Nådde delmål fortare än väntat

Dagen har gått i en dimma. Fortfarande väldigt trött och har sovit hela förmiddagen. Noll motivation, lust, dubbelseende. Nu på eftermiddagen kom Anna över med kidsen, vi fikade lite och barnen lekte. Sen svidade vi om till löpdressen.

 Nu skulle man bli piskad. 

Redan efter två kilometer ville jag ge upp. Det ver otroligt tungt, motvind och jag trodde nästan att jag skulle dö. Efter tredje kilometern bad jag Anna sticka i förväg, för att ta det lite lugnare, i mitt tempo. 

Målet var att försöka springa och nå mitt delmål, dvs 4 km i 6min/km tempo. Planen var därför att stoppa klockan efter fyra km, vila och sen enbart springa den sista kilometern för vår interna tävlings skull. (Först till 666km) 

Förklaringen till att det gick tungt och långsamt var inte pga motvind och kortisonflås, som jag trodde, utan för att jag faktiskt sprang mycket snabbare än vanligt.

Döm om min förvåning när klockan stod på 23.41 när jag stannade den på 4 km. Dvs 20 sekunder på rätt sida av minuten, och pb på fyran! Och oj vad jag nu ångrar att jag stoppade klockan, för när jag sedan stannade på halvmilen så visar den personligt rekord med 30 sekunder. Men det räknas ju inte, eftersom jag stannade klockan efter fyra km. Hade jag vetat att jag var såååå nära, så hade jag stått ut sista kilometern. Typiskt!!! 

Det går fler tåg! 

Benet gör riktigt ont nu och det blir inga fler pass de närmsta dagarna! 

Fan va stolt jag är över mig själv! Mitt nästa mål är att klara min tid på 4 km en gång till :)