Idag har jag provat på livet som ensamstående. Micke har varit ute på fiske.
Agnes har varit gnällig. Sovit ätit skrikit. Trodde att allt med sjukdom skulle börja om. Hon är täppt i näsan. Men ingen feber.

Ludvig blev knockad av William vilket resulterade i tejpat ögonbryn. Jösses.
Det var en olycka dock. Har aldrig sett William så chockad. Stackarn <3 blodet rann rätt ner i ögat på Ludvig. Skapligt traumatiskt för en 5 och 7 åring..

En tatuering senare, handbojor hängandes i byxorna, och en läderhandske på handen ena handen och en batongliknande träpinne i andra handen och sen ögonbrynet på det..så ser min lilla pojke ut som en gangster..
Trodde inte att Elin med familj skulle våga sig in.. Men sen gick Tre barn ut och "duschade". Under ett skyfall. Sen kastades det grus och ja, kläderna kunde nog vridas ur. Det blev dusch inne också.

Summa summarium. Förmiddag. Besök av Therese med barn, Farre och Elin.
Eftermiddag besök av Elin, Adde, Fredrik, Seline & Benjamin.

Vid närmare eftertanke. Jag har nog inte varit så ensamstående trots allt....

Syskonen har en konversation :))

Hela livet i en bergochdalbana. Varannan dag. Ena dan ser allt väldigt dystert ut. Nästa rycks man med och är glad igen. Jag älskar min familj och vill kämpa för dem.
Hoppas att det inte är för sent. När man haft så mycket motgångar så är det dock svårt att vara stark. Jag är låg. Jag har nära till tårar. Varje dag. Jag behöver uppmuntran, behöver bekräftelse. Jag tror inte på mig själv längre. Jag har tappat bort MIG och allt som är bra med mig.


"Jag får hålla allt tillbaks
Det finns ingenting som räcker
Hjärtat kom aldrig till tals
I ett block som bara läcker

Men ändå, du är min vän i livet
Se hur kvällen brinner opp
En enda sak är givet
Vi är två hjärtan
I samma kropp

Om jag tappar allt igen
-Det är möjligt att det händer
Det kan vara svårt att hitta hem
Från alla hav och alla länder

Men ändå,
Du min vän i livet
Se hur sommaren blir höst
En enda sak är givet
Du bär min luft i ditt bröst."

Älskar dig....

Micke Simone 1-0

Premiär fiske tur för Agnes

Ibland gör det ont att vara människa. I kväll är en sån kväll. Man undrar vad det är för mening med allt? Har allt en mening? Att allt sker av en anledning?
Jag har tappat bort mig själv ute på djupet..
Jag vet varken ut eller in. Jag vet inte hur jag ska gå vidare. Jag vet ingenting. Jag kan inte ens tänka längre. Jag känner en stor saknad. Jag har ett hål i mitt hjärta, och min själ gråter.
Men jag antar att det bara är att resa sig upp, försöka skaka av sig skiten, och försöka igen....
Allt har väl inte varit i onödan

Just nu känns livet bra. Allt flyter på som det ska. Känns skönt. Och sommarvärme har vi fått också. Utemöblerna har fått en vaxduk. Hallen har fått hatthylla. Köket har fått en tavellist.
Nu när allt börjar bli bättre och bättre så ska Jag försöka gå på dagliga promenader. Måste bli av med lite fläsk :) Idag tex har jag gått 8,5 km. Synd att inte Agnes gillar promenad lika mycket som mig.

Hela förra veckan med pojkarna Var bra. De verkar trivas här i stenby. . William har fått en kompis på gården. Det är kul. Micke har trugat endel med Ludvig när det gäller cykling. Två dagar i rad har han cyklat till tuna park och tillbaka. Ena gången gick vi brevid och andra gången cyklade Micke och Ludvig själva.

Idag startade föräldragruppen. Det verkade vara ett bra gäng med mammor. En ensam pappa var med också. Och det var INTE Agnes pappa ;) försökte få med honom men det var inte möjligt...

Sen var jag på ögonmottagningen idag också. Men, så klart, så hade jag en bra dag, och såg inte dubbelt alls. Typiskt. Hur ska jag kunna pricka in en dålig dag?
Sen blev det ett besök på jobbet också.

Det har blivit lite dåligt med bloggande sista veckan men man kan väl säga att det är full rulle här. Agnes ger mig inte många minuter fri tid. Hon vill helst hänga i tutten. Nu sover hon på min arm. Ända tills jag lägger ner henne i sängen. Har provat 3-4 ggr nu. Hon känns orolig på nåt sätt. Hoppas att hon inte har ont iaf...

I morgon är det dax för läkarbesök för Agnes. 2månaders kontroll på Bvc. Det ska bli intressant att se hur mycket hon växt sen sist.

Hepp. Nu ska jag prova att lägga ner tösen igen.

Alla barnen sover, (det känns som att man har en hel klan) Micke och jag sitter i soffan och softar..lugnt och skönt.

Då tar han fram denna..... Första ölen för mig på ungefär ett år. Micke hade smugit ner den när vi handlade idag... <3 ... Och för er som undrar- den är alkoholfri!!! Så jag kan amma lugnt ;)

Och den här gången är den verkligen alkoholfri- jag har kollat. Tillskillnad mot när Ludvig var 3 månader och jag hade köpt alkoholfri öl till midsommarfirandet jag var på. Sen råkade jag förväxla ölen mot klass 3 öl, och började känna mig berusad ;) jag tänkte att oj vilken psrtystämning jag har... Och vad läskigt att känna sig full utan att ha druckit alkohol. Sen sa jag; jag börjar nästan känna mig full här. Ville börja dansa och ha mig. Sen råkade jag läsa lite närmare på flaskan. Såg att jag drack någon annans öl medans nån förmodligen drack min alkoholfria. Bra byte. Då blev det till att skaffa fram tillägg. Och leverera till barnvakten som var i närheten. Tanken var att jag skulle gå "över" och amma när det var dax. Nu drack jag dock ingen mer starköl utan gick tillbaka till de alkoholfria och kunde amma snart igen....

Så skål säger jag!

Självklart är hennes diagnos njurbäcken inflammation och inget annat... Rättat av micke!

Tänk att en sån liten människa kan få mig så orolig. Efter Två dygn med iv antibiotika, så fick hon gå över till flytande antibiotika.Och duktiga tjejen äter det som godis. (det kanske beror på att det smakar som godis)

Hennes diagnos är bäckenbotten inflammation. Stackars lilla skruttan. Nu blir det antibiotika i 6-8 veckor, sen en kontrast röntgen för att se om hon tagit skada av inflammationen, och för att se vad inflammationen berodde på. Om hon har missbildningar eller om hon bara haft otur. Om röntgen är bra, så får hon sluta med antibiotikas efter röntgen.

Det var hemskt att se henne så slö. Hon blev ju bara tröttare och tröttare. Jag fattade inte riktigt att hon var slö först. Jag trodde bara att jag hade ett exemplariskt barn som skötte sig väl på barnakuten. Men de barn som skriker är ju de pigga barnen, medans de som är tysta är de som är så sjuka att de inte orkar skrika. De frågade mig om hon åt ordentligt från bröstet.. Ja svarade jag. Men direkt efter så slutade hon i princip äta. Så fort blev hon dålig. Jag trodde att det var ett skämt. Bara för att de frågade om hon åt bra så slutade hon...

Under de här dagarna så har jag hunnit tänkt så mycket. Vad jag uppskattar i livet och vad jag uppskattar mindre. Vad som är viktigt för mig. Jag bröt i hop totalt. På sjukhuset bara grät jag. Hela tiden. Det har liksom blivit för mycket med allt. Vi sökte för hosta och feber, men blir inlagda på barnavdelningen för nåt helt annat. Jag blev chockad och bröt ihop ännu mer. Det här är ju inget jag hade brutit ihop för i vanliga fall, men att jag redan var så sänkt av mitt egna dåliga mående.. (som precis blivit bättre) fick bägaren att rinna över.

Men nu har jag bestämt mig. Jag har brutit ihop och ska komma tillbaka ännu starkare. Jag vet vad jag värdesätter mest i livet, och det enda jag önskar nu är att vi ska få vara friska. Ett år snart, av sjukdomar ohälsa räcker. Är det inte den ena så är det den andra. Det är verkligen som att vi är med i en dålig film... Som jag redan konstaterat....den dåliga filmen fortsatte..

Jag saknar att få vara frisk och må bra. Jag saknar min Mikael. Hoppas att vi kan bli tightare av allt vi gått igenom. Och att vi blir stärkta av det. Jag vill bara att vi ska kunna börja leva som en normal familj nu. Allt materiellt får vänta. Nu vill jag bara ta hand om de jag har kärast. Min Mikael, mina fina pojkar och lilla Agnes!

Efter 2doser antibiotika och lite dropp så har lillan vaknat till. Hon har ätit hyfsat bra själv under natten, och nu har hon vaknat till lite mer och till och med bjudit på en prat stund och då fick jag minsann ett par leenden :))

...har utbytts mot en sjukhusvistelse. Ibland undrar man hur allt bestäms.. Har vi inte haft tillräckligt? Det känns som att jag bryter ihop totalt. Det behövs inte mycket för att få mig till tårar.
I morse åkte jag in med Agnes. Hon hade 39 graders feber. Hostade och var lite gnällig/trött. Väl på plats hade tempen gått ner 38,1 och det kändes som att vi var där helt i onödan. Dock ville de ta urinprov. Vilket inte såg fint ut. Så en urinvägsinfektion verkar hon ha. Men jag sökte för feber och hosta... Var efter dagen gått så har hon blivit allt mer slö, hon orkar inte äta knappt- bara snuttar lite.. Orkar knappt vakna. Rs provet var negativt men infektionsprovet var förhöjt. Så att man kan iaf misstänka infektion istället för virus sa läkaren. Ultraljud på njurarna såg bra ut. Vilket är positivt.
Så vi blev inlagda. Nu får hon antibiotika via dropp och vanligt dropp eftersom att hon inte orkar äta själv. Lilla snuttan <3
Hoppas att det vänder fort!!

Lillan är sjuk. Snorar. Hostar. Och feber. Små barn ska inte kunna ha feber. Eller?
Jag har förvandlats till en hökmamma. Jag har knappt sovit i natt. Sovit en timma på eftermiddagen, och nu vågar jag nog inte sova på hela natten. Stackars lilla Agnes.. Hon har det jobbigt... God natt.

Nepp.. Det funkade visst inte... Att ladda bilden..

Nu är det äntligen klart!! Tack snälla allihopa för er hjälp idag medans jag gjorde ingenting...
Det känns som en stor sten har lättat från mitt bröst, och nu kan vi bara blicka framåt! Skönt att ha flyttat lagom till sommaren! Barnen kan springa ute, och jag kan softa på uteplatsen. ;) (medans Micke tjänar pengar)

Tack alla! Och tack igen! Det betyder otroligt mycket för oss!

I morgon är det utvecklingsamtal för William. Spännande att se hur det har gått för honom :))

Nu är det nog tack och godnatt!
Bjuder på en prinsessbild... God natt <3

Det är mycket nu! Hinner inte uppdatera bloggen. Sen så har den hängt sig när jag väl försökt.

Det går i ett nu. Kartonger körs till lyan, sommardäck är inhandlade och ditsatta. Inte en dag för tidigt :)
Sen har vi lämnat 3sopsäckar med kläder som ska gå till fattiga i Rumänien. Känns gott att bidragit med en god gärning :))

Och
I morgon är det dax för efterkontroll efter förlossningen. Så då får vi se om man får en okejstämpel :)


Grabbarna verkar tycka att lägenheten blir jättebra. De sprang ut direkt, Det är kul.

Nu ska vi ner en sväng till banken..

Titta jag ler!

Tog hem en app igår. Nu är jag fast. Fråge feud!