Ikväll blev det ett besök hos pappa, och i minneslunden, där Mickes Mormor och Morbror ligger. William fick tända ett ljus i lunden. Det var lite svårt för honom att välja var det skulle placeras, men tillslut så ställde han ner det tända ljuset, efter att ha vandrat runt överallt och försökt hitta en lämplig plats.

 

Det är mäktigt med alla ljus som lyser och man kan stå länge och bara titta och tänka. Nu hade vi alla barn och även Gustav och Adeline, och Viktoria med oss, så att stanna kvar nån längre stund var överreklamerat. Det var så mörkt, så man var nästan tvungen att hålla i handen för att inte tappa bort varandra.

 

Här är Minneslunden 

 

 

 

 

 

 

Det är tungt att tänka på att pappa är borta. Samtidigt så har det gått så många år nu, så jag har lärt mig att hantera smärtan. Det har gått 11 år sedan han valde att lämna oss.