Jag har varit lite avundsjuk när micke drar iväg själv och fiskar. Sist sa han " men du kan ju också dra iväg själv och fiska?"
Jag har alltid tänkt att jag inte kan det... Men sen slog det mig. Varför skulle jag INTE kunna det egentligen? Sagt och gjort!

Nina och jag fiskade ihop senast för 7 år sen tror jag att det var.... Och ingen av oss är ju direkt rädda för fisken även om det är trevligare att få napp än att rensa den.

Hon var mitt självklara val av kompis att fråga om hon skulle hänga med, och det var inte svårt att få henne övertalad alls, tvärt om och i eftermiddags bar det iväg.

Två blondiner.
Försöka hitta till en fiskesjö utan karta.
Vid gott mod, och stort hopp!

Det slutade med att jag tappade två och fick upp en. Nina tappade en och fick upp en. Det var så där lagom ni vet, precis innan man tappade hoppet om fisk så rasslade det till i både spö och adrenalin.

Vi höll oss flytande hela kvällen och hade svårt att avsluta, men tillslut var det så mörkt så att vi inte såg nåt alls, så det var bara att ge upp.

Vi har bestämt att snart åka igen.
Det är riktigt rogivande att vara ute så där.... Hela kroppen slappnar av liksom.
Njutning på hög nivå!

Lillskrutt och mamma har hängt i lekparken idag. Tänk va skoj det är att vara ute :) flera timmar skulle kunna tillbringas där. Klättra upp och ner, upp och ner och upp och ner för ställningar, trappor och även från traktorn på bild nedan.


Och ikväll kom min "andra familj" Natta och Vanessa hit och hade tacokväll och fredagsmys med oss samt ett glas ros'e till det. Säkert årets sista glas.

En trevlig kväll med prat om träning och även morgondagens gröna Lund-besök. Det är på håret att William får åka en massa nya karuseller. Vi mätte upp honom till 139,5 cm här hemma med skor, och den magiska gränsen för fritt fall, tilt, uppskjutet mfl ligger på 140 cm. Är det så illa att det diffar med 0,5 cm vill jag nästan kalla det otur! Iså fall har vi en kille som kommer bli väldigt besviken här i morgon.

Nu ska jag fortsätta hänga med mina prinsar!
Ha en trevlig helg folks!

Nytränad och med en liten kvarvarande endorfinkick sprattlandes i kroppen och med spänstiga pulserande vener efter dagens träningspass känns rätt skönt må jag säga.

Jag försov mig för att hinna med milen på cykel, men väl 8km trampande, kämpande cykeltramp i motvind på dryga halvtimman blev det iaf, och det får jag känna mig nöjd med. Låren känns härligt spända och det känns att de fått sig en omgång.

Sen blev det lite sporadiskt med resten kan man säga, men körde enligt gårdagens plan
Rygg
Biceps
Triceps
Mage

Nu kan jag ta helg va?

Idag tvingade jag mig till en vilodag. Det borde jag haft redan igår, men då sörrni sprang vi spåret igen. Backe upp och backe ner i 4 flåsande kilometrar med halvtaskig tid. men man får mycket sämre tider i skogen än på flack asfalt.

Men jogg 3 dagar i rad tvingade fram en vilodag, och det är precis det jag gjort idag. Sofflocket hela dagen faktiskt.

Jag vet att det är riktigt dumt att gå ut så här hårt efter en skada, men knäna verkar trots 3 dagar i rad-jogg vara helt ok.

Resten av veckan ser ut som följer:

Fredag: 1mil cykel, samt styrketräning biceps, triceps, rygg och mage

Lördag: vilodag

Söndag: powerwalk 7 km.

Idag var det inskolningssamtal på Agnes nya förskola. Hon gick in och tvekade inte ens en sekund i dörren utan fann sig direkt. Det kommer nog inte bli några problem alls att finna sin plats där. Hon sa till på skarpen direkt när det var något hon inte gillade eller tillät.
Förskolan hade jättefina lokaler. Det fanns dramarum, vattenleksrum, ett kök, musikrum, sovrum och sen fanns det ett "torg" i mitten av alla avdelningar där alla barnen chejkar loss tillsammans varje morgon. Sen fanns det slussar mellan avdelningarna, samt en stor matsal för samtliga avdelningar.

Det blir nog jättebra det här :)

Fotbollsträning med William i 1,5 timma är lika med perfekt tillfälle för mammaträning. Både hinna träna och titta på träning ;)

Så idag blev det en joggingtur igen. Jag VET, jag skulle ta det lugnt några dagar, och jag VET att det kan komma att straffa sig. Men jag VET också att jag måste ta varje tillfälle i akt. Man kan liksom inte kasta bort såna här perfekta tillfällen!


Men idag gick det verkligen jättebra. La mig på ett rätt högt tempo (för att vara jag) redan från början. Benen var starka och flåset kändes ok. Rundan jag sprang är på grus och kallas önstarundan, och mätte upp till 3,8 km med min app. (Vägen fram till rundan är på astfalt) Jag hade ett medeltempo på 5,54 min/km och det är nog rekord för mig på den distansen, och det är jag såklart jättenöjd med.

Vädret var perfekt och benen bara körde på! Och Bra musik i lurarna. Härliga jogg!

Ikväll blev det (ja vi kan verkligen kalla det) träning i kronskogen för mig och Natta. Jag är ju van med flack bana på asfalt, så att ge sig ut i spåret som liknar en berg och dalbana på en halvmil blir ju en himla skillnad och mycket tyngre än vad min stackars otränade kropp är van vid.

Men det är riktigt härligt på samma gång. Även om jag får lungkollaps i varje uppförsbacke så njuter jag av att det knastrar under fötterna och att känna doften av skog.

5km och en rinnande svettig Simone senare kommer jag hem, slår på tvn och ser på säsongens första avsnitt av idol. I famnen har jag en tallrik havregrynsgröt som Nina kokat medans jag passade på att duscha. Hon passade alla barn så att jag kunde ta mig ut. Tack ❤

Mysig kväll. Nu sova.

Ja, den gick faktiskt helt okej! William var lite nervös på morgonen, och trodde t o m att han skulle kräkas en sväng av nervositet, men väl där gick det jättebra. Alla tvåorna samlades i samma klassrum och det var i princip bara upprop och lite sånger, och info. Därav har vi ff ingen aning om vilka av alla 60 barn som blir just hans klasskompisar.
Sen fick nya klassen och alla föräldrar höra Agnes bestämda /arga/skrikiga stämma som ett komplement till sången och ett glatt skratt spred sig i lokalen. Ja många skrattade, och William var inte en av dem, utan han skämdes ihjäl sig och sjönk två dm längre ner på bänken och låtsades inte veta vem Agnes var. Haha! Hon är störtskön.


För Ludvig gick det väl också helt okej, men han var väldigt blyg och vågade inte riktigt svara på varken vem han var eller nåt. Men det hjälpte Teo honom med. Han hade micke med sig och även Agnes till en början, men hon fick ansluta till mig och William efter en stund.


När uppropet var klart så samlades hela skolan på skolgården och där hade rektorn dukat upp ett kanske 10-15 meter långt bord med en lika lång tulltårta serverat med grädde som alla barnen fick äta av. Det var en trevlig start till första skoldagen

Här är grabbarna i morse. Den ena gillar att fotograferas mer än den andra ;)

Positivt tänk hörni, kompisar!

Idag har killarna kommit hem. Känns alltid skönt att ha dem nära. Men idag var det något extra. De var förväntansfulla och kanske lite ivriga t o m.

I morgon börjar Ludvig förskoleklass. Han ska få gå till matsalen och äta mat, VARJE dag! Det är stort sörrni!

Och William börjar en helt ny klass. Nya klasskompisar. Nya lokaler. Nya rutiner. Ja, det blir nog lite nytt iaf! William ser fram mot sin nya skolas skolgård. Mycket roliga saker att leka med. Linbana, klätterställningar osv. Så den biten tycker William ska bli roligt!

De börjar verkligen bli stora nu. Och man kan inte låta bli att undra var alla småbarnsår tog vägen? Det får mig bara mer motiverad att vilja försöka leva för dagen. Fånga upp dem här och nu.
Mina älskade prinsar!

Idag tog jag och Agnes en promenad till Stenby gård.

Hästarna var intagna i sina boxar och ryktades och borstades. Det var minsann en intressant upplevelse för en liten 1åring att se att man faktiskt kan ta på, och umgås med de hör stora djuren, på nära håll. Förut har hon ju bara sett dem i hagen. Hon klappade och kramade på dem lilla gullungen.

Sen hälsade vi på pippi-fåglar och matade kaniner.

En trevlig liten promenad på 2 timmar. Agnes gillar ju att gå själv, även om det går fortare i vagn....

På väg hem fick jag palla ett äpple för att få henne att mutas med. Då gick vagnen bättre ;)

Lite bilder från Stenby gård.

Vilken trevlig Ica vi har runt husknuten. Ibland dimper det ner små överraskningar. Igår fick vi denna på posten.

Gåva-1L comfort! Det passar ju utmärkt till en familj med tre barn där tvättmaskinen går varm dagarna i ända.
Jag blir så glad och tacksam över såna här 'småsaker'

Tack Ica Stenby!

Idag har det blivit en himla massa kilometer på cykel. 18 styckna flåsande, flämtande kilometrar för att vara mer exakt. Dock inte i ett kör utan en halvmil i taget. Till och från möte och och till och från nöje. Nästan 2 mil, och det är ju bra för att glida runt på en (ny)gammal 7 växlad monark. Det hade ju kunnat gå så mycket fortare om jag hade fler växlar tänker jag.

Jag har haft den här cykeln i 5 år, och den har nog varit ute på en sisådär 6 turer innan jag satte igång med cykeln till jobbet för ett par veckor sen. Så den har några år på nacken, men är ändå helt orörd och alldeles alldeles jätteskön att tralla runt på.

Idag blev det en 5-kilometare. Jag trotsade knät, igen, för jag KLARAR verkligen inte att vila från joggen. Sist jag sprang gick det ju bra. Några cykelturer och promenader däremellan så var det dax igen.

Jag och Natta stack iväg på en 5a, och redan första kilometern kändes tung. Men vart efter kilometrarna tickade på så kom jag nog på nåt sätt ändå in i andra andningen. Vi höll ett lugnt, jämt tempo och vädret var så där lagom skönt. Lite sol, lite moln och halvkalla vindar som fläktade skönt mellan varven. Några regnstänk på slutet fick vi också på oss.

Det här är värt att säga igen. Va njutningsfullt det är med jogg, och det är bästa medicinen för själen att jaga de här härliga endorfinerna. Varje gång man joggat klart så är man som en ny människa iaf några timmar framåt. Energin flödar! Ett exempel är min dag idag.
Förmiddag; soffhäng, äta, sova middag.
Eftermiddag; jogg, dusch, mat, vika tvätt, tvätta, hänga tvätt, och plocka undan.
Härligt hur kroppen fungerar? Man tröttar ut sig till bristningsgränsen för att orka ännu mer! Najs!
Idag blev det extra roligt eftersom jag, trots att det kändes riktigt tungt sprang på års-NÄST bästa tid på samma distans. Det är ju kul, eftersom att jag knappt kunnat springa sen april.. :)

Nu är jag tydligen (inte egentligen) värd detta...

Agnes vaknade upp i morse till två nya leksaksbarnvagnar och ett nytt leksakskök. Att hon faktiskt var så intresserad av dessa saker som hon var, hade jag inte väntat mig. Lyrisk kan man kalla henne.

Det har Inte gått en minut utan dem och hon har hållit igång en timma nu. Hon varvar mellan att gå med barnvagn och leka vid spisen/köket. Ett högljutt protestartat gallskrik spred sig här när det var dags att byta blöja. -hon hade väl inte tid med sånt heller. Hon LEKER faktiskt.

Det var i går kväll som Anna passade på att rensa ut lite från sin källare som Agnes får ärva. Helt perfekt ju! Tack snälla!! Hon blev så mycket gladare än jag någonsin kunnat föreställa mig!

Efter en lååång härlig ledighet har jag nu börjat jobba igen. Det känns lite konstigt att jag ska jobba nu i 30 (!!!) år till utan nåt längre uppehåll. (No more babies you know). Haha va konstigt det känns när man skriver så. 35 år är lång tid!

Iaf har jag dragit igång och det är otroligt kul att ha börjat jobba igen. Både energin och motivationen sprudlar. Roligt att göra något annat än att bara lata sig om dagarna, och roligt att känna att man gör ett bra jobb! På så sätt har jag nog det bästa jobbet (för det mesta) för att man får sån positiv feedback av att arbeta med människor.
Patienter som är så tacksamma för att vi räddat livet på dem, och det är ju även stimulerande för mig att se en patient pigga på sig efter att tex varit okontaktbar till att stå och vinka hejda i dörren. Att på nåt sätt då känna att man bidragit till att patienten kommit på fötter igen är en härlig upplevelse!

I augusti kommer jag jobba halvtid och vara föräldraledig halvtid. Och dessa fyra pass som jag jobbat nu så har jag och micke gått om varandra helt och hållet. Han har jobbat dag-jag kväll och tvärt om. Det betyder att vi har tagit med barnen till jobben mellan skiften, sagt hej och hejdå. På så vis, att vi jobbar samma dagar blir det mer lediga dagar tillsammans när vi inte jobbar. Vi ska ju båda jobba 2-3 pass/vecka och gör vi dem passen på samma dagar blir ju våran ledighet på samma dagar och vi kan på så vis fortsätta ha lite "sommar med utflykter"

I september kör jag igång heltid, och grabbar börjar fritids och lilla Agnes ska bli stor och börja på förskola! Hjälp!
Och Micke har kommit in på ekonomprogrammet på mälardalens högskola och ska således sluta på akutmottagningen.
För min del är det här jättepositivt! Vi slipper hålla på att byta pass hela tiden och vi slipper jobba om varandra. (Funkar på halvtid, men inte när man jobbar heltid) Och vi slipper jobba olika helger!! För hur kul skulle det ha varit att aldrig fått en enda ledig helg ihop?

Detta blir kanon vettni!


Nu ska jag avnjuta en kopp kaffe i mitt lugn och ro. (Pojkar med farfar och badar/åker båt, Agnes sover)