En vecka
En vecka är det kvar. 7 dagar, snart bara 6. Sen börjar jag jobba igen. Vart tog tiden vägen?
Det ska bli både skönt och inte skönt. Konstig känsla. Skräckblandad förtjusning.
Agnes kommer vara 7 månader då. 7 små bedårande månader.
Detär läskigt att släppa kontrollen till någon annan. Nu tvivlar jag inte ett dugg på att Micke inte fixar det, men ändå, jag gillar att ha kontroll. Och hittills har jag haft 100% kontroll. Jag kommer förmodligen ringa hem 1 gång i timman första veckan.
När jag var sjuk, under graviditeten så gick tiden så otroligt långsamt. När jag låg inlagd, så låg jag och räknade dropparna på droppet. Så långsamt gick tiden.
När jag var hemma, så låg jag och stirrade i taket.
Eller så stirrade jag i toalettstolen.
I 8 MÅNADER låg jag så!!!
Sen så ifrågasätter alla varför jag ska börja jobba så tidigt."hon är ju så liten"
Nu går tiden fort istället. Väldigt fort. För fort.
Hennes pappa är lika bra på att ta hand om henne som jag är. Jag behöver komma igång. Jag behöver må bra. Jag har mått dåligt alldeles för länge.
Sen kan jag erkänna att jag nu mer börjat vänja mig att vara hemma, vi mår bra nu, och jag njuter för fullt av att vara med min lilla flicka. Men hela den här soppan och graviditeten, förlossning och efterförlopp med sjukdomar och operationer har satt spår i mig, som gör att jag måste komma igång och få mitt liv tillbaka.
Jag hoppas att det kommer bli skitbra. Så snälla ni som läser detta. Ge mig inte ångest över att jag går tillbaka till jobbet redan. Det är mitt val. Och dessutom tror jag att det är rätt val. Och det känsligt.
Hela JAG är känslig.
» Caroline
Det kommer bli bra! Nu är det Mickes tur att njuta av dagarna med Agnes, medan du gör en kanoninsats på jobbet ;) Sen kommer du hem och möts av hennes leende...vilken lycka! Kram på dig
Svar:
Simone
» Tina
Du gör rätt val syster. Att börja jobba innebär oxå en större social rutin. Ngt du inte haft så gott om det senaste året. Du kommer att fylla en funktion, och känna dig värdefull och duktig. Jag stöttar dig till 110%. Love u sis! Du är bäst!
Svar:
Simone
Trackback