När jag ändå är i gång...

....så kan jag passa på att skryta lite över hur duktig jag varit på att träna. Varannan dag har det blivit och det är jag ju såklart jättenöjd med. Men drömmen om att springa trycker mig lite. Jag vill bli bra i benet och kunna springa. Jag är den som står med lång läpp när det springer förbi en löpare med lätta ben. 
 
Det har gått ganska lång tid sen jag gjorde illa benet och jag har egentligen fortfarande ont, men haltar iaf inte. Det känns riktigt surt när jag äntligen hade hittat något jag gillade. Men sakta har jag börjat anpassa mig till styrketräning som ett komplement, och nu när man hållt på ett par månader och börjar märka framsteg så är ju det också rätt så kul faktiskt.  
 
Att varje morgon vakna upp med träningsvärk ger mig en kick faktiskt. En kick att fortsätta, att få nåt typ av resultat. 
Och idag folks, så har jag ökat upp tyngderna på biceps.. Det ni :)
 
 





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback