Att det inte gått att ta ett steg in i förrådet har gett mig magknip. I höstas var det fint där inne. Sen åkte ju altanmöblerna in och efter det har det blivit kaos. Tills idag. Jag och Emma rensade för fulla muggar och jag var jätteduktig på att kasta saker - som jag annars har svårt för. Jag tänkte realistiskt och gick efter hur ofta sakerna används. Oftast behöver man ju inte skiten. Det finns ju en anledning till att de står i förrådet och inte inne?

Micke körde en proppfull bil till tippen, och vips så får alla cyklar plats igen där inne. Och vagnen också! Wii!

För mig är det här en lättnadskänsla i hela själen. Axlarna sjunker, kroppen känns lugn. Äntligen har jag rensat hela förrådet, alla garderober i lägenheten och alla utrymmen där man samlar på sig skit . Nu kan jag slappna av och det känns så himla gött att åstadkomma saker speciellt när det tar emot innan. Jag har gått och laddat och haft nån slags bland-ångest för att den här dagen skulle komma. Sen gick det så där plättlätt! Yey!
Jag skulle ju såklart ha tagit före och efterkort. Det kom vi på efteråt. Synd!