Jag har varit lite avundsjuk när micke drar iväg själv och fiskar. Sist sa han " men du kan ju också dra iväg själv och fiska?"
Jag har alltid tänkt att jag inte kan det... Men sen slog det mig. Varför skulle jag INTE kunna det egentligen? Sagt och gjort!

Nina och jag fiskade ihop senast för 7 år sen tror jag att det var.... Och ingen av oss är ju direkt rädda för fisken även om det är trevligare att få napp än att rensa den.

Hon var mitt självklara val av kompis att fråga om hon skulle hänga med, och det var inte svårt att få henne övertalad alls, tvärt om och i eftermiddags bar det iväg.

Två blondiner.
Försöka hitta till en fiskesjö utan karta.
Vid gott mod, och stort hopp!

Det slutade med att jag tappade två och fick upp en. Nina tappade en och fick upp en. Det var så där lagom ni vet, precis innan man tappade hoppet om fisk så rasslade det till i både spö och adrenalin.

Vi höll oss flytande hela kvällen och hade svårt att avsluta, men tillslut var det så mörkt så att vi inte såg nåt alls, så det var bara att ge upp.

Vi har bestämt att snart åka igen.
Det är riktigt rogivande att vara ute så där.... Hela kroppen slappnar av liksom.
Njutning på hög nivå!