I går kväll var jag med om en lite annorlunda upplevelse. Jag hade varit iväg, hela dan, och skulle parkera bilen och gå hem. När jag låst bilen hör jag en förtvivlad röst i mörkret;

-"Hallå! Stanna! Jag behöver hjälp! Du måste hjälpa mig! Jag har mitt barnbarn inne i lägenheten, hon är 2 år och har råkat låst dörren, och kan inte låsa upp igen. Hon är själv där inne "

På farstun står min barndomskompis moster, en av våra grannar näst gårds. Utan ytterkläder, utan skor, utan telefon. Hon fryser, hon är lite panikslagen. Förtvivlad. Det kan hända mycket med en 2åring på kort tid.

Hon hade varit ute för att ta ett bloss när lillan hade låst dörren. 2 år bara!

Jag hjälpte till med varma kläder, samtal, till bl.a. SOS, polisen, Securitas låssmed och till sist- vår fastighets journummer. Pagoden.

Jag blev lite förvånad att det skulle vara så svårt att få hjälp fort! De måste väl förstå att det kan uppstå panik från både barnet och farmodern!

Vi hörde flickan hela tiden och hon lullade runt där inne. Sen blev hon tyst. Då blev det ju lite oroligt att något hade hänt där inne, men när pagoden -eloge till dem- kom ( så fort) så hade tjejen somnat, med Bamse på dvd
:)

Nyss ringde det för dörren.. Det var grannen som kom för att visa sin uppskattning. Jag tyckte inte att jag gjorde så mycket, men för henne betydde det allt! Hon var så tacksam, och jag blev så glad i hela kroppen!

Med sig hade hon denna, en liten present för att Visa sin uppskattning.
Åh va rörd jag blev!
Nu får den pryda mitt vardagsrums ord!