Idag var pappa med på babyöppet för första gången. Han och alla mammor. Visst, det fanns två pappor till, men det var ungefär 30 mammor där.

 

Den som skiljer sig från mängden på babysången, om du sätter alla bebisar i en rad är Agnes. Hon blir helt till från sig när gitarren börjar plinka. När de börjar sjunga så står hon och hoppar och är gladare än någonsin. Måste upplevas.  Egentligen började hon bli exalterad redan på väg till kyrkan, när jag började sjunga längs vägen. Hon förstod vart hon var på väg, och började studsa redan i vagnen.

Alla som jobbar där, och de som är där frekvent känner igen Agnes väl. Det är ju "hon som är så fokuserad och helt till sig och sprallig och deltar på sångstuden med högsta närvaro "  (har jag fått höra)  Det är ju henne som alla skrattar hjärtligt åt när hon kör igång sitt race. Sången kan ibland förlora sin text och  utbrista i ett skratt istället, för att lilla gumman är så inne i sin sångstund. Så söt, så otroligt söt är hon. Så glad. En sån fin liten människa.