Det blev ju vändning i fredags, men har inte orkat skrivit något förrän nu. Det var inte alls så jobbigt som jag föreställt mig. Kan dock förstå att det kan upplevas väldigt olika från person till person. I mitt fall gick det ju väldigt smidigt, eftersom att bebisen redan hade gjort halva jobbet själv. Från säte till tvärläge. Den behövde bara puttas ett kvarts varv.

Det började iaf med att jag blev uppkopplad till ctg kurva i ca en timma. Efter det satte de nål och gav bricanyl, livmoder avslappnande. Bricanylen var nog det värsta enligt mig. Fick direkt jättehög puls. Efter det så vände en ensam läkare på barnet. Han hade lite svårt att få tag på huvudet som låg bakom moderkakan. Så när han borrade in handen mellan moderkaka och och barnets huvud så gjorde det ont. Det var enda gången det faktiskt gjorde ont. Annars var det mest obehagligt. Och allt var över på nån/ett par minuter. Han behövde bara två försök på sig :)

Han trodde att den kunde vända tillbaka sig eftersom den varit så rörlig hittills, så vi fick en ny tid för en ny eventuell vändning. Och ligger den fel då och han klarar att vända den igen så tar de hål på hinnorna direkt så att vattnet går då. På så vis kommer den inte att klara att vända sig igen. Går det inte att vända den då pga att den blivit för stor, så får jag nog en tid för planerat kejsarsnitt i stället.

Dock kände jag nästan direkt efter att jag kommit hem att barnet vänt sig tillbaka i fel läge igen. Och sen dess har den skruvat sig flera ggr. Men vad jag själv tror just nu är att barnet ändå vänt sig rätt igår och fortsätter ligga rätt. Så vi håller tummarna för att det är så och att den stannar så.

Jag börjar må bättre, och känner mig gladare än på länge. Börjar känna mig pigg i min trötthet. Visst, jag behöver sova middag. Men sinnet är piggt. Jag har nog inte mått så här bra på hela graviditeten. Hoppas att det fortsätter så de sista veckorna också.

Igår hade jag täta sammandragningar hela kvällen. Mellan 3-15 minuter mellan, men oftast var det ca var 5 e minut, och Tillslut började de även göra ont. Så jag blev lite lurad och trodde nästan att det var på gång. Så jag gick och vilade, och vips så avtog de. Man kan ju hoppas att de gör lite verkan iaf :)

Här följer lite bilder från förlossningssalen/ vändningsförsöket. Dels på apparaten som mäter barnets hjärtljud, och mina värkar, sen på en värk som jag faktiskt fick efter vändningen, och sen en bild på mamman.