Trött efter att jobbat

Jag kan känna att jag alltid känner mig trött i ögat efter ett arbetspass och även dagen efter ett arbetspass. Och Så även idag. 
Igår jobbade jag dag, kom hem, hämtade barn på 3 olika ställen, sen hem för att städa undan, laga mat och sedan vara iväg med familjen till ett par längre ner i Stenby vid 18-tiden. Vips! Så är dagen efter i princip förstörd.  
Så fungerar min sjukdom. 
Jag klarar i princip inte att göra mer än de måste-saker som ingår i livet. Dvs i mitt fall jobba drygt halva dagen och sedan bara ägna tid till mig och barnen och kanske orka laga mat. 
De dagar som jag har arbetspass så går övriga aktiviteter bort. Men de dagarna som det ligger sjukskrivning över orkar jag  spendera till städ, tvätt och träning. Gällande både mig och barnen. 
Jag klarar inte att boka in mig på mer än en sak/dag. Annars blir jag straffad dagen efter iform att trötthet dubbelseende och huvudvärk  och ev även ytterligare en dag efter det. 
Så idag, ja då ligger jag hemma, med ett diffust dubbelseende, tycker synd om mig själv och samtidigt längtar jag ut att springa. Och nu i skrivande stund så kollar jag bara med vänsterögat. Allt annat är ju uteslutet. Att både skriva och läsa texter funkar inte med bådaöcon öppna och med bara ett öga att titta med så blir det också ansträngt. Och allt detta Bara för att jag tog på mig för mycket igår. 
Men...

Idag var planen att vila på dagen när barn är på skola/dagis, och laga middag och ut och springa i vilsta när Ludvig är på sin träning. 

Vad tror ni händer då rå? Jooo, jag lyfter ur Agnes ur bilen och precis just där, på dagisparkeringen så lägger hon en kräka. Bara till att stoppa in lillan i bilen och köra hem henne. Dvs utebliven vila för mig, och dubbelseendet bara eskalerar. 
Nu är jag väl förstås väldigt glad och tacksam för allas skull att kräkan inte kom inne i bilen eller inne på dagis. Och förövrigt var det bara slem som kom upp och hon har ätit efteråt och ter sig som vanligt så hon kanske inte ens är magsjuk. Men min energi går ju åt att ta hand om henne istället för att "vila mig bra" och ha ork resten av dagen   Så därför kommer jag säkert ha en dålig dag i morgon också.  Men det återstår att se. 
Nu gick Agnes och la sig. Hon ville sova middag i dag så jag kanske ska passa på jag med. 
Stay healthy folks

Upp i tid

Här om dagen blev det bestämt att jag ska gå upp i tid på jobbet. Det känns ganska bra! Jag har ju mått så bra sista 1,5-2 månaderna! Från 50% till 75% fram till sista januari. Jag är igång och tränar- dvs springer, om än väldigt sakta  fortfarande. Men jag är tillbaka och allt får väl ta sin tid kan jag tycka. Huvudsaken är att jag inte kastar in handduken, utan fortsätter köra efter Mina förutsättningar. Längsta distansen sen jag kickade igång igen är 6,5 km och det är jag förstås jättenöjd med

Sen så har vi varit på planeringsdagar med jobbet dock i slutet av september men värt att nämnas. Detta år styrde bussen oss till södertuna slott. Mysiga dagar med givande arbete. 
Det blev både skratt, mat,  iskallt-utomhusbad, och en stycke ryggskott som fortfarande pinar mig delvis. 

Att bada utomhus, i slutet av september var nytt för mig. Har aldrig badat i svinkallt vatten förut. Jag bara bestämde mig och gjorde det. Kroppen reagerade direkt och andningen tog liksom slut. Man blev helt paralyserad och för ett tag trodde jag att jag fått andningsstopp, haha. Men tillslut orkade kroppen dra ett andetag. Förvånande hur kroppen reagerar på kyla. Men nyttigt att veta vad som händer i kyla. Jag sköt ju ifrån med benen och åkte på såvis ut en bit, och var således tvungen att simma tillbaka. Tänk de som doppar sig mitt i vintern då? 
Lite bilder...


Fina Amanda!




Mina favoritkollegor. Allvarliga som alltid...


Sen så har det varit halloween och jag måste bara lägga ut våra bilder. Synd att inte bilderna på sönerna gör sig rättvisa mot verkligheten. Våra sårskorpor var uppphöjda , tillverkade av läppstift, mjöl, vatten och ögonskugga och högst verklighetstrogna :)




Det var riktigt roligt att måla sig, och jag har liksom inte haft det intresset förut, att måla och spöka ut mig, men jag hade kunnat måla flera timmar om tid hade funnits. Nyväckt intresse? Nästa år blir det till att köpa bättre färger så att man kan måla sig lite jämnare. Den vita färgen blev flammigare vartefter kvällen gick...  


Hittade Agnes så här efter en hård dagisdag. Hon har slutat sova middag på dagis, men sen somnar hon när hon kommer hem istället, och När mamma lagar mat. Inte så bra. 
Här med Ipad som huvudkudde. Haha 


Sen har vi gjort ett besök på morfars grav också. 

Agnes sjöng ja må han leva i hundrade år. Hon har fått för sig att varje gång det tänds ljus så fyller någon år. Lilla hjärtat mitt <3  tror nog att min pappa log i graven, trots att han varken kommer leva i hundrade år eller har födelsedag när vi är där och hälsar på. Agnes blev sedan jätteledsen och grät eftersom att morfar aldrig dök upp. Hon hälsade ju på någon som aldrig visade sig. Inte lätt att förklara för de små liven vad som händer när en människa går bort. Hon såg honom iaf på vägen hem. I himlen. "Nu ser jag min morfar, han sitter brevid månen mamma, titta" 
En tår eller tre föll ner för min kind. Saknad efter min pappa, att se barnen sörja sin morfar trots att de aldrig träffats, och att de hitte-på ser honom i himlen. 
Saknad gör ont. 




Kl är nu kvart över nio. Det är söndag morgon. Alla mina killar sover fortfarande. Jag och Agnes har en lugn morgon och hon är så himla duktig min prinsessa. Igår var hon torr hela dagen, och i natt med. Nu på morgonen har hon redan suttit på pottan två ggr <3

Nu ska jag starta igång den här dagen med frukost, sedan vankas kalas hos gustavs Viktoria som fyllt 6 år!