....Går ju så där!!!

Benet är nästan bra, och i väntan på att kunna börja springa igen så har jag glatt mig med att kunna styrketräna åtminstone. Det har liksom varit min räddande ängel ni vet..? Tills idag...

Jag såg fram emot efter-jobbet träning på gymet. Men strax innan lunch så skulle jag dra en patient högre upp i sängen, tillsammans med en kollega. Jag kände hur något knakade till i ryggen, så nu ligger jag här i sängen, istället för att springa runt på jobbet eller träna.

Lite orörlig, stel, och tycka synd om mig själv deppig är jag allt :) I morgon vid lunchtid blir det ett naprapatbesök. Jag har aldrig varit hos nån sån, så jag har ingen aning om hur det går till. Men lite ont känns det som att det kan tänkas göra?? Kanske? Om ryggen inte låser upp sig själv vill säga. Ja. Så ligger det till. Mitt underbara träningsliv!! ;) ...


...säger jag med glimten i ögat!