Upp i tid
Här om dagen blev det bestämt att jag ska gå upp i tid på jobbet. Det känns ganska bra! Jag har ju mått så bra sista 1,5-2 månaderna! Från 50% till 75% fram till sista januari. Jag är igång och tränar- dvs springer, om än väldigt sakta fortfarande. Men jag är tillbaka och allt får väl ta sin tid kan jag tycka. Huvudsaken är att jag inte kastar in handduken, utan fortsätter köra efter Mina förutsättningar. Längsta distansen sen jag kickade igång igen är 6,5 km och det är jag förstås jättenöjd med. 
Sen så har vi varit på planeringsdagar med jobbet dock i slutet av september men värt att nämnas. Detta år styrde bussen oss till södertuna slott. Mysiga dagar med givande arbete.
Fina Amanda!
Mina favoritkollegor. Allvarliga som alltid...
Det var riktigt roligt att måla sig, och jag har liksom inte haft det intresset förut, att måla och spöka ut mig, men jag hade kunnat måla flera timmar om tid hade funnits. Nyväckt intresse? Nästa år blir det till att köpa bättre färger så att man kan måla sig lite jämnare. Den vita färgen blev flammigare vartefter kvällen gick...
Sen har vi gjort ett besök på morfars grav också.
Agnes sjöng ja må han leva i hundrade år. Hon har fått för sig att varje gång det tänds ljus så fyller någon år. Lilla hjärtat mitt <3 tror nog att min pappa log i graven, trots att han varken kommer leva i hundrade år eller har födelsedag när vi är där och hälsar på. Agnes blev sedan jätteledsen och grät eftersom att morfar aldrig dök upp. Hon hälsade ju på någon som aldrig visade sig. Inte lätt att förklara för de små liven vad som händer när en människa går bort. Hon såg honom iaf på vägen hem. I himlen. "Nu ser jag min morfar, han sitter brevid månen mamma, titta"
Sen så har vi varit på planeringsdagar med jobbet dock i slutet av september men värt att nämnas. Detta år styrde bussen oss till södertuna slott. Mysiga dagar med givande arbete.
Det blev både skratt, mat, iskallt-utomhusbad, och en stycke ryggskott som fortfarande pinar mig delvis.
Att bada utomhus, i slutet av september var nytt för mig. Har aldrig badat i svinkallt vatten förut. Jag bara bestämde mig och gjorde det. Kroppen reagerade direkt och andningen tog liksom slut. Man blev helt paralyserad och för ett tag trodde jag att jag fått andningsstopp, haha. Men tillslut orkade kroppen dra ett andetag. Förvånande hur kroppen reagerar på kyla. Men nyttigt att veta vad som händer i kyla. Jag sköt ju ifrån med benen och åkte på såvis ut en bit, och var således tvungen att simma tillbaka. Tänk de som doppar sig mitt i vintern då?
Lite bilder...
Fina Amanda!
Mina favoritkollegor. Allvarliga som alltid...
Sen så har det varit halloween och jag måste bara lägga ut våra bilder. Synd att inte bilderna på sönerna gör sig rättvisa mot verkligheten. Våra sårskorpor var uppphöjda , tillverkade av läppstift, mjöl, vatten och ögonskugga och högst verklighetstrogna :)
Det var riktigt roligt att måla sig, och jag har liksom inte haft det intresset förut, att måla och spöka ut mig, men jag hade kunnat måla flera timmar om tid hade funnits. Nyväckt intresse? Nästa år blir det till att köpa bättre färger så att man kan måla sig lite jämnare. Den vita färgen blev flammigare vartefter kvällen gick...
Hittade Agnes så här efter en hård dagisdag. Hon har slutat sova middag på dagis, men sen somnar hon när hon kommer hem istället, och När mamma lagar mat. Inte så bra.
Här med Ipad som huvudkudde. Haha
Sen har vi gjort ett besök på morfars grav också.
En tår eller tre föll ner för min kind. Saknad efter min pappa, att se barnen sörja sin morfar trots att de aldrig träffats, och att de hitte-på ser honom i himlen.
Saknad gör ont.
Kl är nu kvart över nio. Det är söndag morgon. Alla mina killar sover fortfarande. Jag och Agnes har en lugn morgon och hon är så himla duktig min prinsessa. Igår var hon torr hela dagen, och i natt med. Nu på morgonen har hon redan suttit på pottan två ggr <3
Nu ska jag starta igång den här dagen med frukost, sedan vankas kalas hos gustavs Viktoria som fyllt 6 år!
Trackback