jag tog i, och blev svett.
Och jag mådde såååååå bra!
Man ser att jag ser sliten ut, men det beror ju på att jag ÄR det.
Wierd thing. I morgon ska jag jobba. På samma ställe som min mamma är patient på. Kanske kommer jag t o m ha ansvaret för henne. Om jag väljer att vilja det själv. Jag kan inte riktigt bestämma mig. Det kan ju bli hemskt konstigt.... Eller bra?
......
Att Avnjuta min födelsedagspresent från Natta (naturgodis)
Tillsammans med ett glas vin får avsluta den här kvällen.
Testade benet
Happ. Då kom dagen då jag inte orkade vänta mer. Två veckor klarade jag att hålla mig från att jogga.
Självklart hade jag inge känningar sen flera dagar tillbaka och tänkte att en lugn, kort lufs måste funka!
Jag och Natta gick ut och tog rundan till Stenby gård och tillbaka. Lugnt och fint i ett 6,40 tempo i 3 härliga kilometrar i dagsljus!!!
Jag njöt ungefär varje sekund, även om dagsformen nog egentligen var helt kass och flåset likaså.
Kvalitetstid för mig!!!
Tyvärr kände jag av benet, även om det inte gjorde direkt ont, så kan jag konstatera att jag, eller rättare sagt mitt ben inte är redo att springa ännu.
Men härligt var det!
Tidig morgon
Den här dagen började runt 5 snåret då Agnes ville vakna.
Jag hade bestämt mig för att ta en promenad till jobbet, bränna lite kalorier, eller egentligen bara skönt att få röra sig faktiskt.
Mitt ben är inte bra, så jag har inte sprungit på flera dagar. Det känns lite si och så. Jag antar att det kommer bli en lång vila från joggen, och det är trist med tanke på att vi rör oss mot varmare och ljusare tider. Jag missar den njutningsfulla delen av joggen.
I vilket fall som helst så startade promenaden 5,45 i morse och det tar 45 minuter för mig att ta mig dit, så det är ju en helt okej prefrukost promenix!! Ur dagligt motionsyfte.
Idag har något hänt. Jag har känt mig pigg hela dagen på jobbet. Orsak?
Medicin sänkningen? Bättre nya rutiner? Tillfällighet?
Det känns iaf jätteskönt att sitta här, nyjobbad, nytränad, nyduschad, nyäten med en kopp god kaffe i
handen framför katten Gustaf!
Agnes diggar!
How ever, ni läste att jag var nytränad! Jag fick till ett gympass efter jobbet faktiskt! Orken räckte till det! Benen fick sig en rejäl körare, samt mage, rygg och triceps.
Life is good!
Endomondo
Fick ett trevligt mail ikväll! Endomondo. För första gången sen jag skaffade appen för två år sen får jag höra att jag har jobbat på bra!
Trevligt! Peppande!
Nu vill jag bara bli bättre i benet och så vill jag att det ska sluta blåsa.
Sen kör vi igen!
Nådde delmål fortare än väntat
Dagen har gått i en dimma. Fortfarande väldigt trött och har sovit hela förmiddagen. Noll motivation, lust, dubbelseende. Nu på eftermiddagen kom Anna över med kidsen, vi fikade lite och barnen lekte. Sen svidade vi om till löpdressen.
Nu skulle man bli piskad.
Redan efter två kilometer ville jag ge upp. Det ver otroligt tungt, motvind och jag trodde nästan att jag skulle dö. Efter tredje kilometern bad jag Anna sticka i förväg, för att ta det lite lugnare, i mitt tempo.
Målet var att försöka springa och nå mitt delmål, dvs 4 km i 6min/km tempo. Planen var därför att stoppa klockan efter fyra km, vila och sen enbart springa den sista kilometern för vår interna tävlings skull. (Först till 666km)
Förklaringen till att det gick tungt och långsamt var inte pga motvind och kortisonflås, som jag trodde, utan för att jag faktiskt sprang mycket snabbare än vanligt.
Döm om min förvåning när klockan stod på 23.41 när jag stannade den på 4 km. Dvs 20 sekunder på rätt sida av minuten, och pb på fyran! Och oj vad jag nu ångrar att jag stoppade klockan, för när jag sedan stannade på halvmilen så visar den personligt rekord med 30 sekunder. Men det räknas ju inte, eftersom jag stannade klockan efter fyra km. Hade jag vetat att jag var såååå nära, så hade jag stått ut sista kilometern. Typiskt!!!
Det går fler tåg!
Benet gör riktigt ont nu och det blir inga fler pass de närmsta dagarna!
Fan va stolt jag är över mig själv! Mitt nästa mål är att klara min tid på 4 km en gång till :)
Lite Si och så
Det märks på blogginläggen, om inte annat att om jag inte skriver, så är jag inte på topp.
Gott folk. Ögonen går i kors och det är svårt att både skriva och läsa.
Jag har haft en helt underbar helg hos min svärmor och Bengt. Säger det igen. Den familjen alltså... Det är kärlek och glädje!
Tyvärr började en down feeling dra sig fram under senare delen av helgen. Dubbelseende och den här riktiga tröttheten jag brukar kunna få. Och orkeslösheten. Och därmed även oro.
Jag är ju rädd att bli sämre ni vet.
Rädd att det vänder här och sjukdomen eskalerar.
Och då blir jag även nedstämt, förstås.
I två, nästan tre dagar har jag känt mig dålig nu. Sovit stora delar av dagen. Speciellt förmiddagarna har jag svårt att hålla mig vaken.
I lördags tvingade jag mig ut på en skön jogg iaf, men söndagen bjöd på noll motivation joggmässigt och för första gången (?!!) så kastade jag in handduken och lät mig skita i mitt planerade joggingpass. Jag hade ingen lust what so ever! Det blåste ute, och himlen var grå. Och jag med.
Kände mig as-besviken på mig själv och åt massa onyttigt som kompensation för mitt dåliga beteende, som därmed blev ännu sämre beteende med de där onyttiga sakerna som gled ner så fint i magen och la sig som en ångestbulle rätt på bukfettet som jag såduktigt försökte kämpa bort dagarna innan.
Det är fasiken inte lätt att äta rätt.
Som plåster på såren efter mitt dåliga beteende i helgen så har jag iaf börjat veckan bra. Matmässigt. Och träningsmässigt.
Jag fick med mig massa avokado hem från svärmor, och på några sv dem kokade jag en nyttig avokadosoppa, kokad på grönsaksbuljong, med hackad vitlök, salladslök, en chili, koriander och toppad med räkor och stenbitsrom.
Det var riktigt smakrikt och en fin sting på den. Enkelt och nyttigt.
Sen fick jag sova några timmar och på kvällningen så tvingade jag mig, totalt omotiverad ut på en jogg med Natta, som tidsmässigt var en av de bättre passen sen kortisonstart.
Vi la oss på ett 6.13 tempo. Inte helt långt från mitt delmål 30 minuter på 5 km. Dryga minuten bara.
Gott folk. Ögonen går i kors och det är svårt att både skriva och läsa.
Hoppas att dubbelseendet släpper tills på onsdag, när jobbet kallar.
Här får ni ett smakprov på hur jag
har det mellan varven.
Ni skulle också bli snurriga och illamående om ni såg så här. Antar jag?
Okay Simone. Skärp till dig nu. I morgon blir det en bättre dag!!!
Gusum-mys
Helgen spenderas i Gusum och idag har vi myst med Annelie, Christian, Sara, Ted, Astrid, Rune, Ing-Marie och Bengt.
Innan maten hann jag med en 6 km jogg och det kändes skönt med egentid. Trots att det var dimmigt ute och småduggade så kunde jag inte låta bli att njuta av omgivningen och bara ladda om batterierna med positiv energi.
Nu blir det mellomys med ett glas vin och godis!
Avslutar med en bild på farmors tv-bänk. Agnes, ständigt i fokus :)
Tänk vilken underbar familj det här är! Jag verkligen njuter i deras sällskap och känner mig så glad att jag får vara en del av den!
Ikväll blev det pizza och här väntas det på leveransen
Innan maten hann jag med en 6 km jogg och det kändes skönt med egentid. Trots att det var dimmigt ute och småduggade så kunde jag inte låta bli att njuta av omgivningen och bara ladda om batterierna med positiv energi.
Jag sprang landsvägen mot Valdemarsvik förbi Gusums kyrka
Sen värsta backen i slutet gick jag upp. Försökte fånga den på bild men det syns inte hur brant den är. Prickarna jag fångade längst upp visade sig vara Agnes ute på promenad med vovve fastrar och ett stycke Christian.
En överraskning fick jag mig minsann också av Annelie och Christian. En födelsedagspresent i förskott.
Ett jättefint halsband med mina barns namn tillverkad av deras kusin Viktor som startat eget företag som tillverkar smycken.
VK Design. Kolla in hans instagramsida tycker jag! VKDESIGN_SE
Tack snälla ni! Jag blev jätteglad!!!
Nu blir det mellomys med ett glas vin och godis!
Soffhäng!
Avslutar med en bild på farmors tv-bänk. Agnes, ständigt i fokus :)
Tung kvällsrunda
Nyss hemkommen från en riktigt tung halvmil.
Hoppas att det bryter ut eller drar dig tillbaka nu.....
Jag kan inte sätta fingret på vad som är fel men kroppen känns slö och tung. Huvudet värker och halsen känns lite halvsvullen och gör ont ungefär varannan dag i ca tre v tid. Vid eftermiddagen kände jag mig krasslig och tänkte strunta i att springa, men kände mig lite bättre fram emot kvällen....
Jag har varit snäll mot mig själv och joggvilat sen i söndags, men testade kroppen idag, och den var inte alls med på banan. Jag hade nog bara hunnit 400 meter när jag ville kasta in handduken. Men pressade mig och fick ihop till en halvmil iaf. I ett långsamt 6,40 tempo
Men det är bra. Då vet jag.
Kroppen är ur form och behöver vila.
Fyra små fötter varav två nära dödentrötta.
Hoppas att det bryter ut eller drar dig tillbaka nu.....
Ett träningspass räckte visst inte
Joggingskorna fick jobba ikväll igen.
Det var inte enligt plan eftersom jag egentligen hade mitt träningspass i morse.
Då körde jag ben och mage.
Men jag kände mig lite rastlös i själen så jag lurade med mig Cissi (som säkert inte alls var trött efter att ha kört tjejvasan på dryga 3 Tim igår)
Och efter att ha sprungit 31 långsamma kilometrar under veckan så kände jag för att öka lite i tempo, men springa lite kortare, så det blev 4 små kilometrar som faktiskt kan vara på min bästa snittid i år!
Hur som helst är jag supernöjd och kommer nog fortsätta lägga in nåt kortare tempopass i veckan i fortsättningen.
Yes!
Ond vad
Synden straffar sig själv ja. Det är sånt vi vet redan. Dvs om man ger sig ut och joggar när man har ont i vaden så kan man inte räkna med att bli bättre .... Utan snarare sämre. Men vem kan hålla sig när solen lyser, det är plusgrader och 1 dm slask på vägarna? Jag hann ungefär utanför dörren innan jag märkte att slasket hade fryst till is och därmed faktiskt gjorde det lite svårjoggat. Broddar ja!!! Med broddar gick det helt annorlunda. Stackars Natta! Hon körde odubbat. 
Idag blev det ett nytt lågintensivpass och idag var pulsklockan på. Jag försökte hålla pulsen under 180 och det blev nästan så långsamt, ja nästan så långsamt som ett snabbt promenadtempo emellanåt. Man ville bränna iväg, men fick hejda sig när pulsen stack uppåt.
Nästan en timmas lufsjogg och 7,5 kilometer blev det, en härlig förmiddags jogg!
Här är mina aktuella siffror.
Hörrni! Jag har slagit distansrekord den här veckan. 31,5 kilometer!
Nu efter att varit utan socker (godis,bullar,glass) så tar jag mitt veckoveto och lyxar till med lite smågodis, ett (eller 2) glas vin och mellomys med Agnes, William, Ludvig, Natta och Vanessa (plus hennes kompis)
Just nu kollar mina tre hjärtan på bortspolad!
Hoppas ni har en trevlig helg!