SKITSJUKDOM
Ja då pratar jag om myastenia gravis. Som jag skrev här för nån kväll sen så är mitt dubbelseende värre igen. Jag trappar ju ner kortisonet varannan vecka och nu är jag nere på 15 mg. Sedan sista nedtrappningen för 10 dagar sen, så har jag börjat se dubbelt igen. Och det betyder att jag ev får recidiv av sjukdomen, och att kortisonet inte hjälper längre. 
Cellgifter började jag med för en vecka sen, och det ska ta upp till ett år innan vi vet om det funkar eller ej.
Av anledning till detta så besökte jag min (bästa) neurolog idag. Han vill verkligen hjälpa mig. Därför gillar jag honom! Han är inte nonchalant eller så, utan vill alltid det bästa och tänker ut massa lösningar.
Hans nya id'e är väl inte wooow för min del, men återigen så får man bita ihop och hoppas på att det funkar. Jag vill ju helst inte se dubbelt. Så kul är det inte.
Hans tankar går nu i banan att lägga in mig för dropp 5 dagar i rad, en gång i månaden. Varje månad. Tills cellgifter kanske har verkan. Det känns inte så lockande. Men om det funkar, vilket inte heller var helt säkert så är det ju klart värt att slippa se dubbelt övriga 3 veckorna.
Det här skulle betyda ytterligare sjukskrivning för min del, och det känns värdelöst.
Ibland vill man bara kasta in handduken, lägga sig ner och gråta i ett hörn, men det hjälper ju inte dessvärre så de tankarna får man slå bort!
Så därför ska jag svida om tilllöparkläderna och ta mitt kortisonface och dra på första baby runnersteam-gruppträningen!
Jag känner mig trots allt ganska stark at the moment!
Jag har lyckats locka med mig Natta, Anna och Cissi till grupplöpningen! De tre jag vanligtvis springer med! Inte illa va :)?
Trackback