Fredag på sjukan
Igår kväll kom min bror tillbaka till Mälarsjukhuset från Uppsala.
Idag åkte jag för att besöka honom. Min jättegulliga chef gav mig semester idag så att jag kunde få sitta hos min bror, jag har ju varit rätt så orolig den här gången. Det har inte gått på en dans så att säga. De kan nog inte göra så mycket mer för honom nu. De har sprutat propplösande actilyse direkt på propparna, och de löstes upp. Men han har fått ont igen, varpå nya ultraljud gjordes för att först bekräfta ny tillkommen propp igen, och för att sen se att det verkar vara svullet och infekterat och pga detta vara tillfälligt stopp i stora venen som vener till magen från ljumsken.
Iaf hade vi en fin dag tillsammans, och man får verkligen känna på hur skört livet är. Han kämpar som få, med alla sina sjukdomar, och jag är stolt över honom. Att han orkar!!!! Han har tillbringat senaste veckan i uppsala. Han har tillbringat 2,5 av sina senaste 4 månader på sjukhus. Det är tappert. Det är riktigt tappert.
Själv har jag varit sjukt trött idag. Tröttheten verkar bli värre och värre. Jag fick lämna sjukan efter lunch nån gång, sen var jag tvungen att åka hem och sova. Jag börjar misstänka att det är mina cellgifter som ger mig tröttheten. Jag var faktiskt in till min neurolog igår, och han tog massor med prover på mig, och jag ska tillbaka på måndag för att utvärdera. Något är galet. Jag känner det.
Förövrigt har jag pressat mig rejält i eftermiddag. Jag har tvättat fönster. Jag och Agnes faktiskt, Ett fönster i taget.... vila... tvätta ett till... vila... Dammsuga.... vila.... dammtorka.... vila... diskat alla blomkrukor, och kommit på att jag behöver nya gröna blommor till åtminstona köket..... Rensat alla leksaker på Agnes rum.. Var sak på sin plats... Testat att koka vatten och blandat mitt silver med bakpulver... för att se om det blir fint.
........ Och ätit tacotallrik.....
Och nu sitter jag här.....
Det är jag och morberg
Jag kommer bli fortsatt sjukskriven tre månader, halvtid. Vet inte om jag ska skratta eller gråta? Men ärligt, det är jobbigt att se dubbelt....
Jag längtar tills jag orkar träna och springa igen. Jag klarar inte att styrketräna nu heller... För jag får ont i alla leder och i musklerna. Så ont så att jag vaknar nattetid för att jag råkat böja armen och då gör det ONT. 1.5 vecka hade jag ont efter att jag tränade sista gången. Misstänker även här att cellgifterna är boven. BIVERKNINGAR.
Livet är tufft nu. Men det är bara att kämpa vidare.
Har jag klarat mig hit, så klarar jag mig vidare <3
» Cecilia
<3
Trackback