Senaste dagarna har jag börjat få fler och fler sammandragningar. Jag börjar märka att de blir mer och mer kraftiga. Det betyder ju förvisso inte mer än att livmodern tränar. Men. Det händer något, och det är ju kul. Jag har t o m känt av dem i natt när jag "sovit". Ingen direkt smärta so far, men väldigt sugiga. Så pass att jag måste stå still när de kommer, och  lite utav att andas genom dem.  I morgon går jag in i vecka 37. Så inget är ju omöjligt, även om jag tror att vi får vänta tiden ut. Med william minns jag att jag hade en del förvärkar ja.. ända fram till dag 18 över tiden, men han ville ju inte komma för det.När jag väntade ludvig så hade jag inga förvärkar alls, utan där gick vattnet bara spontant och förlossningen kom igång. Men man vet ju inte, alla förlossningar är olika!

Dock har jag lite runt omkring mig som jag blir arg och frustrerad och ledsen över. Människor som man tror att man kände. Som ger mig negativ engeri.  Dessa saker gör iaf så att jag får flera sammandragningar har jag märkt. Fast nu är det ju ingen fara om bebisen väljer att komma. Den förväntas att väga över 2500 och vara ca 46-47 cm vid den här tidpunkten. Så den borde klara sig fint.

Förresten så drömde jag om bebisen i natt. För första gången, tror jag? Jag var inte med på förlossningen, men däremot skulle jag försöka amma, och det var inte så lätt som jag trodde, för denna lilla tös var inte samarbetsvillig. Det ska bli spännande att se sen!Hur vida det stämmer eller ej?

De som tittat på lägenheten hittills är inte intresserade. Idag kommer ytterligare nån som vill titta. Det betyder att stora städ vagnen måste fram igen. Jag orkar inte hålla efter längre, nu när jag är höggravid. Jag orkar ingenting. Jag har t o m problem att plocka ur diskmaskinen. Blir anfådd, får hög puls och sammandragningar.
Och Micke, han bara jobbar han. Han är inte ens ledig när han ska.

Och snart börjar det bli dax att tänka på att packa. Packa för flytt.. Jag blir lite stressad faktiskt, hur vi ska hinna. Det slutar väl med att vi står och panik packar med en 1 veckas bebis på armen. Vi har trots allt samlat på oss bra mycket skit sen vi flyttade in här. Sen att vi har garderober och avlastningsutrymmen i överflöd har ju inte minskat våran "samling" med saker.

Igår kom mina älsklingar! De växer för varje vecka. William börjar bli så stor och duktig. Ludvig är nog inne i nåt trots i stället. Han tror att det är han som har sista ordet  i huset =), men där tror han fel..  Den här veckan får de gå på skola/dagis på Mickes arbetstider.  Det är Sista veckan innan de går ner på 15 timmars. Och jag behöver vila. Det är bättre att de är där och gör av med sin energi än att bli hemma här och få stimulera sig  mer eller mindre själva.
Ludvig var så söt igår när han tittade ner i den ny bäddade vagnen.. "åh va fiiint" mumintäcke och allt"... stora ord ur en liten mun =)

Nähe.. Dax att börja plocka undan här nu då. Det tar verkligen emot. Men det blir ett måste idag. så är det.