Det är ju helt otroligt, vad smidigt en graviditet kan gå. Det tar ju aldrig slut? Var hos barnmorska i dag, och hör och häpna så har den vänt sig fel igen. Huvud upp fötter ner. Det är en livlig akrobat där inne, som skrämmer slag på sin mamma. Nu har jag ont i huvudet och vill gräva ner mig.

På fredag morgon ska vi infinna oss på förlossningen. Försöka att vända den lilla.  Jag ska vara svältande utifall att den lilla behöver plockas ut. Man blir ju observerad i några timmar efteråt (om jag förstått rätt) och får ligga i ctg-kurva för att se att bebisen mår bra efter vändningen.
Jag känner mig nervös och jätteledsen. Om detta inte lyckas så blir det planerat kejsarsnitt. och frågan är om jag inte föder i säte hellre än att snittas. Jag får fundera på det.

Nu hoppas vi att bebisen går att vändas. Det sägs vara 50% chans att vändningen lyckas.  Hittade även detta:

Vändningsförsök har större chans att lyckas om:

• du är omföderska

• det finns gott om fostervatten runt barnet

• barnet ännu inte har sjunkit ned i bäckenet.

Jag uppfyller alla dessa tre kriterier. Så nu ska jag tänka positivt och tro att bebisen vill vända sig och komma ut normal väg.

Sammandragningar, täta fortsätter... men de gör inte ont, och det var vanligt, och vanligare ju fler barn man fått sa barnmorskan idag. Så det känns bra. Just nu vill jag INTE att värkarna ska komma igång. Jag har ångrat mig ;) Vill ju inte få värkar med barn i säte....


nu får jag nog snart besök... hej så länge...