Kvällsjogg med dåliga förutsättningar

...vändes till nåt jäkla bra alltså! 

 Efter  och under min medicinska behandling skulle jag inte klara av att springa så bra förmodligen, men jag var fri att prova. Efter en veckas vila. 

Sen att jag blev nedsatt och även magsjuk till på köpet gjorde mig kanske inte starkare. 

Men efter en dag hemma, med städ, bak och mer städ och tvätt så började det suga i springbenen. Det om något är ju ett friskhetstecken. 

Och med tanke på att jag stoppat i mig en drös med.....

...så kunde jag ju bara inte låta blivit testa lyckan. 

Jag vet att jag sprang med sämre förutsättningar och gick ut utan krav på mig själv. Sen att Anna som sprungit maraton råkade komma förbi med springkläderna i en eventuellt -ut-och-springa-med-Simone påse var ju bara en bonus! 

Jag behövde bara himla lite med ögonen och tjata några gånger, sen var hon med på banan. Hon var totalt opepp men det gick över i samma stund som kläderna åkte på. Tuffa Anna! 

Vi siktade på 3km men landade ändå på halvmilen. Benen var lätta men bröstet kändes lite tungt, och tiden landade faktiskt på en normal Simone tid, även om bröstet var tyngre än normalt. Om det beror på kylan eller medicinen är svårt att bedöma. Det återstår väl att se tänker jag! 

Sen hem, käka bulle igen, duscha och nyss kvällsmys med rostat bröd och kall choklad. Sista kvällen med grabbarna på en vecka igen. 

Jag måste bara få göra ett glädjetjut här i bloggen! I made it!! Jag sprang, och jag sprang bra efter dåliga förutsättningar! Och jag är himlans stolt och glad i ikväll!