Galen och envis är hon. Min lilla jänta. Lekte i lekparken med sitt bästa humör men på väg dit och hem var det gallskrik.
Nu är vagnen inte alls så rolig som man kan tro. Nä den här lilla tjejen ska inte sitta i nån vagn förstår ni, hon ska krypa. Överallt och ingenstans. Får hon inte som hon vill så gallskriker hon. Som idag på TP.

Förmodligen hörde alla på Tuna Park henne idag när hon inte fick krypa på det "skitiga" golvet. Gå dög inte, det var ju krypa hon ville.

Hela världen gick under för henne, och svetten lackade på mig.

Jag hann prova (och köpa) två par braxer iaf och sen var det färdig-panik-shoppat för min del. Både jag och Emma som jag hade med mig var rörande överens om att det bara blev ett varv där inne idag. Jag var tvungen att gå ut fort, kunna andas.
Men som sagt gnällde/grät hon ända till lekplatsen där humöret helt plötsligt blev så där strålande som det brukar..

Lillsnutta. Envis som synden.