Idag fyller lillan ETT år. Vet inte riktigt hur det gick till men nu är hon ett år!
Huset har varit fullt av gäster som gratulerat henne och Ludvig idag.

Dagen har flutit jättebra, och Agnes har varit på ett bra humör. Sånt gillas. Hon har blivit ordentligt uppvaktad med uppmärksamhet presenter och kärlek.
Fina jänta.

Lilla Ludde firades också. Eftersom att han fyller år när han är hos sin pappa. Sitt kalas har han i morgon, men frukost på sängen blev det, och massa presenter. Stora killen!

Här kommer lite bilder från dagen, förmodligen i en salig röra!

Micke Ludvig och Teo myser på bio, medans jag, William Emma och Tom har fredagsmys med chips dip, popcorn cola och ett glas rött till de stora!

Härligt att Tom äntligen är här!!!

Och äntligen är det heeeelg!

Godmorgon från Agnes också

Jahopp nu är husfriden slut. Agnes utvecklas fort nu och i dag har hon lärt dig att klättra upp på soffan själv. Dessvärre har hon inte lärt sig att komma ner på rätt sätt, utan vill ner med huvudet först vilket i sin tur leder till att hon kräver 100% uppmärksamhet.
Jösses flicka!

<3

Hittade de här söta napparna som båda stämmer in klockrent på Agnes. Både unik och busig! Och i rätt färger... Mycket rosa och lila blir det!

Haft en bra dag på jobbet, gjort årliga HLR provet, med godkänt resultat.

Micke tog en promenad med Agnes till sjukan och hämtade bilen och lämnade mina träningskläder och det betyder att jag har jag Sprungit en halvmil hem från jobbet, de första två tillsammans med bästa Debbie. Förmodligen sinkade jag henne rejält, men för mig var det bra att få ta i lite. Vid närmare titt så sprang jag 3sekunder långsammare än mitt personbästa, så jag är nöjd! Fick gå och sicksacka lite, plocka ur sten ur skon och då stannade jag faktiskt klockan, så tiden är ju inte helt korrekt eller hur man ska säga.. -nöjd i vilket fall som helst! Bara att jag tagit mig runt duger fint!

Väl hemma har jag slängt iskalla, frossande mig och söta lilla Agnes i badet, städat och ätit god lasagne som älsklingen tillagat.

Life is good!

Nu har jag krypit ner i soffan med en skön varm filt och ett glas rött, för jag tar helg idag! Och hur mysigt ser inte det här ut?

Som sagt, life is good!

Väntar på att gå till jobbet. Har lite dötid eftersom att jag var så snabb att fixa mig i morse :)
Ser solen gå upp, och det verkar bli fint väder idag med. Tänk om vi kunde få lite plusgrader också?

Usch så dåligt jag har sovit i natt. Legat och Vridit och vänt mig, kollat på klockan en gång i kvarten sen kl 5.... Blir en lång dag idag!


Vill avsluta med en fin bild på en bukett, som jag fick av Thomas och Ellen (Mickes bror och fru) igår

Ha en bra dag alla <3

Igår tog Agnes sina första relativt stadiga två steg, utan att ramla :)))
Innan har hon tagit nåt steg, men i princip ramlat på väg dit ;)
Nu blev det ett steg, stanna, och ett till

Duktiga jänta!

Dagarna blir ju långa iaf, men kvällarna blir korta. Kl 19 är egentligen jag lika redo att somna som Agnes, men jag brukar klara att pressa mig till kl 22 åtminstone.

i morse vaknade hon kl 5 igen. Jag kanske inte behöver ställa kockan när jag ska jobba längre?

Jag klagar inte, tvärt om. Det är rätt så mysigt att kura ihop sig i soffan med en kopp kaffe och ett glatt barn som har ett strålande morgonhumör och därmed lyser upp hela min tillvaro.
Dessutom så är det ju snart sommartid, och då kommer hon ju vakna kl 6 istället för kl 5, om trenden nu fortsätter...

Nu blir'e blöjbyte, so long vänner!

Jag/vi har fått en bukett tulpaner av svärmor och en bukett tidning av Ludvig. Påhittig, javisst!

Skrivandes från bilen. På väg hem från Torsby.


Idag tog vi ett sista farväl av morfar. En jättefin, ganska stor begravning och där var många släktingar som jag inte träffat på år och dag, vilket i sig var väldigt trevligt!

100 år. I 100 år har han funnits här, och förstå hur mycket han varit med om?

Nu somnade han stilla in och får sin sista vila tillsammans med lilla mormor. I 29 år har hon väntat på honom.

Begravningen gick bra, men jag var på bristningsgränsen till hysteriska gråtattacker ett par gånger som jag lyckades pressa tillbaka. Andas Simone!
Efter begravningen så har det varit berg-och dal-bana på vägen hem. Jag sitter i och stortjuter i omgångar. Sorg i hjärtat känns verkligen, och när jag tänker på att jag aldrig mer kommer att få träffa honom i livet så gör det så jäklans ont! Jag vet att det läker med tiden, men morfar har alltid varit där och hans dörr har alltid varit öppen. Och nu är han borta.


Lite bilder från idag.

Ögonen är på halvstång, en stark kopp kaffe i handen med tre vildbattingar som har fläktat runt en timma redan. Vart får de energin från liksom? Kl 6 på morgonen? Sover man inte frivilligt då? Nej här är det fullt ös. Idag var den dagen som vi kunde ställa väckarklockan en kvart senare än vanligt, för att det bara är William ska lämnas till skolan. Ludvig är ledig. Och än har klockan inte ringt. Vi behöver nog egentligen ingen väckarklocka. Men det kanske är önsketänkande. "I morgon kanske vi faktiskt kan få sova lite längre".
Visst är det jättetrevligt att vakna till soluppgång och se hur ljust och fint det är ute. Se hur grannarna ilar till jobbet. Ny dag nya utmaningar. Men i ärlighetens namn hade jag mycket hellre legat kvar under mitt varma täcke...

Men om vi ska tänka positivt så kommer dagens sysslor vad gäller tvätt, disk och städning vara klart till kl 9 redan,(precis som igår) och då har man ju hela dagen till godo för annat, sånt som är kul. Det är ju inte fy skam det heller!

Morning folks! Ha en bra dag. Mina älskade vildbattingar

Sitter och väntar på William och Ludvig. Micke är och hämtar dem på skola/dagis.
Det har gått En vecka sen jag såg dem och det pirrar i min mage. Älskade ungar! Vad jag saknar dem. Det riktigt skär i bröstet till och från när de är borta.
Sen så är det så roligt att se Agnes min när de kommer hem. Man märker att de är saknade även för henne. Hon blir så där riktigt skitglad när de kliver innanför dörren. Och de blir ju lika glada de med, över att se henne!
Det blir ju mycket mer liv och rörelse när de är hemma, och det gillas ju såklart.

Det är en ständig kamp inombords att ha barn varannan vecka. Det önskar jag inte ens min värsta fiende. Det är plågsamt och jag tycker ju även synd om dem som måste åka fram och tillbaka. (Även om de sagt att det är så de vill ha det)
Även om man delvis anpassar sig med tiden, så kommer jag aldrig bli hel när jag vet att jag missar halva deras tid. Man liksom märker framsteg, utveckling osv nästan varje gång de kommer hem. Hur de beter sig i olika situationer, hur de för en konversation och sånt.

När de är borta och jag blir påmind om det så hugger ångesten tag i bröstet. Jag försöker slå bort tankarna, och jag måste säga att jag lyckas oftare och oftare.

Men nu är de snart här! Och idag är jag glad!

Agnes blev så glad när overallen åker fram och hon förstår att hon ska gå ut. Lika idag.
Vi har varit hemma mycket på sistone med tanke på hennes RS virus och pneumoni. Men lite promenader har väl aldrig skadat någon. Vädret såg underbart ut från fönstret, och termometern visade 6 plus!
Så vi tog en sväng. Agnes sken som en som hela vägen, dvs endast 10 minuter.
Skenet bedrog. Ute blåste det småjävlar och det var iskalla vindar. Så det blev bara en lite kilometer. Stackars lilla Agnes.. Hon som trivdes så bra.

Agnes när hon är som bäst. Idag har hon kommit på att man kan dra ut lådan på stereobänken och klättra ner i den och sätta sig där.
Sen försöker hon klättra igenom sängbordet för att komma åt gitarren. Man måste välja den svåraste vägen förstår ni.
Idag har hon skinit som en sol. Iaf hela förmiddagen.
Min fina jänta. Gud va jag älskar dig!
Snart har vi haft dig hos oss ett helt år! Tänk va tiden går fort!

Agnes hostar på, men febern är väck. Hon är pigg och aningen gnällig. Jag mår också bättre.

Känner mig lite nervös idag. Ska till min neurolog om ett par timmar. Vet egentligen inte varför jag blivit kallad, men det passar bra eftersom att jag har blivit lite försämrad. Ögat hänger mer, och jag ser rätt ofta dubbelt.

För er som inte vet så har jag förmodligen en neurologisk sjukdom som heter myastenia gravis, i en light variant kan man säga. (Googla för ytterligare info) Hela kroppen kan drabbas av muskelsvaghet och tillfällig förlamning, men för min del är "bara ögat" drabbat. Det ser förjävligt ut!
Har inte symtomen förvärrats nämnvärt under loppet av två år, så brukar det hålla sig på samma nivå. Jag har inte försämrats utan är lika som från första dagen jag upptäckte detta för dryga två år sedan, Vilket är positivt! Jag kallar det för att "jag har bra och dåliga dagar", ibland syns det mer. Ibland mindre.
Min läkare har föreslagit en behandling som kräver sjukhusvård, och vissa gånger även respirator vård och jag är lite rädd inför den eventuella behandlingen. Antar att vi kanske ska diskutera den idag...ett annat alternativ att bli frisk från denna åkomma är att såga upp bröstbenet och operera bort en körtel som ligger under bröstbenet som heter tymus.. Men det känns lite väl läskigt. Jag kan väl erkänna att dubbelseende är jobbigt, men värt att öppna bröstkorgen för? Nja inte i min värld :)
Många som är ovetande om min sjukdom går obemärkta förbi mina symtom. Ingen brukar se att mitt öga hänger förrän de vet att jag har sjukdomen.
Men jag tänkte visa på ett kort där jag har en " dålig" dag.. Jag vet, jag ser förjävlig ut!!!

En bild säger mer än 1000 ord. Kärlek!

Mina fina <3

Vi har fått en kaffemaskin av svärmor och Bengt. Det är ju suveränt bra, speciellt på morgonen när man vill ha sitt kaffe fort. Vad är bättre än en kopp kaffe direkt på morgonen?

Förövrigt har Agnes druckit 3/4 portion välling till frukost. Det gillas. Hon har druckit och ätit dåligt sen vi kom hem från sjukhuset. Hon åt ta me' sjutton bättre när hon hade feber och låg inne än nu. Wierd! Nu är hon ju ändå feberfri och borde då kännas piggare på alla fronter, men äta och dricka är svårt. Hon hostar fortfarande illa, men på nätterna har hon faktiskt sovit riktigt skapligt. Hon är väl helt utmattad efter allt stackarn. Men man ser att hon är på bättringsvägen.
Tänder är borstade, och leken är igång, även om man märker att hon blir andfådd när hon kör igång med att leka.

Lite morgonbilder <3

Två fina älsklingar som morgonmyser i soffan..
Det är så fint att se dem tillsammans.
Kärlek!