Lågintensivpass OCH distansrekord

Fått nys om (eller eg visste jag det redan) att det bränner mer fett att springa långsamt, än fort, och att man när man springer lågintensivt låter pulsen bestämma tempot. Därmed har man mer koll på sin dagsform och pressar sig inte för mkt om man tex har en bugg på väg. Kroppen och pulsen får bestämma hur sakta det går just det passet. Sen så är det även bra för att stärka sig, och att förebygga skador. 

Jag som har en registrerad maxpuls på ca 212 slag/min (veeeet jättehög) får springa med en puls på högst 170-180. Stiger den över 180 ska jag alltså sänka tempot så att pulsen går ner... I vanliga fall när jag är ute och springer ligger jag runt 200 i snitt.  Och då har jag sprungit en mil som längst hittills. 

Idag sänkte jag alltså tempot. 

Vet ni mer vad jag gjorde? Jag fick med mig William OCH Natta. 

William var riktigt stark, och slog distansrekord och har nu klarat 2,5 kilometer! Inte ett klagande förrän dryga 2passerades och jag är så himla stolt över honom. 

Sen fortsatte jag och Natta (som sprang sitt andra pass för dagen) till 1 mil. Då vek hon av... Och jag fortsatte tills jag passerat 15 låååånga underbara kilometrar. Snittid 7,30 min/km.

Långdistans

Lågintensivt

härligt prattempo,

soligt

fin solnedgång vid vilsta herrgård

Ni förstår min underbara känsla i kroppen va? Att få se den underbara naturen och bara lunka och njuta med underbart sällskap vid sin sida! 

Den här dagen var jag värd en gainomax recovery. Tror att kroppen behöver det efter ett ganska lågt kalori intag under dagen som gått, och efter ett joggpass som brände över 1300 kalorier. 

Summasumarium. Nytt distansrekord. 15 km. Stolt över mig själv!