Idag blev det sovmorgon för fröken Nyberg. Först Kl 01.30 i natt vaknade lillsessan med sin ljuva stämma. Jag stoppade in nappen, sen tog jag mitt pick och pack och förflyttade mig yrvaken till Williams rum. Där sov jag till kl 7.30. Jag kan inte påstå att jag känner mig utvilad, men jag har åtminstone sovit 6 timmar i rad, och det är ju inte illa det! Man får se det lilla, och fånga upp det!

Hon har inte hostat inatt eller så och Micke berättade att hon vaknat 4ggr bara. Det är ju lite skillnad mot 15 ggr!

Kl är 11.00. Tre koppar kaffe ligger och skvalpar i magen. Humöret ligger på en medel-låg nivå och många tankar är framme och rullar igen. Det är jobbigt att vara en tänkare. Speciellt när man lever med nån som är allt annat än en tänkare ;)

Jag tänker mycket på mina pojkar. Att jag inte räcker till åt dem. Jag känner att tiden Agnes får (tar) borde gå till grabbarna också. Det är klart att Ludvig känner sig lite utanför. Först bär jag runt på Agnes hela tiden, matar, byter blöja, tröstar, busar och sen när hon sover så går jag och lägger mig och sover jag med, eller så städar jag... Ack denna städning! Det tar aldrig slut!
Så går vårat ekorrhjul runt. Jag har försökt att han ska delta- mata henne osv. Men han är inte helt intresserad.

Sömnbrist skapar hos mig irritation och en riktigt kort stubin. Ibland är den rent utav obefintlig. Och då är det jobbigt att vara en 5 års trotsig pojke med stor aptit på livet. Han vill så väl, jag vet ju det. Men börjar han bråka med mig, då är inte min stubin så lång nej.


Sen joggar jag ju rätt så friskt , som en del kanske tycker att jag kan dra ner på och ge den tiden till barnen, men faktum
Är att jag gör det delvis för att rensa skallen på negativ energi och delvis för att komma hem som en gladare Simone och mamma. Så den tiden behöver jag till mig själv. Det är nog det enda jag ger till mig själv faktiskt?

Sen kan jag känna att jag saknar Micke. Han finns ju här hela tiden, men ändå finns han inte. Vi har fullt upp ändå än att umgås sinsemellan. Det finns alltid nåt annat hål att fylla sin tid och energi på än varandra. Men När gjorde vi något roligt tillsammans sist? Det är hög tid för det nu.. Man måste vårda sitt förhållande. Vattnar man inte blomman så slutar den blomstra. Det vet ju alla. Men mitt i den här tiden med spädbarn så är det väl inte precis det första man tänker på, att vattna blommorna.

Förövrigt så vattnar jag knappt blommorna längre, men de verkar ha ANPASSAT sig. För de är inte döda än. När blommorna vissnar hemma så kanske det är en bra riktlinje att vattna både sig själv, förhållandet och blommorna? Så det inte dör ut?

Det är väl det man gör. ANPASSAR sig efter vattenmängden. Fast jag måste medge att det vore grymt att bara rymma i väg ett par dagar och sova fint och umgås och rå om sin älskling.
Men tillbaka till verkligheten, du är inte bara en tänkare Simone, du verkar även vara en drömmare .... ;)
Den tiden kommer, den kommer. Tids nog så ska vi hitta på något!

Nu ska det dukas fram till lunch. Väcka Agnes som sovit 2, 5 timma.