Hela dagen har jag gått och självpeppat mig, men så fort jag öppnade dörren och var på väg ut så kände jag mig för första gången ever helt opepp! 

Tur att jag inte skulle springa ensam, för då hade jag nog faktiskt Vänt hem igen. 

Väl ute så var det som vanligt faktiskt skönt! Men man spände sig nog endel då man fick zickzacka mellan isfläckar och vattenpölar. 

Kan inte klaga på att jag kände mig så trött alls faktiskt, mot hur det kan vara. Emellanåt fick flåset sig en törn, men snart nog var vi uppe i 9 km, och sen kom den värsta kilometern. Det var totalt isigt och ett tjockt vattenlager uppepå, och skorna gled i princip som ett par vattenskidor på sjön.. Jag hade nog med att hålla mig på benen.

Men jag räknar in 10 km och det är jag sjukt nöjd med, även om tiden förstås inte blev så bra. Men vad kan man förvänta sig när en kortisontant springer på en isgata . Men jag adderar till ett skönt pass i prattempo till historiken. 

Har jag turen med mig så kanske jag kan få till 3 mil den här veckan?? Plus ett eller två styrkepass kanske?

Ligger i skrivande stund i badet. Nu för tiden bloggar man ju varsomhelst :) svetten rinner, jag känner mig duktig, och nyttig! 

Sen har jag faktiskt fått ett tips på rumpövning! Jag ska lägga ut beskrivningen här när jag testat. Bild för bild. Spännande! Nu är det dags att kliva upp och käka nåt varmt. Ha en fin kväll :)