Idag skiner solen och jag är ledig. Jag hade en plan. Lägga Agnes, laga mat lite snabbt och sedan ut och lapa sol. (Medans Micke kör intervaller inför lidingöloppet i vilstaskogen) Men precis när jag är på väg så är solen redan förbi vår uteplats som nu endast består av skugga. Surt! Jag tänkte nog låna lite av grannens tomt när solen kikar fram där, men då har väl Agnes förstås vaknat redan. ;)

Nu är det endast ett arbetspass kvar till semester och föräldraledighet för mig. 8 långa veckor! Rent praktiskt känns det som att jag redan gått på ledighet, medans det teoretiskt faktiskt står på mitt schema att jag har ett pass kvar. Lördag dag, kl 16 stämplar jag ut för ledighet!

Sitter just nu och intar lunch. Chili con carne fick det bli. Riktigt gott, med en hel del sting i faktiskt. Det märks, för näsan börjar rinna så där som den gör när man äter stark mat.

Hostan fortsätter, och löparkläderna ligger och samlar damm. Det känns otroligt jobbigt. Jag hade sett fram mot att springa i lite varmare grader än under nollstrecket. Min hjärna är redan på väg, men kroppen säger ifrån. Det är bara att inse att jag faktiskt måste bli helt frisk innan jag kör igång. Jag får nöja mig med långa promenader istället, det är ju också en typ av träning, även om det inte alla ger samma positiva kick-känsla i kroppen som löpning gör.
Jag vinkar hejdå till åvarvet och får satsa på nåt annat milslopp istället. Dianamilen? Midnattsloppet, som förvisso är utsålt redan, men om man får tag på startplatser? Fast då måste vi fixa ledigt, barnvakt och ev sovplats också... Känns omständligt att komma till start när det både är fullsatt, vi jobbar och måste byta pass med någon vänlig själ, samt iså fall även ordna barnvakt.
Vi får la se!
Nu ska jag ut i friska luften. Även om det så blir i skuggan.