Idag laddar vi för fotbollscup igen.

Livet som FotbollsMamma är inte riktigt som jag hade föreställt mig när vi då, en dag för snart 3 år sen tog beslutet att låta William gå med i ett fotbollslag .
I min fantasi pågick nåt helt annat. Då ingick träning en gång i veckan, och matcher mellan varven där man deltog som stöd och klappa händerna när grabbarna gör mål. ;) Inget mer typ. Det var ju överkomligt. Jag såg bara det roliga.
Men att man ska sälja lotter, arbeta på alla cuper, städa, stå i kiosken på a-lags matcher, fixa inför-och under- och städa efter Valborg osv (även cuper där inte William deltar) gör ju att man knappt har en ledig helg längre. Man kan inte köpa sig fri från att arbeta heller. Man kan ordna en ersättare, men vill ingen så får man lov att stå själv ändå.

Idag spelar William sina matcher kl 12.00 och kl 14.00. Mellan klockan 12.30 -15.15 ska jag stå och steka hamburgare, (i regnet) och missar ju egentligen Williams matcher, och den delen av kakan hade jag ju egentligen velat ha.

Egentligen klagar jag inte, utan det är ju mer ett konstaterande.
Det här känns som att det bara är början. Början På något som kommer ta väldigt mycket av vår tid. Och William är ju våran äldsta, sen kommer lillebror också som säkert ska spela fotboll han med. :-) sen har de ju handbollen också, så vi får se vad som väntar där haha...

Samtidigt är det självklart roligt att vara deltagande och sätta sig in i föreningslivet.

Den 18 juni är det avslutning och då ska föräldrarna möta barnen. Jag lovar... Stelben Simone har inte en chans mot dessa killar!

Barnen är 8 i år och har redan fått sponsrade fotbollställ. :)

Här är vi iaf. Laddade och glada!
Nu kör vi!