Idag blev det en 5-kilometare. Jag trotsade knät, igen, för jag KLARAR verkligen inte att vila från joggen. Sist jag sprang gick det ju bra. Några cykelturer och promenader däremellan så var det dax igen.

Jag och Natta stack iväg på en 5a, och redan första kilometern kändes tung. Men vart efter kilometrarna tickade på så kom jag nog på nåt sätt ändå in i andra andningen. Vi höll ett lugnt, jämt tempo och vädret var så där lagom skönt. Lite sol, lite moln och halvkalla vindar som fläktade skönt mellan varven. Några regnstänk på slutet fick vi också på oss.

Det här är värt att säga igen. Va njutningsfullt det är med jogg, och det är bästa medicinen för själen att jaga de här härliga endorfinerna. Varje gång man joggat klart så är man som en ny människa iaf några timmar framåt. Energin flödar! Ett exempel är min dag idag.
Förmiddag; soffhäng, äta, sova middag.
Eftermiddag; jogg, dusch, mat, vika tvätt, tvätta, hänga tvätt, och plocka undan.
Härligt hur kroppen fungerar? Man tröttar ut sig till bristningsgränsen för att orka ännu mer! Najs!
Idag blev det extra roligt eftersom jag, trots att det kändes riktigt tungt sprang på års-NÄST bästa tid på samma distans. Det är ju kul, eftersom att jag knappt kunnat springa sen april.. :)

Nu är jag tydligen (inte egentligen) värd detta...