Lite Si och så

Det märks på blogginläggen, om inte annat att om jag inte skriver, så är jag inte på topp. 

Jag har haft en helt underbar helg hos min svärmor och Bengt. Säger det igen. Den familjen alltså... Det är kärlek och glädje! 

Tyvärr började en down feeling dra sig fram under senare delen av helgen. Dubbelseende och den här riktiga tröttheten jag brukar kunna få. Och orkeslösheten. Och därmed även oro. 

Jag är ju rädd att bli sämre ni vet. 

Rädd att det vänder här och sjukdomen eskalerar. 

Och då blir jag även nedstämt, förstås. 

I två, nästan tre dagar har jag känt mig dålig nu. Sovit stora delar av dagen. Speciellt förmiddagarna har jag svårt att hålla mig vaken. 

I lördags tvingade jag mig ut på en skön jogg iaf, men söndagen bjöd på noll motivation joggmässigt och för första gången (?!!) så kastade jag in handduken och lät mig skita i mitt planerade joggingpass. Jag hade ingen lust what so ever! Det blåste ute, och himlen var grå. Och jag med.

Kände mig as-besviken på mig själv och åt massa onyttigt som kompensation för mitt dåliga beteende, som därmed blev ännu  sämre beteende med de där onyttiga sakerna som gled ner så fint i magen och la sig som en ångestbulle rätt på bukfettet som jag såduktigt försökte kämpa bort dagarna innan. 

Det är fasiken inte lätt att äta rätt. 

Som plåster på såren efter mitt dåliga beteende i helgen så har jag iaf börjat veckan bra. Matmässigt. Och träningsmässigt. 

Jag fick med mig massa avokado hem från svärmor, och på några sv dem kokade jag en nyttig avokadosoppa, kokad på grönsaksbuljong, med hackad vitlök, salladslök, en chili, koriander och toppad med räkor och stenbitsrom. 

Det var riktigt smakrikt och en fin sting på den. Enkelt och nyttigt. 

Sen fick jag sova några timmar och på kvällningen så tvingade jag mig, totalt omotiverad ut på en jogg med Natta, som tidsmässigt var en av de bättre passen sen kortisonstart. 

Vi la oss på ett 6.13 tempo. Inte helt långt från mitt delmål 30 minuter på 5 km. Dryga minuten bara.

Gott folk. Ögonen går i kors och det är svårt att både skriva och läsa. 

Hoppas att dubbelseendet släpper tills på onsdag, när jobbet kallar. 

Här får ni ett smakprov på hur jag

har det mellan varven. 

Ni skulle också bli snurriga och illamående om ni såg så här. Antar jag? 

Okay Simone. Skärp till dig nu. I morgon blir det en bättre dag!!!

All styrka till dig vännen! <3