Tog mig ut på en halvmil idag, och det gick rätt så okej om man jämför med förra rundan... Som stoppades av täta luftrör i den kalla höstluften.

Jag Tog en sväng förbi Lagersbergs säteri. En trevlig grusväg att jogga på, och gudarna ska veta va många minnen som ploppade upp i mitt huvud. När jag var barn så var den här vägen alldeles för lång.. Nu var den knappa kilometern!
Här var vi ofta på promenad när jag gick i grundskolan, hela klassen. Här plockade vi nässlor tillsammans och gjorde nässelsoppa på. Min fröken var så himla fin!

Till den här skogen smet jag och ett par kompisar ett par år i rad, lade oss på en stoooor sten och tog av oss kläderna och solade i den varma -mars- solen. Ca 8 år gamla :)
Nån gång hade vi även smugit med oss fika.
Ojoj, om våra mammor ändå hade vetat vad vi pysslade med :) . Klä av sig kläderna mitt i vintern!

Sen smög vi ut på åkern, och snodde vete. Veten skalade vi och tuggade på. Vi kom fram till att om man tuggade tillräckligt länge så blev det som tuggummi. Och det var ju coolt!
I den här skogen lekte vi röda vita rosen. Vi hittade även grodyngel som vi tog hem och var extramammor åt...

Visst var det väl ändå underbart att vara barn? Man hade inga bekymmer! Man levde för stunden och fantasin flödade!

Den här löprundan går in i hjärtat. Nästan så att jag blir lite sentimental!
Hit ska jag springa igen! Bara låta minnena flöda!

                                 Här går vägen mot säteri´t!