Ja, just det. Det var den som saknades ja.
Idag var jag jätteduktig och tränade på gymet. Kände mig nöjd och utpumpad till bristningsgränsen när jag var färdig. Och framme vid parkeringshuset hade jag sån mjölksyra så att jag inte fixade trapporna utan fick ta hissen upp till plan 3 där bilen stod parkerad. Glad och nöjd med min insats åkte jag hem. Vid det här laget var jag hur hungrig som helst och när jag anlände till affären så åkte lite allt möjligt ner i kundvagnen. Sen skådade mitt högra öga att det var extrapris på lösviktsgodiset. Då kunde jag ju äta lite extra. För samma peng ni vet.
Tacos till middag, och det i överflöd gjorde att jag knappt orkade gå från matbordet. Men skam den som ger sig. När jag sedan förflyttat mig till vardagsrummet så åkte Lite (mycket) smågodis raskt ner förbi matstrupen och ner i ångestkanalen. Nu ligger jag i soffan som en orörlig illamående slashas.

Japp, så är det.

Så illa är det.


Emma orkade bokstavligt talat inte flyttades alls från köksstolen, utan landade fint med överkroppen på stolen brevid.

I morgon får jag träna ännu hårdare. Ja det får jag.