I morse vaknade jag av telefonen. Kl 09.30.
Så trött och tung och hade ingen aning om ifall jag varit vaken i natt, eller om vi sovit hela natten. Då har man sovit bra! Ögonen gick knappt att få upp. Jag fick nog ligga kvar och morna till mig i säkert 20 minuter innan jag behagade att ens sätta mig upp.

Som kompensation laddade jag mitt lata ego ungefär i två timmar innan jag hade bestämt mig. Ut i skogen i duggregnet med dig Simone! 5 dagar på latsidan får minsann räcka. Men jag har varit slut. Så himla T-R-Ö-T-T.

Jag och Natta pratade ihop oss och gav oss ut. Det blev både fel slinga i spåret och blött och geggigt och halt.

Det gick riktigt riktigt långsamt på en snittid strax under 8 min/km och som Natta sa, man hade mer fokus på vart man satte fötterna än att man var trött och hur långt man hade joggat. Att Sicksacka bland stubbar,grenar och lerpölar och egentligen inte veta hur djupt man skulle trampa ner var faktiskt ganska kul så här i efterhand. Det blev som en liten äventyrsbana på 6 km. När vi kom ut ur skogen fick vi se en glimt av solen också.

Vi var ju självklart totalt missnöjda med tiden, men vi hade en rolig löprunda och brände åtminstone 500 kalorier vardera.
4 km till hade jag klarat. Fast inte i den här terrängen. Jag blev helt slut. Så där Härligt trött ni vet.