Det var ju ett bra tag sen jag skrev nu. Jag som oftast brukar uppdatera bloggen varje dag. Men tiden har helt enkelt inte räckt till. Min energi som varit nedsatt har gått åt till andra saker. Att försöka må bra och spendera min tid med dem jag älskar allra mest. Min familj.  Ibland behöver man liksom en paus ett tag. Från allt. Nu är en sån tid för mig. Jag har pausat det mesta i mitt liv, och fokuserar på familjen och vårat välbefinnande samt träning, eftersom att det gynnar både min kropp och min själ. Så om ni inte hör något från mig så behöver ni inte ta det personligt. 

 

Jag har liksom stannat upp ordentligt. Funderat över livet. Vad jag vill, och hur jag vill att saker ska vara, och hur jag ska komma dit. Att sitta kvar på samma stol utan att resa sig upp betyder att man inte kommer någonstans alls, så nu har jag äntligen rest mig upp.

 

Livets väg är inte alltid en rak autobahn, utan den är oftast smal och krokig. Många avtagsvägar som man inte har en aning om vart de leder. Det är inte alltid så lätt att veta vart man ska svänga av? Eller om man ska fortsätta och köra och köra och köra? Jag har alltid bara kört, men nu för första gången har jag valt en "annan väg, en ny väg" att åka. Så nu mina vänner får vi se vart den leder. Jag har satt ner foten och hoppas att det räcker med skit nu. Man är ju bara människa. Precis som alla er andra.

 

Det är medgångar och motgångar. På sista tiden har det varit mest motgångar. Sånt har vi ju haft tillräckligt med i den här familjen kan man tycka. Så nu får det vara nog. 

 

Hoppas att jag kan köra i gång med bloggandet snart igen, lite kontinuerligare, för det är ju ändå rätt så kul tycker jag! Men ni som hänger kvar trots min dåliga uppdatering, fortsätt häng kvar... för plötsligt händer det!