Passar på att skriva lite från bilen. Vi är ju den impulsiva familjen och idag impulsbestämde vi att vi skulle dra till Mickes mor och BENGT. På väg dit impulsbestämde vi även att vi skulle byta däck. Och det var ju bra eftersom att det ändå kan vara lite halt på vägarna nu.

Jag är ledig i morgon och det kan vara skönt med lite miljöombyte. Sen så känner jag att det händer så mycket med Agnes utveckling som jag inte vill att de där nere ska missa ;)

Det har varit energikrävande att komma tillbaka till jobbet. Inte negativt på nåt sätt utan mer att det är mycket intryck som ska tas in och när man kommer hem så är det bara att kämpa för att hålla sig vaken. Soffan lockar, och ögonlocken är tunga. Näst intill omöjliga att hålla öppna. Det tar nog några veckor att ta igen sig.

Den här tröttheten sätter lat -Simone i stand by läge och saker runtomkring blir vilande (lidande). Då pratar jag bla om hemmet, jogging och bloggande och umgås! Egentligen orkar jag ju knappt prata i telefon. Jag orkar inte vara aktiv just nu. Jag vill bara vara själv och inte göra något alls. Men snart ska jag rycka upp mig igen...

Det har ju varit ett tufft år bakom mig, och på nåt sätt börjar det komma i fatt mig. Jag har ju bara betat av åkomma efter åkomma, jag har aldrig stannat upp och tänkt efter vad jag gått igenom. Och jag/vi har inte haft det lätt. Min kropp har varit ett vrak, och min själ känns trasig. Det är inte så mycket som känns kul just nu. Jag frågar mig varför vi var tvungna att gå igenom allt det här?

Samtidigt vet jag att varje minut som jag ältar det förflutna, stjäl jag en minut av min framtid. Så jag ska kämpa för att vara positiv.

Men det svåra här är att komma upp över vattenytan. Jag vet inte hur jag ska göra för att hitta tillbaka till mig själv, hitta en väg och sen välja vilket håll som är rätt håll att gå åt.

Jag är en stark person, jag har mycket i mitt bagage vad gäller livserfarenhet och kriser och jag kommer komma upp till ytan igen. Det vet jag. Jag ska bara hitta rätt väg.. Och det får väl helt enkelt ta den tiden det tar.

Den här lilla människan gör mig dock alltid glad <3