Ja nu är man snart 31 fulla veckor. Tiden går framåt fast man inte tycker det. Jag har varit kräkfri några dagar nu. Det känns skönt. Foglossningen är inte jätterolig. Det känns som att man ska gå av på mitten. Men så länge jag inte är ute på promenader så funkar det.

Idag har mina prinsar åkt igen. Det känns inget bra alls. Vi har haft en jättebra vecka. Vi har lekt med både Ida Leo, Joel , Linus och sen har William varit på pool party hos Hampus och varit på både fotbollsträning och sen fick han prova på karate. Undra om det var Micke eller William som tyckte att det var roligast med karate? Ludvig har varit jätte pysslig! Jag och ludvig har byggt ett angrybirds hus som är gjort av en kartong. Sen har vi hunnit med ett besök på tuna busland också! de har varit så duktiga att hålla fint på sina rum också.
Mina söner kanske blir konstnärer :) de målade varsin tavla och Ludvig försökte kränga sin för 10 000 kr. Priset står printat i högra hörnet. William var lite mer realistisk så han krävde 5000 för sin tavla. Det slutade dock med att Micke köpte dem för 50 kr styck :) observera att William målat av mamma. Gravidmage på plats ;)

Sorterat lego har grabbarna också gjort. Så nu kanske Ludvig kan bygga ihop allt lego som han har monterat ner i molekyler :)

Igår kväll var ju tjejerna här. Det var jättetrevligt. Madde hade med ett roligt tjejspel där man skulle fråga varandra saker. Så nu känner alla alla ;) jag vet tex vem som skäller ut affärsbiträden, men det visste jag ju redan Anna. Jag vet att Madde är effektiv och vart hon haft sex och att karin aldrig berättar nåt för sina föräldrar ;) och nu vet jag vem Nina aldrig skulle ha sex med. Jag blev väl i te förvånad ditekt. Själv är jag skenhelig och har aldrig någonsin haft sönder nåt känsligt på nån känslig plats och på nån känslig tid. ;) haha
Så nu vet ni också det :)


Det blev godis och marängswiss och det sa verkligen swiss. Lite alkohol slank också ner i ett pars magar. Skönt att jag orkade vara social efter en dryg vecka i karantän.

Nu har JAG varit effektiv, vikt tvätt plockat undan för att behålla den kliniska ytan :)
Efter detta blir det en lite längre promenad med Dinah. Jag behöver ju röra mig. Det kommer inte gå fort. Så ser ni en Michelin gubbe med ank gång så är det förmodligen jag. Faan va ont jag har i fogarna!

Det känns ungefär som att en sten fallit från mitt hjärta. Jag har legat ner i ett halvår och inte storstädat alls. Men igår kom min fina svärmor med dammvippa i högsta hugg. Hon har kommit för att hjälpa mig att städa. I två dagar har hon hållit på! Mitt hem
Är rent! Lister, ja allt. Hon valde ingen bra dag för min del dock. Igår var jag flåsig, första dagen uppe efter en veckas influensa. Med ny upptäckt och ny på börjad bihåleinflammation behandling. Och idag hade jag en kräkdag istället. Så jag gjorde det jag gjort de senaste månaderna. Låg. Jag känner mig värdelös, men får intala mig att hon var här frivilligt ja- på egen vilja. Nu fick vi lite rensat också. Det var bra! Tack snälla svärmor! Det betydde massor för oss!
Sen passade vi på att handla tyg till köks stolarna. Så två dynor är klädda hittills.

Nu väntar jag ett gäng tjejer hit. Anna, Nina, Madde och Karin. Det ska bli trevligt. Efter att äntligen ha kunnat börja äta efter dagens tömningar så tänkte jag bjuda på marängswiss. Det blir fint. Och vill de inte ha blir det desto mer kvar till mig. De är väl träningsmarkomaner hela bunten. Bara jag som gravid som kostar på mig godsaker :)

Idag ringde sköterskan mig från neurologen. Tydligen ville läkaren träffa mig. Då blir jag nervös ju! Så på onsdag nästa vecka ska jag dit. Blir kanske friskförklarad då, trots min ptos på höger öga.

Det var långdraget detta. När jag lämnade pojkarna till deras pappa igår så var de fortfarande inte krya. Och inte jag heller. Igår hade min feber gått ner till 38 grader så jag hade hopp om att vara pigg idag. Men jag har legat idag också. Sen att man råkade smitta Annas barn när vi var där på kalas, med vad vi trodde ett friskt barn, är ju beklagligt. Flå't Anna!!

Hemmet ser ut som ett bombnedslag om man frågar mig. Fast du får säkert ett annat svar av Micke. Jag måste ta tag i det i morgon! Då ska jag väl ändå vaknat ur detta?! Jag tror inte att jag har feber idag iaf. Så jag har hopp.

I morgon blir det en tur till mvc. Läkarbesök för att prata om/utreda varför jag är flåsig. Nu tycker jag nog att det har blivit bättre, men om det beror på att jag legat ner en vecka eller att jag verkligen är bättre, det vet jag inte. Jag tror ju själv att jag blir flåsig när jag rör på mig för att jag har så hög puls? Den ligger ju ändå mellan 110-150. Det är ju som ett joggingpass fast hela tiden! Vem är inte flåsig då? Så jag undrar ju mer varför pulsen är så hög?

Nu ska jag lägga mig och spela wf. Vill någon utmana mig så heter jag simonenyb.


Sen vill jag tacka Bengt för den fina överraskningen! Det värmde stort!

Här är mina närmsta vänner för tillfället. Jag sviker inte en tum från dem.

Nu har mina grabbar varit här i nästan en hel vecka. En efter en slogs ner. Jag har inte varit utanför dörren på hela tiden! Förutom när jag och william firade idas födelsedag. Att han sen skulle tempa när vi kom hem därifrån kunde vi ju inte veta. Men hans feber höll bara i sig några dagar. Ludvig tempade fortfarande närmare 39 grader i går kväll. Själv är jag inne på min tredje dag. Legat i sängen sen igår. Vilket skit! Micke har klarat sig än så länge.. Det var den barnveckan det. Men det har blivit mycket kramar och gos iaf :)

Har fått en febrig liten pojke som är alldeles utslagen... Hostar och äter inget. Är jag inte söt så säg?

Gormet kocken glänser till. Micke lagar mat till mig :) smaklig måltid! Tack!

Nu har jag hunnit både tillverkat, jäst och bakat bullar. Orättvist att den degen bara ska jäsa 2*30 minuter, medans min ska jäsa 9 månader. Ibland är livet orättvist ;)

Men man blev lagom flåsig, så nu får jag flåsa vidare... Pust.

Idag har det hänt absolut ingenting. Helt igentäppt i näsan, hängig Dubbelseende på hög nivå. Illamående efter att i princip ätit en rödlök. Varför var jag så blåst? Sen åt jag en muffins på det. Blev jag bättre? Eh, ne!

Så därför ska jag försöka mig på att bakabullar. Då mår jag nog mycket mindre illa.

Igår kväll åkte jag över till Farre :) det var kul efter att inte umgåtts på flera år. Massa skitprat och skratt! Kanonkväll. Fredrik var där också. Tack vare att vi hade en barnskötare med oss så blev de kreativa. Började bygga pärlplattor, som jag sedan fick vara med på ett hörn och stryka. Jag fick äran att ta med dem till prinsarna mina. Så nu lär de väl bli glada. En angry bird till Ludvig, som Farre gjorde utan mall och sen gjorde Pino en svamp från super Mario bros. :) imponerad Simone!

Det händer mycket i Simones huvud nu. Jag har så mycket känslor som jag inte får utlopp för. De liksom fastnar där inne. Jag behöver mycket uppmärksamhet nu. Jag känner mig fet och ful. Det spelar ingen roll hur mycket jag kämpar, jag ser likadan ut ändå. Och mitt öga ser hemskt ut. Jag känner mig ledsen. Jag vill vara glad.

Som grädde på moset så har jag jobbigt att andas. De ville absolut ha in mig på förlossningen. Egentligen redan på nyårsafton, men jag tyckte inte att det var såå akut. Men i måndags åkte jag in. Eftersom att jag redan haft en propp och står på blodförtunnande, så fanns risken att jag fått en propp i lungan. Jag har hög puls och flåsar så fort jag gör något. Allt gick så fort. Helt plötsligt hade jag gjort en röntgen. Man ska inte röntgas när man är gravid. Så nu är jag orolig för att barnet tagit skada... Varför gick jag med på det? Men de bedömde att om jag har en propp så är det farligare än att det kommer strålar på barnet. Nu hade jag lyckligtvis ingen propp. Men problemet kvarstår. Själv tror, och har trott hela tiden, att jag växt för fort och inte hinner med. Jag har ju inte världens bästa grundkondition efter att ha legat ner hela graviditeten och viktförlusten osv. Jag känner mig värdelös. Jag behöver positiv pepp. Snart ligger jag hela dagarna igen. Gud va jag tycker synd om mig själv då. Jag vet att det finns dem som har det mycket värre. Förlåt till er.

Nu går Amanda fondell i mina högtalare. Jag skriker ut låten, gråter, och det är så jävla skönt!!
All the way!

Vi tjuvstartade nyår genom att gå in på mälarsjukhuset och åka upp till plan 15 för att få fin utsikt. Men det var inte så många som börjat skjuta så så vi gick hem igen :)

Men Barnen höll sig vakna på tolv slaget. Jag med. Vi skålade i mousserande och gick ut för att se fyrverkerier! Barnen fick tända tomtebloss. Det var en hit. Så här såg det ut! Gott nytt år!