...med taskigt humör på hela familjen.

Den här dagen är ingen man kommer tänka tillbaka på och längta till om man säger så. Inte så som den fortskridit hittills iaf.

Egentligen kunde den få vara slut redan för min del. Alla är gnälliga. Vuxna och små.

Micke skulle ut på en runda men blev hemma.
Och Jag hade velat gå ut och jogga jag med, och var halvt på gång, i tanken iaf. Men det slår mig ju faktiskt att jag fortfarande har ont i benet (sen jag sprang med Anna förra helgen) och det är väl ingen idé att späda på smärtan egentligen. Jag haltar ju t o m stundvis.

Nä det får bli en moffar dag. Jag får försöka fånga upp det här med motion på väg till och från jobbet i stället tror jag. Enklare att få det gjort så kanske?

Nu la jag Agnes för sista sovstunden idag, och grabbarna gick till Ica för att köpa lördagsgodis.

Nu blev det alldeles tyst här. Ska njuta av tystnaden en minut... Tjing :)