Otacksamt
Tänkte klaga lite bara. Jag behöver det idag.
Tänk att jag tränar 4-5 ggr i veckan, och ändå går vågen bara uppåt. Otacksamt är vad det känns. Jag kämpar och kämpar och ändå blir resultaten åt fel håll.
Nu har jag gått upp 6,2 kg sen ett par månader och det känns förj*vligt! Jag har ökad matlust, big time!! Jag har svårt att lägga band på mig. Allt smakar så gott! Saker jag inte alls intresserat mig för innan.
Jag vet ju att det är min kortisonbehandling som ger mig det här, men det är jobbigt att hela tiden träna i kraftig uppförsbacke, och aldrig få credit för vad man faktiskt åstadkommit.
Det känns ungefär som " Simone! Nu går vi ut och springer lite så att du kan gå upp ytterligare ett kilo"
Fast, egentligen ska jag tänka "Simone, tänk vad du skulle väga om du inte sprungit alla dessa rundor"
Observera nu att jag endast refererar till MIG och MIN viktuppgång (som är på en onaturligt sätt och hänt under en väldigt kort period) och att jag inte på något sätt dömer någon annan efter deras vikt.
Så nu mina vänner, så ska jag verkligen försöka!! Min kamp att tygla mig själv från gottsaker,
fylla fruktfatet istället för godisskålen,
äta rätt mat i rätt mängd,
träna i den mån min kropp klarar,
och inte tycka synd om mig själv.
Det finns faktiskt alltid de som har det värre. Visst är jag sjuk, men jag står på benen, och jag lever!
Trackback