Idag testade jag nåt nytt. Jag tränade backe efter tips från gårdagkvällens kvällslektyr. Upp och ned Jogg i långsamt tempo ett par kilometer och sedan springa fort uppför en backe i ett visst antal sekunder och gå ner. Upprepa ggr fler. Eller tills du är dyngslut.

Det var faktiskt rätt kul. Till en början tänkte jag att "så här kan jag hålla på hela kvällen" ..men.. ganska Kort därpå hade jag ändrat uppfattning.

Nåt annat jag testade var att springa i skogen. Eftersom att backen jag sprang i fanns just i skogen-spåret. Skogen har alltid skrämt mig, men den är ju inte på nåt sätt farlig. Mina tankar är farligare och förmodligen långt i från verkligheten. Man mötte ju flera motionärer, och du kände dig både ensam och inte ensam på samma gång. Dessutom är spåret precis utanför dörren. Det får bli spåret flera gånger.

Det är även lättare att "leka" där. Ingen som ser eller bryr sig om vilka olika takter och stilar jag springer med. Tex. Springa tre stolpar fort -två långsamt. En med korta steg, en med långa steg. Bara låta joggningen bli lite rolig ibland.



Nu är det kväll, alla barn sover. Vi är nyjoggade, nyätna och nyduschade. Så nu blir det fötterna på bordet och lite tv.


Backen ser ju inte alls så brant ut.. Som den kändes ;)